Avsnitt 8: Fenomenal fiktion på fria internet

En av de allra bästa grejerna som du och jag vet, Sven, det är ju faktiskt att läsa.

Det stämmer faktiskt.

Oj vad vi läser. Vi har ju faktiskt till och med en gemensam blogg och ett nyhetsbrev om just läsande och böcker.

Och internet är ju fyllt med massa saker att läsa.

Så idag ska vi tillsammans grotta ner oss i fenomenal fri fiktion som finns där ute på den vilda webben.

Jag heter Sanna.

Och det är jag som är Sven.

Och det här är podden. Hej (resten av) internet!

Innan vi dyker ner i massa fiktion så tänkte jag bara kolla, har du gjort någonting trevligt på internet sen sist?

Det har jag faktiskt.

Jag har både gjort och skapat lite grann på webben faktiskt.

Du har både konsumerat och skapat kanske du menar.

Ja, just det.

Ja men du fattar.

Vi kan börja med det här, vad jag har upptäckt på webben sen sist.

Och då finns det en herre som heter Michael Bach.

Han är typ allt man kan vara.

Han är professor och han är doktor och så vidare.

Han är forskare.

Och det tror jag är hans huvudgrej.

Han forskar kring syn, mänskliga synen, hur den funkar och hur vi upplever synen och så där.

Och han har en riktigt god traditionell webbplats eller hemsida.

Med en blogg också.

Men en sån där som man kan förlora sig i.

Och sen har han en grej som faktiskt är lite känd på nätet.

Har jag förstått.

En samling med visuella illusioner och fenomen.

Alltså såna här som du kanske har sett i tidningar.

Visuella...

Man tittar på någonting och så är det såna här prickar som kommer och går fast egentligen finns de inte där.

Eller typ så här att man ser en sak men om man tittar lite annorlunda ser man en annan sak.

Kan det vara såna typ.

Jag tänkte att jag skulle visa dig en sån faktiskt.

Jag har förberett lite.

Det blir show and tell.

Eller vad säger man? Det blir inte bara tell utan show.

Precis. Så du behöver gå till din dator här nu. Hur ska vi göra det här?

Nu får man höra lite meckele meck här.

Men okej. Jag vrider min mikrofon.

Kolla.

Det gick ju faktiskt.

Då har vi datorn och då ska jag ta upp webblästa fönstret.

Jag har öppnat en flik där hos dig.

Okej. Och fliken heter Stepping Feet Motion Illusion.

Om du tittar på den bilden som är där nu så kan du bara försöka att beskriva den i det här mediet.

Okej. Du tänker bara bilden och inte texten.

Nej.

En bild som är svartvita ränder.

Vertikalt uppifrån och ner.

Svartvitt, svartvitt, svartvitt.

På den här ytan så är det en gul liten blockgrej och en blå liten blockgrej som åker horisontellt över de här.

Som på ett övergångsställe.

Som två bilar skulle man kunna säga.

Eller två fötter kanske.

Hur ser de ut de här? Hur går de då? Hur rör de sig i bilden?

De går så fötter. Den gula går lite först och sen kommer den blå.

Som en växelvis.

Och det är det som är själva illusionen.

De går inte växelvis utan de går parallellt exakt likadant.

Det finns en liten knapp där man kan ändra kontrasten från hög kontrast till låg kontrast.

Du får nästan visa den.

Det här är svårt att förmedla i poddform.

Då blir bakgrunden lite mer grå och så ser man att de bara glider.

Det här som ser ut som två fötter som går det händer inte egentligen utan det är våra ögon som lurar oss.

Vill man veta varför det är så kan man besöka den här sidan och läsa om det.

Det kan få vara en cliffhanger vad det är som händer.

Och så ska man ju såklart titta på den här illusionen också.

Men sånt här älskade jag när jag var liten.

Jag samlade nästan på såna här grejer och tittade i magasin och sånt.

Jag tyckte det var så fascinerande det här att våra ögon ljuger för oss egentligen.

Och visar oss saker som inte finns där.

Beroende på massa olika regler för att den här bakgrunden är gjort som den är gjort.

Det har att göra med kontrast och vad vi är vana vid.

Hur vår hjärna har lärt sig att uppleva det vi ser.

Vi är väldigt vaksamma på rörelse.

Det ligger i vår natur att vi har överlevt tack vare att vi har sett när saker har rört på sig.

För det kan vara en fara som kommer då.

Det här får vissa effekter.

Jag tycker man går in och tittar och läser istället om man tycker det här låter roligt.

Så där har jag grottat ner mig lite på Michaels blogg och framförallt den här samlingen med illusioner.

Sen har jag också byggt lite på webben själv.

Och det vet ju du att jag älskar webben.

Och jag brinner för det här med tillgänglighet på webben.

Vad man är och vad man har för förutsättningar. Om man hör bra, ser bra eller inte.

Om man kan använda mus och tangentbord eller inte.

Alla ska ha rätt till webben och internet.

En mänsklig rättighet tycker jag att det är.

Och det har jag alltid brottats med för jag skapar mycket på webben.

Bland annat så gör vi den här podden.

Och där är det lite dumt då. Om man inte hör så bra eller inte hör alls.

Då kan man inte ta till sig vårat innehåll. Det går ju liksom inte.

Och då är ju grejen att då brukar man kanske ha transkript på en podd.

Alltså att man textar ner det som sägs i podden så det går att läsa det.

Lite som undertexter på en video.

Och det vill jag väldigt gärna att vi ska ha. Men det är också sjukt mycket jobb.

När man sitter och transkriberar en podd. Det tar jättelång tid.

Och det här är ju bara en hobby vi har. Det är inget vi tjänar pengar på eller så.

Men jag har brottats lite med det här. Men då har jag hittat nu en

en, jag vill inte säga AI egentligen, men en språkmodell som, vi säger AI då helt enkelt, som är byggd för, framtagen för, att göra just det här.

Transkribera ljud, ta tal och göra om det till text.

Och den har jag integrerat nu med vår podd eller vår webbplats. Så nu du som lyssnar

om du går in på hejinter.net

och tittar på till exempel det här avsnittets information och rullar ner lite på sidan så finns det också ett transkript där.

Där du alltså kan läsa hela avsnittet.

Man kan till och med följa med för den hoppar ju så här, när man playar i playen.

Då följer den med så man ser hela tiden vart man är.

Och det har vi också tagit och programmerat lite.

Så klickar du på play och lyssnar så kommer det här transkriptet att rulla med och så markeras.

Det är jättebra för den som kanske inte hör superbra.

Som kan vara hjälpt av att läsa.

Eller för den som inte hör alls, som ändå kan ta till sig resten av internet som vi pratar om.

Det kan ju vara kul. Men det är också bra för oss

att vi kan bli mer hittbara. För det betyder ju att det här transkriptet nu blir ju indexerat

av Google och andra sökmotorer. Så den som söker kring de här ämnena

som vi pratar om kommer ju lättare att hitta våran podd framöver.

Det är jättebra. Det är bra och kul.

Det är vad jag har grejat med. Vad har du grejat med på internet och webben sen sist?

Först vill jag bara säga att vårt förra avsnitt handlade ju om det här med webbflöden.

Det kuliga då var att ett par dagar efter vi hade släppt det så ringde min mamma. Hon var ute och gick.

Och så sa hon, det här med webbflöden.

Fattar jag det rätt att det funkar så här?

Och så beskrev hon det lite. Om jag vill följa en blogg så behöver jag inte gå in på den.

Då kan jag få en liten ping då. Att nu har det hänt någonting.

Ja du har förstått det rätt.

Och så sa hon, jag vill nog ha en sån där app.

Det är kul att svärmor vill ha en RSS-app.

Sen har jag dock inte hjälpt henne igång för jag skulle visa hur hon gjorde.

Men vi har inte hunnit träffas så mycket så nästa gång vi ses kanske vi gör det.

Man kan ha ett tillfälle när man kan sitta ner i lugn och ro och titta på det.

Precis. Så det gladde mig väldigt mycket att min mamma ville ha en webbflödesapp.

Och också apropå det avsnittet då så lät det så här i en annan podd där ute på internet: Kolla! Det har kommit ett nytt avsnitt

som jag hade missat. Yay! Det är RSS de pratar om.

Yay! Yoohoo!

Fantastiskt. Mysigt. Glädjerop kring RSS.

Det är precis så man vill att det ska vara.

Det här var ju då från podden Björeman // Melin // Åhs som peppar så här göttigt inför vårat avsnitt.

Och som har sagt väldigt fina saker i sin podd om våran podd.

Så det värmer. Det är nästan lite så att jag rodnar. Du lyssnar på deras podd, eller hur?

Det har jag gjort ganska länge. Det här är ju en institution i svensk podd…

De har hållit på i åtta år.

Jag har inte lyssnat ända från början men jag hoppade på kanske något år eller så senare. Och har lyssnat sedan dess faktiskt.

Vad handlar den om? Det är ju en podd för nördar.

Det handlar mycket om IT, gamla datorer och allt som är nördigt egentligen.

Tack för hojtet Björeman // Melin // Åhs.

Då kan vi tipsa om att man ska lyssna på deras podd.

Ja, är man nörd så tror jag att man redan lyssnar på den.

Men vad jag har gjort annars.

Jag har också skapat lite. Jag tycker det är kul att jobba med min egna

webbplats nu och bygga upp den mycket och skriva på den och skapa content.

En grej som jag bland annat har gjort är att jag har skapat en sida som heter Pryl- och programindex.

Den har jag varit inne och läst faktiskt.

Där jag listar och pratar lite om alla prylar och program som jag använder framförallt i mitt egna skapande.

Både på arbetet när jag gör online-kurser men också privat när jag skriver böcker, poddar vad jag nu gör. Så pratar jag lite kring det.

Jag har mycket kurser i många av de här programmen också.

Så då har jag länkar till dem. Det här är för att jag tycker det är lite kul

dels för min egen del att lista ner och se vad jag faktiskt använder.

Men sen så frågar jag ju ibland folk, vad använder du för att göra det här?

Och vilket program? Då kan man hänvisa dit.

Där tycker jag det är lite skönt att ha det på plats.

Jag älskar när man hittar någon man följer som har en sån här sida.

Speciellt då när det är inom det som jag kanske jobbar med eller har som intresse.

För då kan man få massa bra tips helt enkelt på appar och program som man inte visste fanns. Sådana där sidor är en guldgruva.

Det finns väl till och med en blogg jag tror du skickade mig och nu kommer jag inte ihåg namnet.

Men hela dens grej var ju att den frågar olika… Den heter väl Uses This tror jag.

Jag har den i mina resurser. Vi lägger till en länk till den.

Det är roligt för det är ju egentligen som en intervjucerie som har pågått jättelänge.

Där alla möjliga människor helt enkelt får lite frågor kring hur de jobbar och vilka program de använder.

Så det har jag gjort bland annat.

Vad kul, vi har både konsumerat och skapat lite båda två på webben.

Precis, som det ska vara på webben. Men nu då, fri fiktion på nätet.

Vad hittar man egentligen bra grejer att läsa?

Jaha, bra fråga.

Det första som jag alltid tänker på när man pratar om det här med gratisfiktion.

Det finns såklart hela böcker att hitta men också mycket korta berättelser.

Framförallt kanske det som finns på internet.

Men det som man ofta tänker på är Gutenberg och Runeberg.

Vad är det Sven?

Det är initiativ som har valt att dokumentera och samla all den här gamla historiken vi har av berättelser.

Att förvalta dem för den framtida generationen så de finns kvar.

För det funkar ju så här med upphovsrätten att efter ett visst antal år så går den ut.

Vi har inte riktigt det konceptet eller uttrycket i Sverige men i USA så pratar man ju om public domain.

Att någonting går över och blir allmängods för vem som helst.

Att både läsa och skapa varianter på det.

Det är väl 70 år efter upphovsmannens död va?

Så är det väl.

Sen är det ju lite olika beroende på vart i världen man befinner sig.

Men det här utnyttjar ju dem helt enkelt.

Gör det här jättefina jobbet, att hitta gammal litteratur, scanna in den, digitalisera.

Även göra om den till rent text så att man kan läsa den och ändra typsnitt och ha sig.

Vilket ju är jättefint.

Det är ju guldgruva verkligen att gå in där och läsa.

Precis och Gutenberg är ju den största samlingen egentligen.

Lite internationell, mycket amerikanskt och så givetvis.

Men den är mer internationell.

Och Runeberg är ju ett initiativ som samlar framförallt nordisk litteratur.

Så man ska kika in båda dem tycker jag.

Vi pratade ju om det förut.

Det är ju flera sajter som pratar om det här varje år.

Vad är det som går in i public domain i år?

Det kallas ju första januari för public domain day.

Just för att varje nytt år så är det ett antal nya verk som blir fria för vem som helst.

Så i år, faktiskt,2023 så blev ju bland annat Nalle Puh kom in i...

Nej men det var förra året. Jag kollade det där. Jag trodde det var i år men det var förra året.

Det är en ganska stor...

litteratur.

Det är en ganska stor grej som blir inne i det här.

Så nu kan man ju ta allting som har med Nalle Puh att göra och göra egna grejer av det.

Precis. Och nu är inte jag så insatt i just Nalle Puh-frågan.

Men det här brukar ju också fightas lite för att ibland är det ju så att företag har tagit vara på någonting.

I det här fallet med Nalle Puh så är det väl Disney som har ägit och skapat innehåll.

Eller är det Disney?

Vi pratar om det generellt istället.

Det brukar vara så här att andra har skapat innehåll på det här och vill behålla rätten att fortsätta skapa det.

Det finns alltid krafter som försöker motverka det här på olika sätt genom att varumärkesskydda grejer.

För att behålla ensam rätten att skapa innehåll på det som släpps.

Just på Nalle Puh så gjordes det en skräckfilm med Nalle Puh som kommer upp på bio.

Men den släpps ut i streamingvärlden.

Jag kommer inte ihåg vad den heter men den har ju fått jättefloppbetyg såklart.

Men den lyfts ändå upp lite på grund av att det faktiskt är någonting nytt som skapas med Nalle Puh.

Christopher Robin har ju lämnat Sjumila skogen.

Vuxit upp lite och lämnat.

Då har ju inte Nalle Puh, Nasse och Ior och dom mått så där jättebra.

Det har gått lite dåligt för dem.

Så de har ju blivit riktiga skräckfigurer som då går runt och mördar.

Det är en lite dålig, jag skulle inte säga B-film, det kanske är en C-film i slasher-version.

Men där ser man vad som kan skapas.

Nu är inte det här litteratur men ändå lite kul.

Precis.

Men Gutenberg och Runeberg.

Ja, det är ju riktigt bra tips.

Och på tal om det här med Public Domain Day så finns det massor som brukar, webbplatser som brukar skriva om det här.

Det finns en specifik som jag brukar titta in på som heter Center for Study of the Public Domain.

Och det är alltså ett universitet i USA som har det här centrum där man helt enkelt forskar och sånt kring public domain frågor.

Och de brukar varje första januari då skriva upp en lång lista på all litteratur som har blivit i public domain det året.

Det är en lite mysig tradition att kolla vad det är som har hänt där.

Ja, det är det som jag brukar kika på bland annat när man kommer in på lite mer genre litteratur.

För Gutenberg och Runeberg blir ju mycket klassiker på så sätt.

Men jag brukar kolla mycket på Tor.com och de publicerar mycket originalfiktion av författare i science fiction-skräcksgenren skulle jag säga.

Är det lite fantasy också?

Ja, fantasy också.

Jag ska lyfta några i slutet av avsnittet här, ett par guldkorn som jag tycker om.

Så Tor.com. Sen är ju Uncanny Magazine en liknande. Det är väl en tidning som är med science fiction tema.

Där vet jag också att de publicerar en hel del originalfiktion. Inte läst någonting men jag vet att de brukar nämnas ganska mycket.

Jag brukar ju vara inne på Vice som gör en annan tidning eller online-magasin.

De har en sektion som heter Terraform som publicerar science fiction i kort form.

Nu börjar ringa en klocka. Läste inte du en novellsamling nyss?

Det är ju den. De har även tryckt upp en bok med den här samlingen med noveller.

Men den finns ju att läsa på på nätet också.

Det brukar också Tor.com göra att de ibland sätter ihop efter olika teman.

Okej, det visste jag inte ens men det är ju häftigt.

Bra. Gillar man science fiction så kan man också kolla på FreeSF online.

Där vet jag att du kollar ganska ofta.

Den är lite rolig för det är egentligen bara en databas där man kan söka fram sina favoritförfattare.

Det är ju så att många författare har delat kortnoveller och längre berättelser med för den delen.

Ibland är det författarna själva, ibland är det deras förlag och så vidare.

Ibland kanske det är att de har gjort ett uppdrag åt en tidning eller någon annan sajt.

Precis. Den här sidan, FreeSF online, det är ett index över sådana här samlingar

så att du kan gå till ett ställe och lätt hitta det.

De håller det lite uppdaterat för att det kanske finns en berättelse som en viss webbsplats har rätt att publicera under en viss tid och sen så försvinner den efter ett tag för då har de inte kvar rättigheten längre.

Det här håller den här sajten koll på lite grann så att den är väldigt up-to-date och bra för att hitta.

Den är väl också duktig på att visa om någonting verkligen är gratis att läsa eller om det ligger bakom en betalvägg.

Ibland kan det vara så att det finns publicerat online men du måste prenumerera på den här tidningen.

Jag tror att den har sånt också. Men det är väldigt tydligt och bra.

En jätteful sajt, men den gör sitt jobb.

Men det är en typisk praktisk sajt.

Det är liksom bara text.

New Yorker är också superduktiga på att publicera författare och originalverk.

Så där tycker man också ska gå in och kolla.

De publicerar ganska frekvent. Det kommer ju minst något i veckan.

I blandade genrer.

Precis. Jag skulle vilja passa på att tipsa om någonting som jag själv inte är inne och läser på så jätteofta.

Men fanfiktion är ju stort.

Folk skriver vidare nya berättelser om sina favoritförfattares verk.

Har du läst fanfiktion någon gång?

Någon gång har man gjort det. Strögrejer.

Men det är ingenting jag söker upp så där jätteofta själv.

Men det är ju lite så här, jag älskar Harry Potter.

Då skriver jag mina egna berättelser i Harry Potter-universumet där jag styr över saker och får blomstret ut.

Så det är ju det som är fanfiktion.

Och det är ju jättestort. Så jag tycker det är synd att inte nämna det i alla fall.

Och då finns det en sajt som är jättestort som heter The Archive of Our Own som man ska checka in ifall man är intresserad av fanfiktion.

Men är det så att där kan man bli medlem och publicera själv?

Kan man publicera vad som helst eller är det utvalt av dem?

Det är ett community där man kan gå in och både publicera och läsa.

Då antar jag att arkivet är typ as-stort.

Jo, men där kan man nog... Du behöver inte besöka så många andra sidor.

Då kan man väl antar jag bara gå in och säga att jag vill ha fanfiktion om Bond.

Ja, det finns.

Och då finns det det förhoppningsvis.

Okej, sista tips. Alltså det finns ju hur mycket som helst men såklart.

Reddit är ju ändå värt att nämna för fiktion.

Och Reddit är ju ett forum.

Ska man jämföra lite så kan det vara Flashback i Sverige.

Reddit är hela världen.

Ja, precis.

Kallar de sig inte... Reddit kallar sig väl för internets framsida?

De har någon sån här slogan som är lite...

Där hittar du allt som händer på internet.

Men Flashback borde vara internets baksida.

Ja, eller bakgård.

Och framförallt, jag tror att det finns hur mycket fiktion som helst men där har ju creepypastor verkligen fått frodas.

Alltså skräckberättelser oftast i jag-form.

Man berättar som att det här hände mig.

Nu ska jag berätta en berättelse som hände mig.

Precis.

På ett vis tycker jag det roligaste när vi pratar i den här podden så är det ju de berättelserna som faktiskt har publicerats på webben och som andas lite webb- och internetkultur.

Det är ju kanske det allra bästa egentligen.

Ja, precis. Att de föds där och de kanske till och med anpassade

för att konsumeras på nätet för att få the ultimate experience.

Att man använder internets ramar och verktyg för att göra det bästa.

Det går ju att göra sånt som är lite mer interaktivt.

Vi kommer väl komma in på det lite längre fram.

Det kommer vi göra.

Men där hade vi lite bra sjöar att dyka ner i för att hitta fiktion.

Det blir ett länktungt avsnitt.

Ja, verkligen. Vi kommer också ge några tips på konkreta noveller

eller korta berättelser i slutet om man känner att man inte vill bara dyka ner i ett stort hav av saker.

Men du, innan vi går ner i nästa del av podden här ska vi ta en liten kaffe-paus.

Jag hämtar kaffe. Så kan du äta nöt.

Bra.

Gott med kaffe.

Andra ställen som kanske är ganska naturliga att hitta fri fiktion på på nätet, det är ju på författarens egna webbplats.

Om en författare nu har en webbplats.

Det är inte säkert att de har.

Men det tycker jag är bland det bästa när man känner att den här författaren gillade jag, den här boken var så bra.

Vad har den för hemsida?

Där verkar det också finnas lite gratis fiktion som personerna har publicerat.

Det är ju hur göttigt som helst.

Vi har ju nämnt tidigare, men jag tycker det är väl värt att nämna igen Robin Sloan, jättebra exempel på det här.

Har verkligen en lista över allt han har skrivit som är gratis.

Ja, det är ju fantastiskt. Det är också en guldgruva.

Jag vill lyfta en annan också, C.K. Walker, apropå creepypastor.

Det är en tjej som har skrivit mycket creepypastor.

Som man kanske har hört om man lyssnar på till exempel No Sleep podcast och sånt.

Det vet jag en som gör.

Det gör jag ibland.

Men på hennes webbplats finns det massor av sådana här korta berättelser.

Om man gillar skräck.

Så är det typ, o vad härligt, det fanns det massor att dyka ner i.

Apropå det här med författarsajter.

Förutom då att det är det bästa som finns om man hittar gratis noveller.

Vad tycker du ska finnas? Vad är det bästa om det finns?

Jag fattar vad du menar.

Min favoritförfattarsajt, den ger ju lite det här att man känner att man bara kan försvinna ner i ett kaninhål.

Att det finns många sidor med allt möjligt.

Det får gärna finnas en blogg på den.

Det får gärna finnas mycket material som kan vara lite extra.

Ja, med den här bonusgrejen.

Som ett fan.

Jag har ju till exempel en författare som jag har läst som heter Dennis E. Taylor.

Han har skrivit en science fiction-bokserie som heter Bobiverse.

Vi behöver inte gå in på det här kanske.

Det är science fiction i alla fall.

Det är ut i rymden och det är en människa som blir uppladdad.

Får sitt medvetande uppladdat och blir i digital form utan kropp.

Det som är lite kul som han har delat på sin webb är att en tidslinje, som man kan se...

För det här utspelar sig under ganska många år.

Det är lite hoppigt i bokserien att det hoppar i mellanåren.

Du kan hoppa bak i tiden och du kan hoppa fram i tiden när berättelsen utvecklar sig.

Men då har han gjort en tidslinje så man kan se när alla händelser egentligen är, i vilken ordning de kommer.

Sånt älskar jag när man hittar på en författarsajt.

Det här extra materialet som inte finns i böckerna.

Jag som är författare tycker också att det är kul om man är bussig med sånt och bloggar om sin process och hur det går med en bok och hur man jobbar.

Återigen det här pryl- och programindexet som jag har.

Såna saker vill jag också veta från författare.

En annan grej som är kul när man hittar någon som är mer aktiv och bloggar är att man ofta kan få boktips eller lästips till andra författare.

Det har jag märkt bland de som jag följer.

Att de delar med sig.

Det är väldigt stor sannolikhet om man följer någon som man verkligen gillar att det de tipsar om är också sånt som jag kommer att uppskatta.

Mm.

Ja, men precis.

Och så vill jag ofta veta vad de jobbar på just nu.

Vad kan jag se fram emot för någon bok?

Det är det allra bästa.

Vi gjorde ju en undersökning, du och jag.

Det gjorde vi.

Vi gjorde det.

Jag blev lite nyfiken på det här.

De författare jag har läst den senaste tiden, har de webbplatser och vad har de på sina webbplatser?

För i den bästa världen så ska det ju finnas en webbplats och det ska vara en awesome webbplats med massa gött att dyka ner i.

Så det gjorde vi så att jag satte mig på min kammare och du satte dig på din kammare och så gick vi igenom på varsitt håll de 20 senaste författarna man hade läst.

Precis.

För att då undersöka lite hur ser det ut med närvaro på nätet och då inte när det kommer till sociala medier.

För att det kommer kanske ganska frekvent så att en författare har sociala medier idag.

Men hur är det med webbplatser?

Det är ju en av de saker som vi har varit intresserade av resten av internet.

Vi fokade på webbplatser.

Vad hade vi för kategorier?

Vi hade många kategorier men det som är, den definitivt finns inte, har ingen webbplats.

Det är ju en ganska given då.

Och tyvärr är det ganska många som ligger i den.

Sen så har vi en del som inte jag heller tycker är jätterolig.

Det är ju att ett förlag sätter upp en webbplats åt en författare.

Det måste ju finnas någonstans.

Men de sajterna är ofta ganska tråkiga för det blir bara en lista på böckerna som finns hos förlaget och sen brukar det vara en kort liten biotext om författaren.

Det är ju egentligen bara sälj.

Det är reklamsida eller visitkort eller vad man ska kalla det.

Och de är inte så roliga men de har vi ju ändå räknat med i vår undersökning.

Men sen det som är det roligaste det är ju en webbplats som sköts av författaren själv.

Ska vi se hur det gick lite i den här undersökningen.

Om vi tar kategori nummer ett då.

Har ingen webbplats alls.

Har vi sagt hur många författare vi har kollat på?

20 stycken var, sa jag.

Så totalt är det 40 författare här.

Hur många var det som inte hade en webbplats hos dig?

Då var det två stycken som inte hade en webbplats.

Lite förvånad faktiskt.

För i min värld så tycker jag att det borde vara fler.

Men det kanske bara är en sån där statistisk osannolikhet att jag råkar ha läst många författare som har en webbplats.

Varför tycker du att det borde vara fler?

I den kategorin?

För det är det som är min uppfattning.

Generellt eller så.

För att jag fick ju då sju personer av 20 hade ingen webbplats alls.

Någon hade ju en sån här, du vet, på Bonniers hemsida så finns en sida om författaren.

Men det räknas ju inte som en egen webbplats.

Det är ju bara ett författarstall.

Men där var det alltså sju personer och vissa blev jag faktiskt ändå lite så här Oj, har inte den här personen som ändå är en människa av internet?

Man kan ju fatta att jag har till exempel Claes Östergren, en svensk författare, har skrivit bland annat Gentlemen.

Han var ganska känd för det.

Men hade ingen webbplats.

Jag blev inte jätteförvånad över detta.

Men det finns många här i listan som jag ändå kände att varför finns det ingen webbplats?

Du är ju en människa som har liksom fötts in i internet.

Så sju stycken.

Ja, men det tycker jag ändå är lite mer vad min förutsfattade mening var.

Det rimmar lite bättre på det.

Det hade jag förväntat mig min lista med, så att säga.

Och sen kategorin, har en webbplats som sköts av förlaget.

Då hade jag sex personer, så ungefär lika många.

Och jag hade fyra stycken i den kategorin.

Och där är faktiskt också min andra svenska, för jag har bara två svenska författare i vad jag läst senast.

Där fanns Håkan Nesser och där är också bara alla mina böcker.

Och här har jag en som jag tycker är skittrökig att den ligger i den här kategorin.

Ja, och det är Andy Weir som har skrivit The Martian bland annat.

Det är konstigt.

Ja, och det som är det extra trökiga är att han har en fantastisk gammal webb som han underhöll i ganska många år.

Som ligger kvar liksom.

Som inte finns kvar, utan det var väl egentligen när han slog igenom The Martian.

Men den finns kvar fast.

Ja, den finns kvar på nätet, men den räknar inte jag, eftersom att den inte är aktuell längre.

Det var länge sedan han uppdaterade den sist.

Men när han slog igenom, då tröttnade väl han på den och nu är det hans förlag som sköter och så är det en sån här aströkig sajt med bara här är mina böcker och jag heter Andy.

Det rimmar verkligen inte med honom som författare.

Och framförallt tänker jag mycket att jag tycker man ser en röd tråd i det att författare som skriver mycket inom science fiction ofta har mer webbnärvaro.

Jag vet inte varför, men så har jag upplevt det.

Det kan bara vara att jag...

Jag har också lite den uppfattningen, jag vet inte...

Men det kanske är lite att de är nördar och har ett behov av att dela det de skriver om och att de är fascinerade av många ämnen och att man har lite i sig att dokumentera saker.

Jag vet inte varför det är så.

Men han är i alla fall extra tråkig i att han inte längre har sin egen närvaro.

Sen då kategorin har en webbplats som sköts av...

Sköts, har jag skrivit här?

Nej, som sköts av författaren.

Där hade jag sju stycken.

Jag hade väldigt så här, sju, sex, sju.

Det var helt lika.

Och här hade jag fjorton stycken.

Ja, det var ju lite intressant.

Men då kan man ju också säga att...

Jag har väl varit lite snäll där att även de som inte uppdateras så det superofta ligger med här i.

Så att det kan ju vara någon som...

De har satt upp en sajt igång i tiden.

Det finns kanske lite blogginlägg, men det kanske kommer någon gång om året.

Så det är lite blandat.

Medan det finns sådana också som bloggar varje vecka i den här listan.

Men de har i alla fall en egen närvaro på webben.

Det är ju det allra mysigaste.

En som jag blev ganska besviken på...

Dels återfinns ju C.K. Walker här

som skriver creepypastor.

Ett bra exempel på det.

En som jag blev väldigt besviken på som jag kanske också tror att du har i din lista det är T. Kingfisher

som skriver...

Det roliga med henne är att T. Kingfisher

är ju alltså en pseudonym.

Och under den pseudonymen skriver hon skräck.

Och sen har hon ju under sitt egna namn som jag har inte kommit på vad det är.

Vet du det?

Jag kan inte det i huvudet.

Men då skriver hon väl barnböcker och lite fantasy och sådär.

Men på hennes sajt kändes det som att det hade varit aktivt.

Men så hade det slutat typ 2016.

Ja, precis det har jag skrivit också i mina kommentarer här.

Jag skulle säga att här finns det mycket att upptäcka.

FAQ, det finns noveller och en blogg som en gång i tiden var väldigt aktiv.

För så var det ju faktiskt.

Då bloggade hon ofta.

Men sen så har det trappat av.

Det är så tråkigt.

För det här är en författare jag tycker mycket om.

Jag läser allt hon släpper i nu.

Förvuxna.

Och då vill man ha mer.

Och så känner man att då blir det lite så att när författaren väl har nått en viss storlek då är det som att då hinner man inte med att ha sin webbplats längre.

Och jag kan förstå det.

Men sen tycker jag att hennes webbplats är väl värt ett besök ändå.

För det finns ju mycket göttigt material där.

Ja, det är bara att det har stannat i tiden.

Det har stannat i tiden, ja.

Men det bästa exemplet jag hade där eller bästa och bästa, men Chuck Wendig som har skrivit Wanderers-serien som är lite sci-fi-skräck han bloggar en del.

Och det tyckte jag var ganska kul.

Och bland annat så hade han skrivit ett inlägg typ näst senast, om man räknar från nu där han pratar om sociala medier apropå den här podden.

Där han pratar utifrån att sociala medier är typ pissigt för oss författare.

Och så förklarar han varför och så förklarar han också, eller berättar hur hans närvaro är på respektive socialt media.

Och hur han upplever att faktiskt sälja böcker.

För det är ju det i slutändan man vill.

Man vill ju ha en närvara för att folk ska gilla det man skriver och så köpa ens böcker.

Så det var en lite rolig text.

Jag tycker vi kan länka den.

Ja, jag följer ju hans blogg också.

Det är ju du som har tipsat mig om honom en gång i tiden.

Och jag hittade hans blogg och följde den.

Och en liten kul grej som jag hittade i ett av hans inlägg.

Då skrev han om en sajt som är så ska jag bara kolla så jag säger rätt här.

Doesthedogdie.com är en webbplats.

Väldigt nischad webbplats.

Men det är alltså då ett community där folk bidrar till att skriva om en bok ifall det finns något djur som dör i boken.

För en del människor är väl helt enkelt känsliga för det.

De tar väldigt illa vid sig om det handlar om det.

Så då är det en sajt som spoiler just den aspekten av en berättelse men inget annat.

Så om du är känslig för detta, du har en bok som du vill läsa men du misstänker att kanske ett djur kommer att fara illa.

Är det bara djur generellt eller är det just dog?

Nej, det är djur generellt.

Domänadressen är just dog.

Men jag tror att de har utökat det där aspekten.

För det finns ett Twitterkonto tror jag det är.

Det kanske är en blogg också som är Can you pet the dog?

Alltså kan du klappa hunden?

Och den har ju med spel att göra.

Finns det en hund i ett tv-spel, dataspel och kan man klappa hunden?

Då ser man att det är väldigt viktigt för människan.

Att veta vad man kan och inte kan om djuren lever eller inte.

Men det är ju egentligen en jättefin sida.

För jag förstår ju att om man faktiskt är så och tar väldigt illa viset, då är det jättebra att veta kan jag läsa den här boken eller ska jag hoppa i över den?

Och anledningen till att jag kom dit var ju för att en av hans senaste böcker var med på den här listan av den här orsaken helt enkelt.

Vilken bok?

Hans Wanderers-serie.

Jag kommer inte ens ihåg om det var en under den.

Jag är sämst på att komma ihåg vad som hände i boken.

Det var bra. Kan du läsa boken igen?

Ja, det är det jag brukar trösta mig med.

Precis.

En av de författare som jag hade i min lista som har webbplatser, det är ju Neal Stephenson som har skrivit Snow Crash till exempel.

Science Fiction-författare.

Och han har ju en sån här sajt som den är lite mer en portfolio kan man säga.

Han samlar sina böcker där och det kommer uppdateringar ibland men det är ju egentligen när han släpper en bok.

Så att, lite sån här halvtrökig.

Men han har några artiklar också och en som jag ändå tänkte tipsa om att gå in och läsa det, det är en artikel med rubriken Why I Am a Sociomediapath.

Och det handlar också om det här med hans relation till sociala medier.

För att han har ju, i väldigt kort fall så har han inställningen att han inte är riktigt med sociala medier och inte ens e-post.

Det finns för mycket mer och det tar fokus från hans skrivande så han har ju en viss inställning till det här med sociala medier.

Men artikeln tyckte jag var läsvärd så den kan man gå in och läsa tycker jag.

Var det någon du la till i ditt webbflöde eller något nyhetsbrev du signade upp på?

För mig var det ju Chuck Wendig då.

Nej men, eftersom jag funkar lite så här att när jag hittar en ny författare då blir det ofta automatiskt en googling.

Ja, du är inne i det här.

Jag har lite den här rutinen i mig.

Jag går ofta in på deras Wikipedia-sajt för att se vad de har skrivit med och vad har de för vad är det för typer av människor.

Så ofta hittar jag ju dem jag vill följa och lägga till.

Så jag hittade väl egentligen ingen ny i min lista.

Nu var ju det här bara ett litet stickprov.

Men generellt så är ju min upplevelse för jag gör ju lite som du ibland, då och då.

Men min upplevelse generellt är ju just det att författare som trots allt skriver mycket har liksom ordet som sitt verktyg och skulle kunna göra väldigt mycket kul på en egen webbplats eller ha ett blogg eller en nyhetsbrev är tyvärr väldigt dåliga generellt på att ha det.

Kanske återfinns de mer på sociala medier.

Ja, så kan det ju vara att de finns där.

Men jag fattar precis vad du menar.

Jag håller med att jag önskade att väldigt många fler författare hade en egen webbplats.

Det borde vara obligatoriskt, annars får man inte vara författare.

Men däremot så tror jag ju att om man tittar då om man tittar på folk, människor i stort som har bloggar idag är ju en ganska liten grupp.

De flesta har ju hoppat över till sociala medier.

Och tittar man i den gruppen bloggare då kan jag ändå tänka att många författare är överrepresenterade, eller har en stor andel av just det, om man jämför mot andra.

Ja, jag kan tänka mig det.

Just för att, som du säger, de har skrivandet i sig.

Det kommer ju ändå naturligt.

Jag gillar ju det här när man delar med sig av sin kreativa process, men också sen av det.

Att man frikostigt delar saker man skriver.

Ja, men det var ändå kul, tyckte jag, att göra den lilla undersökningen.

Ja, och jag har några författare till, men jag tänker att de lägger jag in i länklistan sen.

Men gör det.

Så får man gå in och titta där om man är lite nyfiken.

För annars kanske det här avsnittet aldrig tar slut.

Men då lägger du in de som är positiva, antar jag.

Ja, men de som jag tycker att de här kan vara värda att titta närmare och kanske lägga till i sin RSS-läsare.

Ja, för det hade ju du mycket fler än vad jag hade.

Du, så här, eller inte avslutningsvis, men mot slutet här nu, har vi några tips på berättelser, alltså konkreta tips på berättelser som man kan läsa om man inte vill dyka ner i Gutenberg eller Runeberg eller Tor.com

och alla de här?

Ja, precis. Det har vi ju ganska många egentligen.

Och då skulle jag vilja tipsa om en sån här som är då webb-first, eller vad man så kallar, alltså någon som publicerar sig själv på webben.

Och kanske en av de författarna som jag tycker är allra webbigast, och det är qntm som finns på qntm.org, men det stavas lite konstigt, qntm.org.

Men då vet man inte vem den här personen är.

Nej, det är det jag menar lite när jag säger att det är den kanske webbigaste personen i det här, för att de använder en pseudonym och vi vet inte vem är detta.

Och vi har ingen aning egentligen.

Och det tycker jag är lite kul i det som är webben, att vi kan gömma oss bakom alias och hitta på vilka vi är. Och här är det också mycket science-fiction

så jag vill tipsa om en berättelse som heter Lena.

Den har jag också läst.

Den tycker jag man ska gå in och läsa.

Det jag vill säga kring den är att den inte är den allra enklaste att läsa. Den är ganska teknisk text.

Håller du med?

Ja, jag håller med, och det var kanske lite därför som jag uppskattar den här personens...

Man kan väl kalla det hard science-fiction.

Det kan man säga. Och det faller lite utanför vad jag gillar,

men jag läste den och tyckte ändå om själva grundidén som finns i det här.

Och jag såg faktiskt att qntm, just den här berättelsen, hade nu nominerats till Nebula Awards 2023.

Ja, det är ju fint.

Det är ju jättefint.

Jättekul, qntm.

Lena heter den.

Ja.

Som på svenska, Lena.

Ja, fast jag säger så.

Ja, precis.

Den här personen är väl amerikan eller britt eller nånting.

Skriver på engelska i alla fall. Det är ju egentligen det enda vi vet.

Du som lyssnar märker ju säkert nu ganska mycket vart jag och Sven ligger i, vilka genrer vi rör oss i.

Det är ju mycket science-fiction, skräck, men också givetvis lite drama eller vanlig skönlitteratur.

Men man får ju inte direkt några romance, feel-good-tips här.

Nej, det kanske vi är lite dåliga på.

Jag är ledsen, men det kommer aldrig hända.

Jag har två tips på två stycken som finns på Tor.com,

som jag gillade väldigt mycket.

Den ena är Everything is Fine av Matthew Pridham.

Det här är verkligen en berättelse som visar väldigt tydligt på vart vi är någonstans i världen nu och hur vi kanske förhåller oss till världen när världen på många sätt brinner lite.

Jag tyckte den illustrerade det jättebra på ett lite skevt vis.

Det är ju fiktion, men man kan dra parallell till världen.

Den tyckte jag var jättebra.

Och sen Free Little Library av Naomi Kritzer.

Det här är en jättemysig berättelse om en tjej som sätter upp, jag tror det är en tjej, som sätter upp ett sånt här litet bibliotek, Free Little Library, utanför sitt hus på sitt staket.

Grejen med Free Little Library är att man får ta en bok, låna en bok eller ta en bok, och sen ska man lägga in en bok som retur.

Det har vi bland annat här i Jönköping, ett sånt bibliotek.

Och du och jag har byggt ett sånt i vår sommarstugområde.

Det har vi faktiskt gjort.

Vi moddade ett trädgårdsskjul som skulle vara till kratter och sånt.

Och så satte vi en skylt på oss med Åvikstrands lilla bibliotek.

Det är himla mysigt faktiskt.

Det blev jätteuppskattat, så det står nere på vår strand nu vid badplatsen.

I somras så sprang vi ner var och varannan dag och tittade, har det kommit till någon bok, har det försvunnit någon bok?

Det roliga är att vi ser ner till badplatsen, så man skulle kunna sitta med kikare och titta på folk.

Men det kanske granskning går.

Men ett tips, verkligen, den här tycker jag lyfter det fina och lite magiska med att ha ett sånt här.

Den borde jag läsa med.

Du tipsade ju mig om den, men du har inte läst den själv tror jag.

Så de två finns på Tor.com.

Jag kan ju sticka in här, jag pratade tidigare om Andy Weir och att jag är lite besviken på att han inte har underhållit sin personliga webbplats.

Men den finns ju kvar där ute som sagt.

Och då tycker jag, om man inte redan har läst den berättelsen som heter The Egg, så ska man gå in och läsa den.

Och jag berättar inte, jag tycker det är det kluriga när man pratar om noveller och tipsar om noveller, att man inte vill berätta för mycket, för de är ju så korta.

Den här är ju väldigt mycket ett koncept.

Det är ett koncept och jag tycker man vill få den upplevelsen direkt av berättelsen, och inte att jag berättar massa.

Gillar du science fiction, gillar du att tänka lite kring livet och annat?

Universum.

Då ska du gå in och läsa The Egg av Andy Weir på hans gamla sajt.

Den har väl även gjorts i videoform om man vill ta till sig den.

Det finns lite olika videoformat också.

Det finns lite olika tolkningar av den här berättelsen.

Det är en sån berättelsen som återkommer till dig när du läser om, och den är jättekort så du läser den på 10 minuter.

Det är väl bland det populäraste han kanske har skrivit också på många sätt.

Jag hade, apropå det här med Reddit, alltså forum, att skriva skräckberättelser som föds på forum.

Jag har ett exempel på det, och det är Penpal av Dathan Auerbach, tror jag det uttalas.

Det lät riktigt.

Han skrev en ganska lång berättelse på, jag tror det var Reddit där det började, som hette Penpal.

Berättat i olika kapitel till och med, så pass storvarande.

Den blev väldigt populär, det handlar om en pojke som får en brevvän.

Jag behöver inte säga så mycket mer än så.

Men den här blev ju faktiskt bok sen.

Det är det som jag tycker är så fint, men originalet finns ju ändå kvar på nätet att läsa.

Det är ju fantastiskt att man inte plockar bort det utan att läsa.

Man ser ursprunget, sen har den växt till den här boken, men grunden är fortfarande densamma.

Så Penpal av Dathan Auerbach.

Gillar man det här med science fiction, då tycker jag man ska gå in och läsa en novell som heter Tidsarbetaren.

Som är skriven av en av mina favoritsfattare, Sanna Lund.

Åh, vad gulligt.

Jag har inte alls sagt till Sven att han ska säga det.

Ja men kul, jag publicerar ju faktiskt lite noveller gratis.

Och Tidsarbetaren, ja den bara blev till.

Ja och jag tycker det är väldigt kul, just för att det är science fiction som jag gillar.

Och det är ju den första science fiction som du har skrivit egentligen.

Ja, jag ser i listan här att vi inte glömde, men vi tar den nu.

Den stod först i listan, men nu tar vi den sist.

Jo, vi hoppade ju över den.

Ja och det är väl kanske den som är allra webbigaste egentligen.

Ja, att själva berättelsen utnyttjar webbet som medium på ett väldigt häftigt sätt.

Precis.

Det är sant.

True Blue av Elliot Peper.

Och den är ju väldigt visuell.

Och jag kan tycka att man antingen läser den på datorn eller i mobilen, den är ju väldigt anpassad.

Och det är lite svårt att förklara, men det är ju det att allt är som att du scrollar och läser den här berättelsen så kommer det nya illustrationer och det ändras väldigt, om jag minns det rätt, så ändras väl bakgrundsfärg och lite annat.

Så det blir en upplevelse utöver texten så att säga.

Bara text.

Väldigt häftigt.

Och apropå det, jag har inte läst den här än, men jag tänkte göra det så att jag kan ändå tipsa om den också som går lite åt samma håll som True Blue.

Det är The Boat, som brukar ofta nämnas i sådana här sammanhang där man kanske pratar om interaktiva berättelser.

Det rör ju sig i landet mellan litteratur och spel kan man nästan säga.

Ja, just det.

Eller multimedia.

Jag kände ju inte till den här, du visade ju bara precis innan vi spelade in.

Och det såg jättehäftigt ut, så den blev jag också sugen på.

Och där implementerar man ju också inte bara bild och text som formas efter berättelsen, utan också ljud.

Så där ska man ju lyssna också.

Så jag plockar med den, jag har inte läst den, men som sagt, den tipsas om ganska mycket.

Det som är så intressant just i internet och fiktion när det möts, att det kan skapa så unika upplevelser ändå som den här, The Boat, men också True Blue, när det blir någonting mer än bara texten.

Ja, det är verkligen häftigt.

För en sak där som vi pratade om i början på avsnittet med Runeberg och Gutenberg och de här, de är fantastiska för att vi kan läsa gammal litteratur och sånt på webben.

Men det blir jättehäftigt när det blir någonting eget också.

Precis. Så jag vill faktiskt efterfråga du som lyssnar, om du har lite tips på såna här typer,

självklart också bara fri fiktion som är jättenice att läsa, men också sånt som är lite mer anpassat för internet och utnyttjade visuella och ljudvisuella medier.

Tipsa!

Ja, det tar vi jättegärna emot tips.

Som kan vara lite svåra att hitta ibland.

Men det är svåra att hitta, så jag tycker att vi kan sluta det här avsnittet med lite.

Det kan ju vara lite svårt att hitta grejer på internet.

Vi pratar ju mycket om det. Hur hittar man resten av internet?

Och vi har ju pratat om många olika sätt redan.

Det här med att testa andra typer av sökmotorer, besöka webbringar, webkataloger och allt vad det är vi har pratat om.

Men man kan ju också göra som vi har gjort i det här avsnittet, att man plockar ett intresse.

Vi plockade böcker och författare och kikade, grottade ner oss i det och såg vad som fanns.

Men man kan ju plocka film och filmskapare, eller spel och spelutvecklare, eller sport och sportutövare, vad man nu är intresserad av.

Och börja nysta och se vad som finns i andra änden av tråden.

Ja, men det är ett jättebra tips. Tänk ut vilka är mina favoritförfattare, eller vad det nu är, favoritmusiker och sånt.

Och googla och gör lite research, för det är lite så det fungerar.

Så internet är.

Ja, kanske har vi i eran av sociala medier glömt bort det här lite grann, för då får vi ju alltid innehåll serverat på silverfat, oftast då efter en algoritm.

Att det här borde du titta på och så där.

Men det kan ju hända att det finns någonting man missar då, när man inte får leta lite själv.

Så jag tycker att det här var ett väldigt roligt experiment, att googla reda på de här författarna och hitta vilka har webbsidor egentligen.

Så det är ett bra tips.

Och sen är det ju lite det här surfandet kommer tillbaka, för hittar du en författare som du gillar, så är det i stor sannolikhet att du sen kommer vidare till andra webbsidor därifrån.

Eller, nu sa jag författare, men det kan ju vara vilket intresse som helst.

Precis.

Kul, Sven!

Jättekul!

Nu hoppas jag att ni som lyssnar har ändå plockat upp någonting som du känner, det här skulle jag vilja läsa.

Då är det bara att göra det och tipsa gärna oss om du sitter på något guldkorn.

Ja, och gå in och läs i vår länklista, för där kommer det nog vara många länkar till det här avsnittet.

Och slutligen så vill vi som vanligt tacka den mystiska, underbara Frönäs för musiken i det här avsnittet.

Tack så mycket Frönäs!

Tills vi ses nästa gång, ha det otroligt bra!

Ha det så gött! Hej då!