Avsnitt 9: Inte då och inte sen, utan nu

Hallå Sven!

Hej Sanna!

Idag blir det ett gött och blandat-avsnitt med fokus på nuet.

Inte nog med att vi ska prata lite om var vi men också internet befinner sig typ just nu.

Vi ska dessutom lyfta det som kallas för en nu-sida.

Alltså inte en dåsida eller en sensida utan en nu-sida.

Är du redo?

Jag är superredo!

Jag heter Sanna.

Och jag heter Sven.

Och du som lyssnar, du lyssnar precis i detta nu på podden Hej (resten av) internet!

[Musik.]

Du Sanna, vad är egentligen en nu-sida?

Jo, Sven, det ska jag berätta för dig.

Det här med en nu-sida eller en now-page som det heter på engelska.

Det är någonting som myntades av Derek Sievers som är en entreprenör och författare och lite allt möjligt.

Jag tror att när jag kikade tillbaks lite i hans bloggarkiv så var det nog 2015 som han började prata om det här med en nu-sida.

En nu-sida det är helt enkelt en sida som man har på sin hemsida eller på sin blogg eller vad man nu har för någonting som svarar på var är du och vad gör du nu för tiden?

Just det, så det är lite som en omsida.

För det brukar man ju ha också, en aboutpage.

Om man kollar vilka vanliga sidor som brukar finnas på en webbplats.

En aboutpage, alltså om mig, vem är jag?

Men ändå inte riktigt då? Det är inte riktigt en sådan sida?

Nej, för man kan ju säga att det är lite som en brygga mellan en om mig-sida och en statusuppdatering egentligen på till exempel ett socialt medie.

Där det är väldigt flyktigt, vad gör jag just nu? Jag äter frukost och det är bacon och ägg.

Och det är ju inte en nu-sida, utan det ska handla lite mer om, jag tror att han har sammanfattat det så här.

Tänk på vad du skulle säga till en vän som du inte har träffat på ungefär ett år.

Vad skulle du säga till den personen att du gör och är och håller på med just nu?

Ja, det är ju så jag har tolkat det med, det är ju faktiskt en väldigt bra sammanfattning.

Om vi bara knyter tillbaka lite till det förra avsnittet när vi pratade om det här med fiktion på internet och författarskap på internet.

Jag hade ju älskat om varje författare, dels givetvis hade en webbplats, men också hade en nu-sida som berättade om vad de håller på och skriver på just nu.

Ja, det hade ju varit fantastiskt. Det såg man väl inte direkt, eller gjorde du det?

Nej, jag tror jag hittade en enda sådan som var en dedikerad nu-sida. Det kanske var någon bloggpost som möjligtvis berättade lite vad jag håller på med just nu.

Men inte en dedikerad nu-sida.

Men det som jag tycker är lite kul kring det här konceptet också, för det här har jag vetat om ett tag och tänkt att jag kanske ska ha en sån här nu-sida.

Jag har inte riktigt kommit till skott innan, men det som är kul med det här är att det finns ett litet community kring de här nusiderna också.

Så det finns en sajt som samlar personer som har nusider, helt enkelt.

Och den har ju då Derek Sivers skapat. Och den heter nownownow.com.

Det är bra de är.

Och där kan man ju då bläddra bland massor av människor just nusider och där finns till exempel min sida numera.

Den har ju du, den var typ i veckan bara, eller förra veckan.

För jag har haft en nu-sida lite till och från, men det sista så har jag inte haft det för att jag har varit lite dålig på att uppdatera den helt enkelt.

Men för ett par veckor sedan när vi pratade om att vi skulle prata om den här grejen, fenomenet, så startade jag igång en nu-sida igen.

Och det gjorde ju du också.

Det gjorde jag, det har jag gjort nu äntligen.

Vad har du på din nu-sida?

Det kommer väl att vara olika då, beroende på när man tittar på det.

Men det som står där just nu, det är bland annat att du och jag har gjort om vårat arbetsrum.

Det är ju att vi gör det just nu, ett pågående projekt.

Vi renoverar ju det lite grann.

Vi har målat väggarna gröna och lite nya möbler.

Det är så himla mysigt. Vi bor ju på Gröna Gatan och nu så är ju vårat arbetsrum också grönt och skönt.

Det känns jättepassande.

Vad står det på din nu-sida?

Det står att jag funderar mycket kring det här med att vara 37 år.

För när jag skrev min nu-sida så fyllde jag år den dagen.

Och jag funderar väldigt mycket kring vad är det att vara 37 år?

Jag tycker att det är sjukt att jag är 37 år.

Det känns ju inte som att jag är det.

Jag skulle i sinnet, ja, jag kanske mer är som en sexåring.

Men om man ska tänka lite mer inte riktigt så långt bak så kanske jag känner mig mer som att jag är runt 30.

Inte att jag än närmare 40.

Så det är något jag funderar på mycket nu i livet.

Vad är det att vara 37 år?

För det finns så mycket normer i samhället såklart kring att vara medelålders.

Vi har ju vänner och familj som skaffar barn, villa, Volvo och allt det där.

Som hör till medelåldern.

Eller egentligen hör det till tidigare i livet om man ska kolla tillbaka generationer.

Men det är mycket som jag tänker på just nu.

Vad är det att vara jag och vara 37 år?

Vad är mitt liv om det kanske inte är att till exempel ha barn?

Inte skaffa hus, vad är det då?

Det är ju så himla fint med de här nusiderna.

Vilka olikheter. En sak som du lyfter är ju lite mer filosofisk.

Filosofiskt och existentiellt.

Och jag har lyft en grej som är väldigt praktisk.

Vad man nu ska säga.

Båda sakerna är ju rätt. Att man kan ha både och.

Precis.

Det är ju fint.

Jag har också...

Nu togs väl mina anteckningar.

Min mobil låser sig så jag kan inte se mina...

Har du inte ditt lösenord?

Jo, men det är typ 30 tecken långt så jag tänkte att jag kanske inte ska skriva det.

Nu vet du att Sven är väldigt säkerhetstänkt.

Han har inte ens kommit in på sin egen mobil.

Ja, nu har jag inte mina anteckningar.

Men det jag tänkte säga också är att på min nu-sida, förutom det här existentiella så har jag till exempel skrivit att just nu på jobbet så är jag också lite i en slags existentiell...

Vad ska vara mitt nästa passionsprojekt?

Vad ska jag driva framåt?

Jag har jobbat mycket med författarskap.

Att lära människor att ge ut sina egna böcker.

Det sista.

Det projekt kommer läggas lite på is.

Det kommer liksom inte vara så fokuserat på det just nu.

Och då är det vad ska jag göra där?

Då är det en fråga som jag vet att du också är lite het på gröten och kanske vill vara med och hjälpa mig att driva framåt.

Och det är ju det här med AI.

Just det.

Hur skapar man att vara kreativ och ha sitt digitala arbete med hjälp av AI?

Och det har jag ju med på min nu-sida med.

Du har det?

Ja, just att jag grottar ner mig i stora språkmodeller nu som är de här ChatGPT och Kompany.

Precis.

Det är också en grej att skriva vad jobbar man med just nu?

Det kan ju vara en intressant grej.

Precis, vad är fokus just nu?

Många har beskrivit det här också, att de använder sin nu-sida inte bara för att sammanfatta och visa att det här håller jag på med just nu.

Så är det något för deras egna del också att visa omvärlden vad det är som man prioriterar i livet och i arbetet just nu.

Det är ju en fantastisk idé.

Ja, att visa att det här är det som är mitt fokus nu och därför kanske jag inte säger ja till det här projektet.

För det är inte det som är mitt fokus.

Och då skaffar du dig en motpart, eller du kundgör det här till hela internet.

Det här är vad mitt fokus är på just nu.

Och då måste du ju hålla det här för att inte tappa ansiktet.

Det är en prioriteringsgrej.

Då kan jag inte sticka iväg på en massa avstickare för det här är det som jag har uttryckt för mig själv att det är det som är målet och det som faktiskt är intressant nu.

Sen har jag på min nu-sida också bara listat det här läser jag just nu.

För när jag skrev min nu-sida, för nu är det ett tag sedan, då hade jag precis läst klart en bok som heter The Three-Body Problem av en herre som heter Liu Cixin, tror jag man uttalar det.

Men det är ett kinesiskt namn, så ursäkta mig om jag manglade det namnet nu kanske.

I alla fall, det var en väldigt trevlig science fiction-bok som jag precis hade avslutat.

Så påbörjade jag en ny bok som jag nämnde också.

Så det kan ju vara lite kul att logga, vad läser man, vad tittar man på, vad spelar man på spel, vad lyssnar man på för musik.

Jag nämnde också, och nu kommer jag inte ihåg vad min bok heter för den har ett väldigt långt namn, men vi har i den här Discord-servern som jag har pratat om tidigare för speljuntan så har jag startat upp en, jag tyckte det var dags för att bokcirkla med juntan-medlemmarna igen. Så vi är väl ett gäng på åtta pers nu

som ska läsa en novellsamling.

Och ta en novell i, veckan blir det väl.

Så det blir fram till juni tror jag vi kommer att ha att göra och prata om.

Så det är också jättekul.

Just det, så den har du nämnt då i din ny sida.

Jag tänker jag kan brodera ut min ny sida mycket, mycket mer framöver och hitta lite olika former.

För det finns ju, jag tänker att man kan skriva löpande men man kan också skriva som du och jag har gjort lite kanske mer punkter.

En punktlista ja.

Det vill jag också utforska nu, hitta formen på just min ny sida.

Jag har ju bara gjort en uppdatering än så länge då.

Precis.

Och den kan man ju klura lite grann på.

Så att den ska kännas rolig att uppdatera men också kanske inte för svår att uppdatera varje gång. Att man behöver inte uppfinna hjulet på nytt kanske.

Nej men det kan jag ju också känna att det kan nog vara bra att ha lite nästan en mall man följer för att göra det så friktionslöst som möjligt att hålla den här sidan uppdaterad.

För det kan ju vara en av de lite sista grejerna vi pratar om här kring det här att det finns ju inga regler kring hur ofta man ska uppdatera en nysida som jag har förstått utan det är väldigt upp till dig själv.

Du bestämmer själv ja.

Hur ofta har du tänkt att du ska uppdatera?

Jag tänker så här att åtminstone en gång per säsong liksom.

Alltså vår, höst, sommar, vinter.

Ja just det, du tänker kvartal typ då?

Som minst.

Men kanske lite mer frekvent än så.

Men jag tror liksom inte flera gånger i månaden om man säger så utan någonstans där i mellan.

Så det hinner ändra sig kanske lite vad man gör?

Jag tänker det lite, att det blir lite.

Och också för att det inte ska bli en stor börda idag.

Alltså det ska ju vara peppigt och roligt.

Jag vill inte känna att det blir ett måste.

Men att någon gång per kvartal, det ska jag väl hinna med och orka med i alla fall.

Ja och det blir också ett sätt att man kan sitta sig ner och tänka över lite och över många saker egentligen.

Det blir ju en slags reflektion över sitt eget nuvarande på något sätt.

Ja och just det här som vi pratade om i början med definitionen.

Det är ju inte meningen att det ska bli som ditt micro-blog-flöde.

Nej inte såhär, det här återgår till frukost.

Det ska ju inte vara som tweets eller sådär utan det ska ju vara någonting lite mer reflekterat och liksom sammanfattat.

Återigen, gå tillbaka till det där.

Men vad skulle du säga om du träffar en kompis som du inte har träffat på ett år?

Hur skulle du sammanfatta vad du är och vad du gör just nu?

Har du någon tanke hur ofta du ska uttrycka det?

Jag har satt en påminnelse i min att göra lista att det är varannan månad.

Men jag tänker också att det egentligen är målet en gång i kvartalet.

Det tror jag är lagom.

Hur kommer du göra när du väl uppdaterar?

För det här är ju en statisk sida.

Det är ju inte som vi pratar om ett flöde.

Det är inget blogg-flöde eller så.

Hur kommer du göra med din gamla nuuppdatering när du ska skriva din nya nuuppdatering?

Eftersom jag inte har uppdaterat än så har jag inte riktigt bestämt det.

Jag följer ju en del av de här.

För jag har gått in på den här nownownow.com.

Vad var adressen?

Nownownow.com. Vi lägger det i våra show notes.

Det gör vi definitivt.

Där går jag in ibland faktiskt och kikar lite.

Jag tycker det är ett jättebra ställe att hitta intressanta människor att följa.

För det man vet som är gemensamt för alla där är ju att de har en personlig hemsida.

Precis.

Man vet ju redan att man delar något slags intresse eller någon idé om att det är en grej man ska ha.

Man kommer inte hamna i ett twitterflöde utan man kommer till en persons webbplats.

Precis. Och man kommer inte heller hamna på ett företags webbplats.

De är inte välkomna på den utan det ska ju vara människor som man hittar där.

Hur som helst, där har jag hittat ett gäng.

Det finns ju ingen fast regel men jag ser att folk gör lite olika.

En del byter bara ut sidan så när det väl är dags att uppdatera så tar man bort den gamla och lägger till den nya.

Så finns det inte någon historik alls.

Men det finns också de som har hela sidan så här att de bara fyller på.

Längst upp så lägger de en ny rubrik att det här är uppdateringen hösten 2023 till exempel.

Så blir den en branding-sida?

Ja, så kan man bara rulla vidare och se vad har hänt historiskt.

Och andra har sett att de tar innehållet från nu-sidan som rastar ut just nu och så skapar de ett blogginlägg av det som blir en arkiverad kopia kan man säga.

Och sen byter de ut innehållet på nu-sidan.

Och då finns det också en möjlighet för den som är nyfiken eller bara för den själv att titta vad man gjort historiskt.

Jag är inte helt säker på hur jag ska göra det här faktiskt.

Har du funderat något?

Jag är ju lite så här, jag tycker ju om att städa.

Så på ett sätt tycker jag det är skönt att bara radera och skapa nytta.

Det var det som var nu där borta.

Samtidigt så är jag ju mycket för att arkivera för det är lite kul att gå tillbaka och titta.

Ja, och sen kan man ju fundera på, man kan ju också göra någon halvgrej utav det att man faktiskt arkiverar, man arkiverar bara för sin egna del.

Så man sparar ner det lokalt och har en kopia för att man själv vill kunna gå tillbaka.

Men man kanske inte nödvändigtvis vill att alla ska veta vad man har gjort hela tiden tillbaka i historiken så att säga.

Ja, för det blir ju lite dagboknedstamp nästan kan man ju se.

Beroende på hur man jobbar med det.

Och det kan ju också vara lite kul att det är lite så där flyktigt för den som läser eller följer dig att det här är en sida som jag kan gå till ibland och titta och då får jag det just då och sen är det borta.

Det är något härligt med det också.

Det är både och för att jag gillar ju när saker finns kvar och inte försvinner.

Skriver du på din nu-sida när du har uppdaterat den senaste?

Ja, det gör jag och det ser man ju också är väldigt vanligt.

För återigen, det är ju väldigt lösdefinierade regler hur nu-sidan ska vara.

Det är faktiskt upp till dig.

Men det är ju något som väldigt många gör att man skriver när den uppdateras.

Så det är ju högst relevant så att man ser att är det här just nu eller är det flera år sedan?

Det här var någon som lade upp och tänkte att de skulle ha en sådan här sida men sen blev den aldrig uppdaterad igen.

Jag gick ju också in på lite nusider via den här nownownow-sidan och såg att vissa såklart var det ett par år sedan.

Så egentligen skulle de kanske rensas bort.

Men det är ju Derek Sievers som driver den här och lägger in saker ganska manuellt.

Och det är ju ganska många.

Jag förstår ju att han kan inte sitta och hålla det uppdaterat och ta bort gamla sidor.

Det funkar ju kanske inte för det är väl några tusen i alla fall.

Ja, jag har faktiskt inte koll för det känns som att när man går in på den och kollar hur länge som helst, det är liksom bara en lång, lång lista nästan.

Det är mycket folk i alla fall.

Sen vet jag att han har ett Twitterkonto för den här sidan som säkert också tror jag heter nownownow, där han dagligen postar några från sitt arkiv så att säga.

Så det går liksom igenom, jag tror nästan går lite på automatik så att man kommer upp där ibland i det flödet.

Ja, nu-sida.

Du som lyssnar har du en webbplats eller en blogg.

Starta upp en sån där nu-sida.

Vi kommer gå in och läsa den, skicka den till oss sen så går vi in och läser.

Så kan vi se hur man själv gör.

Man kan ju jobba med video om man vill det.

Nu har jag jobbat väldigt mycket bara med text, bild såklart också, men även video tänker jag.

Att man har en liten video varje gång man sitter och pratar.

Det har jag faktiskt aldrig sett, men bilder är ju ganska vanligt.

Folk fotar så här ser det ut hemma hos mig… Jag har ett exempel, en kvinna jag följer som är, hon är också lite utvecklare och så där.

Och hennes sajt är väldigt roligt för att hon har lagt in lite så här, dels har hon lagt in lite automatiska grejer.

Hon hämtar hemsaker, att hon kan skripta lite och sånt där så hämtar hon in, jag tror till exempel det är vad hon lyssnar på just nu.

Men sen har hon även en grej för att hon är väldigt inne i att måla naglarna, säger man så, eller?

Frågar du mig?

Att ha olika färger och göra om… Så hon har en illustration som jag tror hon illustrerar själv, av en hand, och så visar hon då, det här är liksom...

Nuets nagelfärg.

Precis, det här är hur det ser ut just nu. Det kan vara bara en färg,

men det kan också vara att hon dekorerar lite naglarna.

Det är kul, för det är återigen, för där knyter man tillbaka till det här med egen webbplats överlag, hur man kan göra det så otroligt personligt efter ens egna person.

Och det är det som är så himla kul, om man jämför med sociala medier där det är så ramat. Här kan man verkligen gå loss.

Det är det jag vill göra, för det är viktigt för mig.

Jag har en annan herre som heter... En herre?

En kille, en man, som heter Dave Rupert, och han är inne i det här...

Han lät faktiskt som en herre. Dave Rupert.

Han är inne i det här som jag tror heter Gundam, men som är typ japanska mecha-robotar.

Man köper modeller som man sitter och målar själv, som en hobby.

På hans nu-sida dyker de upp, vad har jag målat det senaste?

Jag blir så glad när du säger sådana här sakerna.

Jag blir glad i hela själen.

Det första man kan säga är att gå in och kolla på nownownow och kika runt lite, och sen starta din egen nu-sida på din webbplats som du har nu såklart.

Och mejla oss när du har en nu-sida.

Sen skickar du länken till oss, så går vi in och läser och tittar.

Vad kul! Kul, kul, kul.

Men du, innan vi hoppar på nästa grej, ska vi pausa lite grann så jag kan låsa upp min mobil?

För det var lite jobbigt kände jag, att inte kunna följa med i vad jag hade skrivit för anteckningar.

Okej, jag tar kaffe, du låser upp din mobil, vi hörs typ exakt snart.

Ja.

Please enter your password.

There is a security breach.

Och nu var vi tillbaka och vi ska vara kvar i nuet.

Nu ska vi prata om var jag lite befinner mig i internet just nu, men också var internet befinner sig i internet just nu.

Var det bra? Ja, det är kanon.

Det har ju gått ungefär ett halvår sedan, lite drygt skulle jag säga, sedan vi startade podden, men också att jag lämnade Instagram som var den sista utposten som jag hade på sociala medier.

Det var jättejobbigt på jättemånga sätt, men också jätteskönt och jättekul för att jag upptäckt internet mer skulle jag säga.

Hur har det gått med Instagram? Har du hållit det helt borta eller har du fuskat någonting?

Jag skulle säga så här att jag har hållit mig helt borta, men jag har behövt logga in några gånger, för jag har ju fortfarande kvar mitt konto av lite snuttefiltskäl nästan.

Egentligen borde jag ta bort det och vara så pass klar med det, men jag har haft kvar det.

Jag skulle säga att jag har loggat in kanske fem gånger de här månaderna, bara för att titta så att jag inte har fått något meddelande som jag har missat, så att det känns som att jag är otrevlig mot någon, för det har faktiskt hänt.

Så det är typ det jag har gjort, men grejen är att när jag har loggat in på Instagram så har jag nästan känt att jag vill vända direkt.

Du är klar med det? Ja, jag är klar.

Jag har fått lite stresspåslag, jag känner att jag ska bara titta på det jag gör och sen gå igen.

Jag är imponerad av dig att du ändå har kunnat hålla dig så pass borta.

Jag vill verkligen inte säga att du har varit beroende, för det har du inte varit, men du har ju varit engagerad i Instagram ändå och lyckats bryta så pass bra det.

Jag tycker att det blir som den här floden som väller över en när man kommer in på Instagram igen.

Man känner att det bara forsar som ett vattenfall över en med allt innehåll och allt som är där inne.

Jag tycker att det är lite jobbigt.

Det jag känner på gott och ont ändå är att jag missar en del saker i mina nära och käras liv, vad som händer dagligen.

Våra vänner som håller på att renovera sitt hus till exempel, de postar ju ut i stories vad de gör i sitt hus varje vecka.

Det missar jag ju för att jag inte är där och de såklart inte kan tänka att jag ska skicka bilden till Sanna.

Det är ju på gott och ont, för jag kan tycka att det är kul när vi väl träffas, att då istället få säga, men visa vad som hänt i huset sen sist.

Åh vad kul, och så sitter vi och pratar kring bilderna och skojar och har oss.

För annars har det ju ofta blivit såhär, ja men det där såg jag ju på Instagram.

Ja, och så behöver man kanske prata om det.

Ja, precis. Jag tycker att det är, jag måste ju vara mer aktiv och fråga och luta mig in.

Så det är klart att det blir en mer effort från min sida, men det är också bra tycker jag.

Och vill man, om man är beredd att lägga lite tid på det, om man känner själv att man vill göra som du Sanna och lämna Instagram, då finns det faktiskt lite tredjepartstjänster och sånt som gör att man kan följa personer på Instagram i sitt RSS-flöde.

Så att har man några personer, det här är mina närmsta vänner eller familj och sånt där som jag verkligen vill se vad de håller på med, då finns det faktiskt lite sådana lösningar också.

Kan du länka några sådana?

Ja, jag kan lägga in någon länk till det.

Inte för att jag tänker att jag ska använda det, men någon som lyssnar kanske vill göra det.

Det kan ju vara en grej som gör att det blir lite lättare att lämna också.

Om man tycker att det är svårt att stiga av helt, då kan ju det vara ett mellansteg också.

För det handlar ju också om att få in nya rutiner i hur man är social.

Att faktiskt som sagt luta sig in, fråga vad händer, kan inte du visa mig lite bilder eller kan vi ses på riktigt?

Och liksom prata om allt som händer.

Så jag är jätteglad för det.

På jobbet har jag ju tidigare lärt ut sociala medier, till exempel Instagram, även YouTube, vilket är jättekul för jag är, om vi ska prata lite ärligt här nu, jag är ingen YouTube-expert.

Men jag fick göra en kurs i YouTube i alla fall. Såvisso blev jag det.

Men jag känner ju dig och vet ju att du blir ju ändå expert, även om du inte är det så har du ju ganska lätt för att sätta dig in i olika verktyg.

Ja, jag kan förstå det.

Men sen kan ju inte jag säga att jag har en populär och lyckad YouTube-kanal som är en bra förebild, för det har jag inte.

Men jag har ändå sagt till mitt jobb att jag vill inte lära ut i sociala medier för att jag känner att det är inte jag och jag kan inte vara ärlig och genuin i det jag lär ut.

Så det har jag ändå lite satt ner i foten, att jag lär jättegärna ut andra saker, men inte just sociala medier.

Och min approach, jag jobbar ju lite för det, sociala medier, lite omodernt ändå va.

De som hänger kvar i sociala medier, lite boomer-style på dem.

Så min approach är till det. Det är gammal skåpmat helt enkelt.

Nu är det hett att ha sin egna webbplats igen.

Precis, det handlar om attityd. Och lite kul apropå det, jag råkade bara hamna över en artikel på The New York Times.

Det var nog en liten artikelserie faktiskt, men de pratade om det här med inom några år, vad kommer vi cringea över som fanns under 2020-talet.

Vad sociala medier med det här då menar du?

De hade pratat dels med människor som är aktiva inom forskarskroet, media, mode, allt sånt.

Det var nog 30 personer som var prominenta namn som de hade pratat med.

Men sen hade de också pratat med tonåringar, vad de såg.

Och det var kanske lite större grupp då än de här 30.

Och just bland tonåringarna, de hade sagt att nummer ett grejen är sociala medier.

Där kommer vi bara, aah, varför höll vi på med det där?

Det är ju intressant.

Det är jätteintressant. Så det stod nog så här, social media and all the oversharing,

alltså att vi delar så otroligt mycket.

Clout chasing fick jag lära mig att det är det här att man vill bli berömd till varenda medel.

Man kan nästan göra sig till åtlöje bara för att bli viral.

Dancing and drama that come with it, alltså som kommer med sociala medier.

Ja, det var ju spännande faktiskt.

För det var tonårsgrupper.

Och de nämnde framförallt TikTok, att det här kommer vi att tycka är så bra.

Vad höll vi på med?

Jag kommer inte ihåg om vi har pratat om det i podden, eller om det är du och jag som pratade om det.

Men det är ju att det finns ju någon rörelse också bland tonåringar eller unga vuxna i USA, kanske framförallt, som är lite den här motrörelsen till sociala medier, eller att vara online överhuvudtaget.

Så att man försöker vara mer offline istället, och kanske inte ens har en smartphone.

Nej, man börjar fota analogt, har det väl blivit återigen?

Kanske inte bara analogt, det är väl kanske ett steg till, men att gå tillbaka till att ha en digital kamera.

Att det är det som är det coola.

De digitala kamerorna som vi hade, som började när det kom, och som vi köpte.

Nikon Coolpix var det så stort.

De här är ju tydligen populära nu på eBay, att folk köper de här.

Det blir the real thing.

Det är kul att det alltid går i cykler, det är väl så det alltid har varit.

Det blir väl det när det blir för mycket av någonting, så man bara tar ett steg tillbaka och just tänker där, vad håller vi på med?

Varför gör vi de här grejerna? Är det inte lite coolare att göra de här grejerna?

Som ingen annan gör just nu.

Och man vill inte göra det som mamma och pappa gör, för det är klart att många unga tonåringar som nu har föräldrar som har vuxit upp på internet, så föräldrarna har kanske varit väldigt online.

Och då vill man ha en motreaktion.

Ja, för när jag tänker att föräldrar börjar komma in på TikTok, då är det väl time to exit.

Det var jätteintressant det.

Hade du något mer i den här artikeln som skulle bli skämmigt?

Nu kommer inte jag på riktigt, men den enda jag kommer ihåg som jag kände att men oj, varför tyckte de det? Det var att spela tv-spel.

Jag tror att det var lite nischat, det här med att alla spelar till exempel Fortnite.

Det hade någonting med det att göra, så jag vet inte om det hade med hela tv-spelsgenren.

För där kände jag bara så här, nej, nej, nej.

Gå inte in och tassa på mina tv-spel.

Men vi länkar till det, för jag tyckte att det var, som sagt, jag tror det var en artikelserie lite mer, och det var väldigt grafiskt och snyggt formgivet.

New York Times är väldigt bra på det, att ibland göra sådana här artiklar, väldigt visuellt.

Så det får ni gå in och kika på, jag tyckte det var jätteintressant.

Men där är väl jag ungefär i mitt internetande.

Sociala medier, okolt.

Jag jobbar mycket med min egen webbplats och nyhetsbrev och har kul.

Och jag har inte börjat toota på Mästerdalen, så kan jag också säga.

Jag tycker det blir jättekul och intressant att följa din sociala medier, okolt-kampanj och se hur det går.

Jag ska bli lite som Greta Thunberg, jag sitter utanför Instagrams huvudkontor.

Just det.

Jag har inte utformat det här riktigt än, men du känner vart jag är på väg.

Ja, det kommer bli bra så.

Men om vi lämnar mig då, för jag är inte jätteintressant så, utan mer kanske vad som händer på internet just nu.

Oj, oj, oj, vad det händer på internet.

Jag tycker det här är kul. Det här är såklart bara min egen upplevelse.

Det finns ingenting forskningsstöd här som underbygger det här.

Vad då menar du att det här är fake news?

Nej, men fake news är fake news.

Det jag märker i min del av nätet är att väldigt många upptäcker och återupptäcker bloggande och att ha en egen personlig webbplats.

Det går ju dig i linje lite med mig då.

Ja, du har stel för det här.

Det är faktiskt många som jag har följt länge som börjar blogga igen.

Jag tycker det är jätteroligt och det är väl en effekt av bland annat det här som händer på Twitter och många flyr därifrån och tänker till lite så här att man kanske ska ha en fast plats som är min där jag vet att jag kan skriva det jag vill och inte vara beroende av vad en annan plattform väljer att göra eller inte göra.

Så det tycker jag faktiskt är jättekul att se.

Men återigen, det är kanske egentligen en ganska liten klick av alla människor.

De flesta flyr väl till andra plattformar.

Jo, men så är det ju. Det förstår man.

Men det är kul att se att det finns en liten revival.

Precis, en liten subkultur eller vad man ska kalla det.

Det tycker jag är jätteroligt.

Sen så händer det ju förstås jättemycket det här som vi redan har nämnt.

AI boomar ju väldigt mycket nu.

Det händer varje dag någonting nytt och en ny grej som släpps.

GPT 4 släpptes ju för inte så himla länge sen när vi spelade in det här.

Och det tycker jag är jättekul och gratulerar mig jättemycket.

Och ser också en del problem och utmaningar med det.

Ja, men så är det väl med all teknik, alltid såklart.

Men det kommer påverka internet tror jag väldigt mycket de kommande åren.

Ja, verkligen.

Jag tänker med tanke på Bing. Är det Microsoft som gör Bing?

Det är Microsoft som har det.

Deras sökmotor som är AI. Är det chatt-GPT som är inbyggt i Bing?

Eller är det det jag ser idag?

Ja, det bygger på GPT-modellen.

Så liksom internetupplevelsen och hur vi surfar kommer ju i stor mån också påverkas av detta.

Precis. Det kan ju hända att de flesta som lyssnar kanske redan har hört det här egentligen.

Men det är ju så, Microsofts Bing-sökmotor har en chattfunktion nu.

Den är väl fortfarande i beta.

Men där man kan ställa frågor och söka på nätet med hjälp av den här.

Så till exempel, jag har ju labbat ganska mycket med det här, men du kan ju till exempel ställa frågan, vem är Sanna Lund?

Och då får du ett svar som den här roboten, eller vad man ska kalla det, AI, går ut och tittar på nätet och sen sammanfattar lite det han hittar.

Och många gånger blir det ganska rätt att man får det här.

Sanna Lund är en skräckförfattare och hon jobbar på moderskeppet med att producera online-kurser till exempel.

Så stämmer det helt klockrent.

Men ibland när jag har provat det så kan det bli ett svar som är lite som att, Sanna Lund är en skräckförfattare men hon är också en angel investor.

Eller nått sånt där.

Som du inte alls är.

Och det är ju ett av problemen med det här, att de kan ju hitta på saker.

De kan göra jättefel.

De är inte alltid så källkritiska.

Precis.

Men det händer ju jättemycket.

En annan liten kul grej som jag har observerat, i avsnitt tre så pratade vi om Blue Sky, kommer du ihåg det?

Blue Sky är ju ett protokoll som försöker vara ett öppet alternativ till Twitter och liknande chattfunktioner.

Twitter är ju stängt om man säger så.

Det är ingen öppen standard.

Men Blue Sky är ju ett initiativ som startades av Twitter, men som nu är sin egna grej och försöker skapa ett protokoll för att ha ett öppet alternativ.

Men ingår det i det här som vi pratade om FedDiverse?

Lite sin egna grej.

Kanske att det finns ambitioner att komma in där, men det är lite sin egna grej.

Hur som helst, den har kommit i en beta-app nu.

Så nu går det för en vanlig människa att testa det här.

För innan har det mest varit utvecklare som har varit där och grottat i detta projektet och labbat och testat.

Men nu kan du till exempel signa upp dig på den här betan och testa detta.

Du kan få en profil där och börja skicka statusuppdateringar.

Det tycker jag är lite kul, för jag gillar ju allting som är öppet.

Det som inte är instängt.

För att återkomma, för jag låter ju alltid som att jag basherar på sociala medier.

Och det gör jag med all rätta ibland.

Men det är ju också så att det finns en massa bra saker som kan komma från det.

Men som du säger, att det är öppet är ju en jättestor nyckel till att det ska bli mycket bättre och trevligare.

Precis, och en annan grej som är intressant med Blue Sky-protokollet är att det har stöd för att du kan få ett användarnamn som är kopplat till din domän som du äger.

Så jag har ju till exempel, en av mina domäner är ju dalstrand.net, där min blogg ligger just nu.

Och eftersom jag har den då, och om jag skaffar det här Blue Sky, då kan jag ju få ett användarnamn som är till exempel Sven Snabel av dalstrand.net.

Som liksom är kopplat dit. Och det finns ju också en poäng i det, att man även sitt namn, man äger den.

Och gillar inte jag den här Blue Sky-appen, den officiella som är släppt nu, då kanske det är någon annan som skapar en sådan app som jag kan byta till.

Men jag kan ändå behålla mitt användarnamn och flytta mitt innehåll. Det är ju det som är hela grejen då.

Så det tycker jag är lite kul. Jag har inte själv med i betan än, men jag har signat upp mig så jag hoppas att jag får tillgång så jag kan testa och labba lite med det där.

Det hade varit kul. Och sen så har jag en sista grej på internet som är lite trökig faktiskt. Eller lite läskig kanske till och med.

Det här ska ju vara en podd som masterpeppig om internet. Men det finns en liten tråkig grej.

Och det är att på EU-nivå så finns det ett lagförslag som ligger just nu som kallas för Chat Control 2.0.

Och om den lagen skulle bli verklighet så ser det ganska dystert ut faktiskt, tycker jag.

Det handlar om att bakgrunden till det här är egentligen väldigt nobel och fin och det är att man vill stoppa barnpornografi på nätet.

Det är ju en bra grej. Det kan vi komma överens om. Det är jättebra.

Men sättet som man vill stoppa det på med den här lagen, det är inte alls så himla bra.

För att det drabbar på väldigt många inte så bra sätt och det kommer inte stoppa barnpornografi överhuvudtaget.

Det är det som är det tråkiga. Och det handlar om att alla tjänster som har någon form av kommunikation eller chattmöjlighet

alltså Facebook Messenger eller Apples iMessage-grejer när man skickar medier till varandra.

Alla som har tjänster för det, om det här lagförslaget blir påverkan så kommer de vara skyldiga att bevaka all kommunikation och leta efter saker som ser ut som barnporr.

Och det gäller även krypterad kommunikation som iMessage till exempel är krypterad från punkt till punkt.

Så egentligen ska inte de här leverantörerna kunna läsa kommunikationen mellan mig och dig om vi använder en sån här krypterad tjänst.

För det är du och jag som sitter på nyckeln som behövs för att låsa upp kommunikationen och den har inte ens leverantören.

Men om den här lagen kommer in, då kommer alla leverantörer tvingas bygga in en bakdörr så att de kan läsa kommunikationen och se kommunikationen mellan oss fastän de egentligen inte ska kunna det.

Och det är det som är det läskiga.

Och så måste de söka bland annat bilder som delas i vår kommunikation och hitta eventuell barnporr.

Och det är en omöjlig uppgift, det fattar man ju själv.

Om det är miljoner eller miljarder människor som kommunicerar varje dag och skickar bilder till varandra så kan det ju inte sitta människor och granska alla bilder och leta efter detta.

Sättet som det kommer att lösas på är förstås med AI.

Maskininlärning som tittar på de här bilderna och försöker identifiera om detta kan vara barnporr.

Och om det är det, då flaggas det och blir det automatiskt en polisanmälan som går.

Och där kan man nästan se en problematik i.

Nu har inte jag de exakta siffrorna i huvudet, men jag har läst rapporter att de här modellerna som finns för det maskininlärningsmodellerna som tittar på detta nu, de har ju en felprocent som är typ runt 80%.

I 80% av fallen så handlar det inte alls om barnporr.

Och det kan ju bli ganska dumt.

Och då har jag ett väldigt konkret exempel här som är från i somras.

Det var också en New York Times-artikel som handlar om en pappa som har en bebis vars snorre, penis, inte såg så jäkla rolig ut.

Och då undrade han och mamman vad är det för fel på den här penisen?

Förlåt för att jag skrattar nu.

Det var ju inte alls kul.

Nu pratar de om någon sjukdom.

De visste ju inte vad det var, men de tyckte att det här såg skumt ut.

Och då finns det såna här appar man kan använda för att prata med en läkare.

I Sverige har vi KRY, det här utspelades i USA så de har väl någon annan typ av app.

Så de tog kontakt och läkaren sa att kan ni fota kring det här området så att jag kan se lite vad det är.

Och skicka upp i den här appen för att få hjälp med detta.

Men sen hände det ju efter ett tag att den här pappan märkte att han inte längre kunde logga in på Google som han använde för allt i sitt liv.

Det är även där han har sina bilder, sparade i molnet och så vidare.

Och undrade varför kan jag inte logga in här?

Han fick även ett brev från polisen att vi har fått en search warrant, en digital sådan för dig.

Och du är misstänkt för barnpornografibrott.

Och på grund av det här.

Och då är det ju så att så fort han fotade med sin mobil som var väl en Android-telefon så laddades bilderna upp i Googles moln.

Och Google har redan den här typen av lösning på plats, fast frivilligt så att säga.

Det är inte lagstadgat i USA.

Men de har detta, så de letar efter barnporr.

Och identifierade detta som barnporr och gjorde direkt en polisanmälan till den här pappan.

Det är ju helt enkelt, fattar vilken grej.

Att vara förälder, du är orolig för ditt barns hälsa och så blir du anmäld för barnpornografibrott.

Han blev sen friad från polisen såklart, för det här var ju ren idioti.

Så det var inga konstigheter.

Och så vid jag vet så är han fortfarande blockerad från Google.

Google har alltså valt att inte återöppna hans konto.

Så han har förlorat tillgång till alla sina mejl, alla sina bilder, alla sina dokument och allt annat som han har i Google-tjänsten kommer inte han åt länge.

Och framförallt fått en stämpel.

Som inte går att tvätta bort.

Nej, för det är samma som om vi pratar pedofili till exempel.

Har du fått den stämpeln och det nu inte skulle vara så att det faktiskt stämmer.

Det går ju inte att tvätta bort.

Det kommer alltid finnas en misstanke om det fanns något sant bakom det här.

Och där är vi alltså nu och riskerar att få den här typen av övervakning i allting vi använder.

Till exempel, det behöver inte vara Google utan använder du Apples.

Både du och jag har ju Apples tjänster.

Och det betyder att om du har barn till exempel och så fotar du dem i poolen när ni badar och du ser en liten rumpa eller någonting.

Det är ju hög risk att en sån här automatiserad tjänst identifierar detta.

Och hur ska den veta, är detta legitimt eller är det liksom barnporr?

Jag tänker också, för vi har ju berört detta lite innan du och jag.

Jag tänker också att risken är väldigt stor att det är oskyldiga människor som kommer åka dit på detta.

Till 99 procent.

För de som faktiskt håller på med det här otroligt äckliga som är barnpornografi.

De kommer ju ha lösningar för att fortfarande kunna sprida barnpornografi mellan sig.

Så inte detta kommer ta.

Det är precis det som jag hintade om lite i början.

De som vill gå runt det här, de tar de här äckliga bilderna som de vill dela med sina äckliga vänner och så krypterar de dem lokalt på sin egna maskin.

Man kan ju göra en zippfil av det mer eller mindre och så kan man kryptera den med en nyckel som bara du och dina vänner har.

Sen skickar du det över de här nätverken eller tjänsterna som finns som ska ha de här bakdörrarna.

Det kan ju vara en Googles-meddelanden eller du kan bara skicka ett mail med den här zippfilen.

Och då finns det inte en chans överhuvudtaget för dem att kryptera det, för då är det bara du som har nyckeln.

Så det kvittar ju att de har bakdörrar i den här krypterade kommunikationen.

För det är inte deras egna kryptering.

De har kontroll över att du, eller den här skurken, det här aset, har nyckeln.

Så lätt kommer man runt problemet.

Så det kommer ju inte stoppa dem som vill dölja, utan det enda det drabbar är helt vanligt folk som kommer i vissa fall bli misstänkta för någonting som de är så långt ifrån att vara som de bara kan.

Återigen, det låter jättebra. Vem vill inte godkänna någonting som ska försöka råda på barnpornografi?

Det kan man ju bara säga. Det är klart att det ska göra så.

Men när man då börjar titta på allt det här du har beskrivit så är det ju verkligen ett hot mot vår integritet och våra privata samtal.

Och så fort man börjar tumma på det här lite så till slut så har vi ingenting kvar.

Det är ju tyvärr så. Och fel människor kommer åka dit.

Ja, det är ju verkligen en slippery slope också.

Om de här grejerna skulle komma på plats, de tekniska lösningarna, då är det ju busenkelt för en stat att säga att nu ska vi inte bara leta efter barnpornografi, utan nu behöver alla tjänstleverantörer också leta efter den här typen av mönster.

Bland bilder eller bland texter.

För tekniken finns där.

Tekniken finns redan på plats.

Jag försöker tänka på vad man kan jämföra det med.

Då är det säkert en dålig jämförelse, för så blir det ofta.

Jag är också emot stöld och snatteri till exempel.

Då skulle man kunna säga att nu ska vi sätta stopp för stöld och snatteri.

Då är lösningen att varenda gång du går in i en butik för att handla eller titta runt, när du går ut i butiken då kommer du bli muddrad eller genomkänd av en vakt som står utanför och känner dig i skrevet och överallt så att du inte har stoppat undan eller gömt någonting.

Det skulle kunna vara en lösning för att hindra stöld och snatteri.

Men det är ett väldigt konstigt sätt att göra det på.

Men den här lagen är nu på förslag.

Ja, och om jag har fattat det rätt så ska det röstas om detta och den kan klubbas igenom i höst. Jag tror det är i slutet på september.

Och det vore otroligt hemskt.

Och det du pratade lite om är att det är så otroligt konstigt, för när du berättade detta kort för mig så visste jag inte om den här lagen.

Och det är ju så konstigt att det skrivs jättelite om den.

Ja, det är jag också väldigt förvånad över.

För det är ju en jättebig deal.

Och framförallt det här med att varför inte journalister pratar mer om det kommer ju påverka deras arbete väldigt mycket i att man inte kan ha hemliga källor.

Man brukar ju...

Ja, men precis. Journalister ska ju skydda sina källor.

Och man tänker att visselblåsare, sådana som varnar för att det händer dumma saker i företag till exempel, eller skumraskaffärer på gång i någon kommun eller stat.

Då ska man ju kunna vara visselblåsare och anonymt varna för att det här händer.

Men i och med den här lagen så är ju all anonymitet borta, för i all kommunikation som sker överallt i alla tjänster och kanaler så kommer det alltid finnas bakdörrar.

Och det betyder ju att företagen själva och i förlängningen staten kan läsa och se precis allting vi gör.

Och jag tycker det är jättekonstigt att inte journalister som är jätteberoende av att kunna ha säkra kommunikationskanaler med tipsare och så vidare, att inte de reagerar på detta och skriver… Det är jättemärkligt faktiskt.

Men det man kan göra, det är ju lite det här som vi gör just nu, att uppmärksamma folk om detta, prata om det.

Och sen försöka så gott man kan att påverka politiker och andra som är med och fattar de här besluten, att fatta rätt beslut.

Att det här ska vi försöka att undvika.

Så jag kommer att lägga i våra show notes lite länkar, dels till ett par andra poddar där man kan få lyssna mer, någon som är mycket mer insatt i detta än vad jag är berättad om vad är detta och vad kan man göra.

Och även en länk till en sida som jag tycker är bra, som har lite pdf:er och annat, men liksom sammanfattar information om det här och hur man kan göra och agera helt enkelt.

För det handlar om oss alla som använder internet.

Och att man vill kunna ha kvar det här.

Rätten att ändå inte bli avlyssnad i allt man gör egentligen.

Utan kunna faktiskt få ha sin privacy i behåll helt enkelt.

När man vill det.

Tack för att du delade detta, det är jätteviktigt.

Ja, det tycker jag.

Men också lite trökigt, så därför tycker jag vi försöker avrunda med någonting lite roligare.

För det här ska ju vara en peppig podd om internet.

Precis, men det behövs det här också för att det är ju så världen är.

Men vi kan väl avrunda med att kolla lite vad vi har gjort för skoj på internet.

Vad har du gjort för skoj?

Jo, jag har gjort en grej tillsammans med dig faktiskt, som jag ofta gör.

Och det är att vi har kollat på Double Fine-dokumentären på Youtube om tillkomsten av spelet Psychonauts 2.

Vad är det som kommer nästa?

Psychonauts 2.

Då skicka in...

Psychonauts!

Vad?

Kolla på tweetarna!

Det är bara en annan dag i Double Fine.

En massa människor ger miljoner av dollar.

Vi ska göra en spel.

Tänker du att det går smidigare överallt?

Ja, jag är för gammal för att gå så som det gick förra gången.

Double Fine är ett spelutvecklareföretag baserat i San Francisco.

Vars huvudman är Tim Schafer, som är en legendar inom tv-spel.

Han har varit med och skapat Monkey Island och många riktiga kultspel.

Han driver numera sitt eget företag som heter Double Fine.

De är jättebusiga på att visa sina processer.

I den senaste dokumentären om det här spelet Psychonauts 2 har filmproduktionsbolaget 2Play Productions filmat dem under de här sex åren som det tog att skapa det här spelet.

Vilket projekt!

Det är 32 avsnitt på varierad längd.

Allt från 25 minuter till 1,5 timme.

Det är riktigt köttigt och göttigt.

Det är inte bara intressant för den som du och jag som gillar att spela tv-spel och gillar vad Double Fine gör.

Det är också för den som vill se hur ett annat företag funkar och hur det är att vara i en kreativ process.

Allt roligt men också jättejobbigt som kommer med det.

De bjuder väldigt mycket på sig själva i den här dokumentären.

Det är människor som slutar på företaget av olika anledningar.

Det är drama. Det är jättekul saker men det är verkligen gött att blanda allt.

Det är en nisch bland dokumentärer som jag gillar väldigt mycket.

Det är när man får följa en kreativ process oavsett vad det handlar om.

Jag är väldigt intresserad av spel.

Men det måste inte handla nedöventligt som det.

Det är kreativa processer hur folk jobbar.

Hur jobbar man när man brainstormar? Vilka program har man för att samarbeta med varandra?

Det här är ett företag som är baserat i San Francisco men det är många som sitter utspridda i övriga delar av USA men också i Europa.

Hur får man ihop ett spel tillsammans under sex år?

Sen är det så mycket jämntjänning också.

Man ser ju precis alla problem som de brottas med dagligen.

Det här ser jag i mitt jobb som webbutvecklare också.

Det är så skönt att se att alla har de här problemen på olika sätt.

Det här är ett spelföretag som vi följer och tycker väldigt mycket om.

Det är lite idoler för oss.

Då är det så härligt att se att de inte är gudar som allt flyter på.

De har brottats med precis samma problem som vi andra.

Kontorsdrama och sånt där.

Jag tror jag har gråtit två gånger under de här avsnitten.

Det har varit rörande.

Jag tycker man ska kolla in det här. Det är ett supervälproducerade avsnitt

som ligger gratis på Youtube.

När man ändå är igång kan man titta in alla andra dokumentärer de har.

De har gjort dokumentärer när de har gjort andra spel.

Sen har de också en jättekul grej som de brukar försöka göra.

Det är inte varje år, det kanske har varit annat år.

Det har nog varit lite olika.

Men ett projekt som de har som heter Amnesia Fortnite.

Där avbryter de all produktion som sker på företaget.

De lägger ner era pennor och papper och datorer.

Så får alla pitcha ett spel.

Det här skulle jag vilja göra. Här har ni min idé.

Jag tänker att det ska vara så här och så här.

Sen är det några som vinner pitchar.

Kanske fem personer.

Ni är de bästa pitcharna.

Ni får nu ett team av era kolleger.

Under två veckor ska ni skapa ett spel.

Eller en slags prototyp.

Då har de också gjort en dokumentär kring det här.

Det är också hur kul som helst att se.

Dels att ett företag gör en sån här sak.

Nu bryter vi allt och bara gör det här.

För det kommer ge oss så mycket idéer.

Vi får samarbeta med människor inom företaget som vi kanske inte får samarbeta vardaglig med.

Men också att se att man kan få fram en idé och skapa någonting på två veckor.

Det är väldigt imponerande tycker jag.

Det finns timmar av bra dokumentär.

Som jag inte bara rekommenderar till tv-spelsfantaster.

Även den som jobbar.

Alla som tycker det är kul med en kreativ process.

Det har vi haft jättekul med på internet och på Youtube.

Sen vill jag bara ge en sista grej.

Vi fick ett läs tips från Thomas.

Efter att vi pratat om fenomenal frifiktion på nätet.

Det är ju det bästa när man får läsare-mail.

Vi fick en liten kryptisk länk.

Jag ska inte säga så mycket.

Det är ju en läsupplevelse.

En väldigt webbig sådan.

Den är uppdelad i många kapitel och jag har bara touchat på första och lite in på andra än.

Samma här, jag har bara börjat den så länge.

Den är ganska stor.

Du kommer komma in på en webbplats som är lite som en tidningsartikel.

Rubriken på den här artikeln är What will football look like in the future?

Och sen händer grejer.

In och läs, det är jättehäftigt.

Och ryggar man tillbaka när jag säger ordet fotboll.

Prova ändå.

Tack Thomas för det här. Jag ska läsa vidare i denna lilla upplevelse.

Nu har du pratat om en massa tips.

Jag hade lite svårt att komma på vad jag har gjort på internet sen sist den här gången.

Det är bara för att det har varit mycket annat i livet.

Som inte har varit för internet.

Det har kanske varit lite mindre internet för mig sen sist den här gången.

Men jag har ju en sajt som jag tycker man ska gå in och titta på.

En sån där klassisk, kul webbplats.

Rotatingsandwiches.com

Och det är ju någon man själv vet inte vem det är.

För det går inte att läsa om vem det är som har den här sajten.

Det är bara animerade bilder på olika mackor i 3D som snurrar runt.

Ganska högupplösta och fina.

Och det är alla typer av mackor.

En ost- och skinkmacka.

Men det kan också vara en hamburgare.

För det är ju också en slags macka.

Det där är en fråga. En filosofisk fråga.

Är hamburgare en macka?

Den har jag varit inne i ganska nyss faktiskt.

Okej, vad lustigt.

Är det konsensus då?

Det är lite svårt.

Det är kanske ett helt eget avsnitt.

Fast inte i den här podden.

Jag älskar såna här typer av webbplatser.

Där någon bara köper en rolig domän och lägger upp något.

Det finns en mängd med såna exempel.

Bara typ så här, är det julafton.nu?

För jag mötte en sajt när det begav sig.

Som bara svarade på är det julafton, ja eller nej.

Då stod det nej då.

364 dagar om året.

Men man gillar ju mackor.

Man gillar när saker roterar.

Vi har en sajt.

Där har det liksom allt.

Så den tycker jag man kan gå in och titta på.

Kanske fnissa lite en stund.

Nu blev jag hungrig bara för att du pratade om mackor.

Det är faktiskt snart dags.

Ta en liten fika sen.

Det är dags att runda av det här avsnittet.

Vilket mysigt avsnitt.

Ja, det blev mycket nu-grejer.

Det blev mycket nu-grejer.

Det blev nu-sida, mitt nuande på internet.

Och det blev internets nuande på internet.

Och det blev vad vi har gjort, kanske inte precis just nu.

Men det allra senaste på internet.

Vi och våra länkar finns på hejinter.net.

Jag tycker att har man tips, precis som Thomas, om vad som helst på internet, skicka din nu-sida om du gör en sån.

Verkligen, gör det.

Och har man önskningar, tänker jag, om det här vill jag att Sanna och Sven ska prata om i podden, då kan man väl önska sig önskavsnitt.

Ja, verkligen.

Önska på, eller om du bara hittat något kul på nätet, så skicka tips.

Du tycker att vi ska diskutera.

Och tack till den mystiske Frönäs för musiken i avsnittet.

Han finns ju också där ute på internet.

Han, hon, hen, det.

We don't know.

Det kanske är en maskininlärningsalgoritm.

Det kan ju vara så.

Men jag tror inte det.

Det är lite mer hjärta och själ i det här, skulle jag säga.

Tack så mycket i alla fall, Frönäs.

Tack till dig som lyssnar.

Du är fantastisk.

Vi hörs, vi syns.

Och allt det där, ute på internet.

Det gör vi. Hej, hej!

[Musik.]