Avsnitt 4: Ett eget hem (eller en trädgård) på nätet

Idag så ska vi svara på frågan varför ska jag ha ett eget hem på webben?

Alltså en hemsida eller en blogg eller en hemsida med en blogg.

Ja, du fattar grejen.

Jag heter Sanna Lund och på min hemsida sannalund.se

så har jag mycket av det som jag skriver.

Så det är en massa goa gratisnoveller i skräck och sci-fi-genren.

Och så kan man också köpa mina böcker.

Men här finns också blandade blogginlägg om högt och lågt.

Nu senast så skrev jag ett långt och på många sätt tungt inlägg om en depression som jag har tampats med.

Men det finns mycket annat som är lite gladare också.

Och sen finns det länkar till andra projekt så som vår läsblogg.se

Samt till den här podden och till mitt eget nyhetsbrev och till gamla spelkrönikor till Petris spel.

Och så vidare och så vidare och massa, massa mer.

Och ja, jag heter ju Sven och mitt hem på nätet det är dalstrand.net.

Det är min fasta punkt helt enkelt.

Och där delar jag ju mina tankar och projekt och jag länkar vidare till spännande saker som jag hittar på nätet och webben.

Och när jag tänker efter egentligen så är det en himla röra där.

Det finns ju hur mycket olika konstiga grejer som helst.

Så skulle du surfa dit någon gång då kan du hitta ett par cocktailrecept till exempel.

Och ett foto på en äpplepaj som jag och Sanna bakade här om veckan.

Du hittade en video som det var en gång när jag kopplade in en sån här gammal nummerskiva som finns på telefoner förr i tiden.

Jag kopplade in den till min max och kunde ringa via den.

Det var lite sjukt egentligen.

Det var så sjukt.

Och sen så, jag delar ju speltips och boktips.

En grej som jag testade nu i höst är att jag har sålt grejer via min blogg.

Så jag har haft lite som en digital loppis där kan man säga.

Istället för att lägga upp på blocket.

Precis.

Vilket lyckades också, du sålde någonting.

Ja, jag sålde ett par tre grejer redan faktiskt.

Det låter som att du och jag har himla, som du sa, röra på våra sajter.

Men det är liksom högt och lågt ett göttigt kaos kanske.

Ja, ett sammelt syrium eller vad heter det.

En god blandning.

En god blandning.

Och det här som du lyssnar på det är ju alltså podcasten Hej resten av internet.

Hej hej.

Musik.

Innan vi dyker ner i dagens ämne Sven så tänker jag att vi drar en repa här och ser lite.

Vad har vi gjort för kul på internet det sista?

Har du gjort något kul?

Jag har gjort massa kul men en liten extra rolig grej är att jag har faktiskt antagit en utmaning.

Oj.

Micro bloggvember heter konceptet.

Och det är helt enkelt så här att varje dag så får jag ett ord.

Ett slumpmässigt utvalt ord som jag inte vet på fyrhand.

Och det ska jag helt enkelt blogga om.

Skriva ett kort blogginlägg.

Det är hur fritt som helst liksom.

Så till exempel då ett ord som kom häromdagen så var det, det är på engelska.

Så det var license var ordet alltså.

Och det kan man ju tolka då fritt hur man vill.

Och eftersom jag är lite nödig så började jag ju direkt tänka på produktnycklar.

Eller liksom mjukvarunycklar.

Sådana här licenser som man har när man köper en mjukvara.

Och då bloggade jag helt enkelt om hur det var för ett väldigt massa år sedan, nästan 20 år sedan tror jag.

När jag fortfarande använde Windows och installerade Windows många gånger.

Och ominstallerade Windows många gånger.

Då kunde jag en produktnyckel utan till som var 25 tecken lång.

Nej.

För att det gjordes ofta liksom.

Det är väl ingen jätte bedrift.

Men det var det jag tänkte på när jag hörde ordet licens.

FCKGW började den här nyckeln med och sen fortsatte den.

Men jag kommer faktiskt inte ihåg resten.

FCKGW kommer jag fortfarande ihåg.

Nu har jag bara två frågor som följdfråga på det här.

Först är ju då, varför installerade du det här så ofta?

Ja men det var ju så att, jag vet inte om det var så på riktigt.

Men jag upplevde att datorn blev seg efter ett tag och att den behövde ominstalleras av en annan anledning.

Och det kanske var för att man installerade så mycket skit på den tiden.

Jag var ju kanske runt 15 år då.

Och sen så installerade jag åt massa vänner, familj och folk som bodde i byn.

Jag var ju lite så här datakillen.

Hjälpte till med supporten.

Var det någon som hade problem så kom de till mig och jag hjälpte dem.

Och ibland blev det ominstallationer.

Så den här nyckeln jag kunde utan till, den var ju kanske inte riktigt okej då.

Att jag delade med andra.

Men det är ju preskriberat nu, eller?

Jag hoppas det.

Och det är faktiskt så här att den här nyckeln är känd för detta.

Om jag kommer ihåg rätt så tror jag det var så här att det var någon som hade fotat sin cd-skiva.

När de fick den här Windows-versionen.

Alltså när Windows-versionen släpptes så var de så här Men kolla här, jag har fått min Windows-version, nu är det dags att installera den typ.

Jag har tittat på nätet och tänkte inte på att produktnyckeln stod med på skivan.

Okej, så det är typ massor av människor som använt den här.

Ja, och av någon anledning så tog det väldigt lång tid innan Microsoft blockerade detta.

Nu för tiden tror jag inte den går att använda längre.

Men det var flera år liksom, så det gick att använda den här produkten.

Okej, och sen kommer min andra fråga här då, som har mer med vad du har gjort på internet att göra.

Du sa ju att det här var Microblog...vem...ver?

Ja, precis.

Vad är Microblog?

Det är olika saker.

Microblog är bara någonting man säger om någon som bloggar eller har en blogg där man skriver korta inlägg.

Så egentligen Twitter till exempel, det är microbloggande.

Korta blogginlägg.

Men sen så är det även en tjänst och ett community som jag är med i som heter Microblog eller micro.blogg

heter det om man ska vara noggrann.

Och det är bara ett community med bloggare som bloggar och kommenterar på varandras bloggar och så vidare.

Just det.

Jag visste ju vad det här var, men jag tänkte om lyssnaren inte visste det så kunde det vara bra att förklara.

Ja, men kul!

Ja, det är kul.

Vad har du gjort på nätet sen sist då?

Ja, jag har inte gjort jättemycket faktiskt.

Men en sak som jag har gjort det är att jag har läst nyhetsbrevet som heter Journalen av Tobias Nordström.

En bekant som faktiskt inspirerades av vårat avsnitt om nyhetsbrev och kände det här ska jag ha.

Jag ska ha ett nyhetsbrev.

Fantastiskt att man har kunnat få inspirera någon till någonting.

Ja, så jag tror att han har skrivit tre brev nu.

Mycket bra.

Det är vad han har läst, sett, hört och tänkt den senaste veckan.

Så det kommer alltid på fredagar.

Jättekul.

Jag har läst första brevet i alla fall.

Det är den typen av brev som jag uppskattar väldigt mycket.

Jag har flera sådana som jag prenumererar på.

De här som är lite personliga, man bara får en inblick i någons hjärna.

Så det tycker jag.

Journalen finns på Substack som är en nyhetsbrevstjänst.

Tobias driver också podden OBT Diktum som man också kan lyssna på på internet.

Om populärkultur och en massa, massa annat.

Mycket kul det finns på internet egentligen.

Det sjuka är att hans kompis Billy som han driver den här podden med OBT Diktum.

Det kan ju vara, eller så är det kanske inte, den mystiske Frönäs som har gjort musiken som man hör i den här podden.

Ja, jag vet inte om du säger för mycket här nu.

Nej, jag sa ju att det kan vara så men det kan också inte vara så.

Man vet helt enkelt inte.

Men du, låt oss gå vidare.

Varför ska man ha en egen webbplats egentligen?

Det är ju det som är dagens ämne.

Som vi redan har nämnt så har ju vi båda en plats på nätet och haft det under många, många år.

Fast i ganska olika former.

Men liksom varför?

Ja, varför?

Vi har inte svaret.

Så här tänker jag kring det här i alla fall.

Det är ju att jag gillar att ha den här fasta punkten på webben som alltid finns.

Som är jag på webben.

Jag ser många fördelar med det.

Dels är det bara himla kul att ha ett sånt här.

Här lägger jag alla mina projekt som jag har och saker jag vill dokumentera och dela och sådär.

Och sen är det ju så att har man varit på webben ett tag, då har man sett ganska många sådana här sociala mediaplattformar och annat komma och gå.

Är man ungefär i vår ålder, 30-årsåldern någonstans, då har man använt Lunastorm förmodligen.

Och kanske Bildtagboken, Skunk, Skunk.ny,

MySpace kanske.

Det är en massa sådana här olika plattformar som när det begav sig var jätteroliga att hänga på och så vidare.

Men som idag inte finns längre.

De är borta.

Och är det en sak man vet garanterat så är det att samma sak kommer att hända med Twitter och Instagram och Youtube och Facebook och TikTok och alla de här.

De kommer inte att finnas för evigt.

Men som vi då som har båda två olika projekt, du har ditt skrivande, jag har mina nöderier, som man gillar att dokumentera och dela med andra och sådär.

Och vill att det ska vara beständigt över tid, då är det ju helt idiotiskt att bara lägga alla sådana uppdateringar på ett ställe som någon annan äger och kontrollerar.

Till exempel Facebook.

För det kan ju när som helst försvinna.

Det handlar ju egentligen väldigt mycket om att man ska äga sitt eget innehåll, vara boss över sitt eget innehåll, ha kontroll över sitt eget innehåll.

Okej, vad ska man göra på sin webbplats?

Det är ju det som är det roliga, det är ju precis upp till dig.

Och det är det som kanske är den stora skillnaden jämfört med sociala medier.

För där är det ju alltid en fast mall du måste följa.

Du kan inte göra precis vad du vill, utan du ska göra ett inlägg.

Och på Twitter så är det begränsat till ett antal tecken, på Instagram är det begränsat till ett antal bilder och ett visst format och ett visst upplägg.

På din webbplats så bestämmer du ju precis själv hur det ska se ut, vad det ska innehålla, är det bara text, är det text och video, är det text och bilder, är det bara bilder?

Det kan se ut precis hur som helst.

Och jag kan ju många gånger vara lite förespråkade för det här med att man ska ha ramar att förhålla sig till.

Det kan ju vara väldigt, vad ska man säga, kreativt.

Under begränsning typ?

Om man har helt fria tydliga att kunna göra vad man vill så kan det bli ganska förlamande.

Så på många sätt så de sociala mediernas boxade ramar, de kan vara bra för kreativiteten.

Och de är ju väldigt inkluderande för det är ju oftast jättelätt att komma igång med.

Du registrerar ett konto och sen någon minut senare så kan du skriva ditt första inlägg.

Precis, så det här är ju ändå en slags fördel.

Men det kan ju också då vara begränsande.

Jag tänker bara som ett pyttelitet exempel på det här så är det ju så att i alla fall nu så kan man ju inte ha länkar i inlägg i Instagram.

Nej och det tycker jag är ju helt sjukt för det är ju det som är webben.

Att hela tiden surfa vidare.

Ja, att du har de här hypertexterna som det kallas då med hyperlänkar, alltså att man länkar emellan dokument.

Det är hela grundstomen och grundidén i webben och att ha då en tjans, en plattform på webben som inte har stöd för detta.

Det skulle ju nästan vara illegalt tycker jag.

Men det är ju för att de inte vill att man ska lämna Instagram såklart.

Såklart, det handlar om pengar.

Ja, precis det handlar om pengar.

Men de har ju faktiskt öppnat upp just att nu numera finns det ju att man kan ha länkar i händelser, alltså stories.

Sen vet jag inte om det kommer sprida sig men lite luckrat upp i alla fall.

Folk vill ju länka, så är det ju.

Ja, återigen det är ju det.

Det är ju det det bygger på.

Det är det som är internet.

Så på sin egen hemsida eller på sin egna blogg så kan man ju då som sagt publicera vad man vill och forma det hur man vill.

Vill man ha mer än 280 tecken som i Twitter, jag tror det var 240.

Är det 280?

Det var väl 140 från början och sen har det dubblerats efter det.

Och där kan man ju också se att begränsningarna faktiskt är på många sätt just begränsar folk.

För det är ju väldigt ofta som folk skriver långa långa trådar på Twitter för att de vill skriva längre.

Men kan inte det så de delar upp det i de här små brottstyckena.

Det är ju så oerhört fånigt för att då är det ju bloggenlägg.

Då ska du ha en blogg.

Då ska du ha en blogg.

Och det är ju samma när man på Instagram inte kanske kan posta mer än värre 10 bilder i en bildkarusell.

Vill man ha 20 bilder då?

Det går inte det.

Men om man har en blogg eller en hemsida så kan man göra det.

Och vill man ha Comic Sans som text, typ snitt, då kan man det.

Men gör inte det.

Nej, gör inte det.

How can you hate a font that's so fantastic?

Just watch how you kern it.

Comic Sans is the best font in the world.

If you want your designs to look like they're done by little girls.

Comic Sans best used in moderation.

Come on, join me, the Comic Sans Days.

Sen är det ju faktiskt så här att ordet är ju fritt kan man ju säga om man har sin egen plats som man bossar över.

På sociala medier får du faktiskt inte skriva vad du vill.

Alltid på webben så är man begränsad över lagen i det land man bor och verkar i.

Så är det ju.

Så vad som helst kan du ju aldrig dela på nätet.

Men sociala medier sätter ju också sina egna regler, vad som är accepterat helt enkelt.

Vad de vill att du ska skriva om.

Den begränsningen har du ju inte om du har en egen webbplats.

Du måste ju bara förhålla dig till lagar.

Det finns ju saker du inte får göra såklart.

Vad har vi för exempel vi kan ta här om vi säger på sociala medier, vad finns det för begränsningar till exempel?

Naket är väl lite en begränsning.

Det är det väl, på Instagram till exempel.

Du får inte visa alla kroppsdelar.

Du får inte visa till exempel tror jag bröstvårter.

Det är ju tråkigt att säga för bröstvårter är ju väldigt fina.

Nej men det är ju en sån där grej som, för där är det ju en svår balansgång.

För det handlar ju om att okej det ska inte förekomma porr.

Det är dåligt.

Men konst som innehåller en liten bröstvårta.

Är det dåligt?

Det vet jag ju har varit många gånger som du har hantat.

Det finns ju många museum till exempel som har en närvaro på Instagram.

De råkar ju tid som tatt ut för det här att de delar ett konstverk.

En oljemålning eller en skulptur eller någonting.

Där det syns en bröstvårta och den plockas ner då automatiskt för att det är en bröstvårta.

Men ja.

Det är väl lite tuntigt.

Ja precis.

Det blir ju också där väldigt begränsande i vad du får dela.

Och kanske då mycket mer snävt än vad det borde vara enligt grundlagar och regler helt enkelt.

Har du en egen hemsida då är det helt upp till dig vad du delar så länge du förhåller dig till lagar.

Varsågod och dela din bröstvårta.

Eller två.

Och på gott och ont då.

Det finns ju faktiskt en hel del webbplatser där ute som är helt avskyvärda.

Men de kan man ju också välja att inte besöka då.

Precis.

Sen är det ju så tänker jag också att inte bara bestämmer man ju över sitt egna innehåll om man har en egen webbplats.

Utan man bestämmer ju också på något sätt lite över sina läsare eller följare eller vad man nu ska kalla dem.

Någon som konsumerar.

Hur?

Jo men till exempel bara så att det är ju helt upp till dig om du vill på din webbplats låta andra kommentera på det du skriver om eller delar.

Det är ju upp till dig för du kan ha en kommentarsfunktion på en blogg till exempel som besökarna kan skriva på.

Och du kan välja att publicera din e-postadress så man kan skriva till dig den vägen.

Eller så väljer du att inte göra detta alls.

För du kanske tycker det är skönt att bara ha ett ställe att skriva på.

Du kanske skriver i första hand för dig själv.

Och är inte så intresserad av den sociala aspekten av det.

Och då väljer du att inte ha några sådana möjligheter.

Och på samma sätt så är det ju, man kanske vill, man kanske gör någonting bra som många uppskattar och så ser man en liten chans att tjäna en liten slant på det man skapar.

Då kan man välja att ha en betalfunktion för delar av innehållet till exempel.

Att om du ger mig lite pengar varje månad eller om du köper den här grejen då får du tillgång till en annan del på min webbplats.

Du kanske har en del som är lösenordsskyddad till exempel.

Precis.

Och jag tänker det här också, om vi pratar om det här med kommentarer och den biten.

Att man kan dels stänga av det men man kan ha det om man vill också.

Det jag tycker är skönt är ju att man kommer ifrån den här like-kulturen som finns på sociala medier.

Att man bara ska likea och det är det som är hela grejen.

Det säger inte så mycket för mig tycker jag.

Jag gillar inte den saken.

Och även här då kan man slippa det.

Precis och när någon faktiskt interagerar med dig då är det ofta mycket mer värt.

För då får du deras tankar i textform och inte bara i summen upp.

Så det är värt väldigt mycket mer.

Sen är det ju värre så att många bloggverktyg har implementerat att man kan ha sådana funktioner också.

Men man kan ju välja och då tycker jag att det är skönt att ha sådant.

Tycker man någonting då ska man säga det och dela med sig och ha lite mer utbyte.

Och det tycker jag är trevligt.

Och sen en aspekt är ju också det här att om man tänker att man har, man kanske är lite mer kreativ som du till exempel.

Du skriver böcker och du har många som gillar det du skriver.

Så du har ju följare eller vad man nu vill så kallar man följare eller fans eller så.

Och på Instagram för exempel då, där har du liksom inte riktigt kontroll över de följare.

För om Instagram någon gång skulle försvinna eller du själv antagligen vill lämna som du egentligen har gjort.

Då får du inte dina följare med dig.

De är ju på Instagram.

Men har du en egen blogg och kanske kombinerar det med ett nyhetsbrev.

Då kan du börja samla på människors e-postadresser och ha liksom, vad som säger ägare.

Dina fans eller de som följer dig.

Så du har kontroll över det istället för att Facebook eller Meta heter de ju nu för tiden har kontroll över det.

Och det kan ju också vara en positiv sak.

Absolut.

Vet du en grej?

Nej, eller jo, jag vet många grejer.

Men det är så här, jag har börjat bli en liten, apropå det här ämnet då så har jag börjat bli en liten liten, egnatig, grinig tant som kommer och kanske stör och är lite jobbig.

Oj då.

Det tycker jag är lite härligt också.

Ju äldre man blir desto mer kan man bli sån.

Men när vi pratar om det här med webbplatser och sånt så är det ju det att man måste ju tänka på kanske då inte så mycket som privatperson men som företag eller förening eller vad det nu är man har.

Att om man bara har sitt innehåll tillgängligt på ett socialt medie eller flera, det kanske man har.

Men har man bara det då exkluderar man ju väldigt många av sina medlemmar eller kunder och så vidare.

Så är det ju absolut och det kan vara lätt att glömma det om man själv är en som använder sociala medier mycket.

Många svenskar har ju sociala medier åtminstone något av dem till exempel Instagram.

Men inte alla.

Alla har inte ett konto på Instagram.

Alla som använder webben har inte ett konto på Instagram.

Och det man kanske inte tänker på då är att om man inte har ett konto på Instagram då är man egentligen helt utlåst från innehållet som finns där.

För Instagram vill ju att man räddar ett konto hos dem.

Så om jag besöker ett företags café till exempel, jag vill säga Uppertiden har ett café och de finns bara på Instagram.

Jag söker fram dem.

Men jag har inget konto där.

Så jag kommer bara få se en inloggnings- och registreringsruta.

Jag ser inte det innehållet som finns och kan inte komma åt det helt enkelt.

Och då kommer alltså gnatiga Tant Sanna då.

Fint jobbiga Tant Sanna.

Och har börjat säga till företag som jag.

Det är fantastiskt.

Jag har tagit på mig den här manteln nu för att jobba hård för det här.

Och säga till att jag såg att ni hade ingen webbplats och jag kunde inte ta del av den här saken tyvärr.

Hur tänker ni där?

Du har dragit en lans helt enkelt för det här med att företag ska ha webbplatser.

Och de bara nej nu kommer hon igen och frågar efter den jäkla webbplatsen.

Någon gång har jag till och med sålt in dig som att min sambo kan bygga er webb.

Så här är det ju.

Företag har ju frihet att göra precis vad de vill.

Det blir ett ännu större problem, eller ett riktigt problem, när till exempel kommuner och statliga verk och sånt gör på samma sätt.

Det har jag upplevt bara med vår egen hemkommun, Jönköpings kommun.

Att ibland delar de bara saker på sociala medier som inte finns på deras webbplats.

Och då börjar det ju faktiskt bli ett litet samhällsproblem.

Men det är ju tillgänglighetsproblem.

Precis, att alla kommer inte åt.

Och det kan ju vara så att man bara av rent ideologiska skäl inte vill gå med på använda villkoren som det amerikanska företaget Meta har.

För de har ju ett antal, de spårar dig och så vidare.

Det är ett problem med att registrera ett sånt konto.

Men om din hemkommun delar information som du vill komma åt bara på Instagram, till exempel, då blir det ett jättekonstigt problem.

Så det är lite lurigt.

Så är du egenföretagare eller håller i bostadsrättsföreningens, vad säger man, community?

Att man ska få ut information och tillgängliggöra saker.

Ta en funderare kring det där och din närvaro.

Att du ska ha en webbplats att gå till.

Det är bara sociala medier.

För annars kommer Sanna och skäller på dig.

Så är det faktiskt.

Jag kommer ringa upp dig och jaga dig tills du har en webbplats.

Jag jobbar väldigt hårt nu på Creperian som ligger runt hörnet på oss.

Där tänker jag att de måste upp med en webbplats.

Det är den första grejen som är superviktig.

Och också just det här med att ha kontaktinformation framför allt tycker jag är superviktigt.

Det måste ju tillgängliggöras.

Det är jättefrustrerande när man inte kan hitta ens ett telefonnummer.

För det finns bara i profilen på Instagram, till exempel.

Men företagare, det är ju en grej.

Det roligaste är ju att prata om de här personliga webbplatserna som vi i Kalleberg har.

Vad finns det mer för fördelar med det här med att ha en egen domän?

Med domän är det till exempel att jag har dalstrand.net

och du har sannalund.se.

Tyvärr kunde inte jag ha lund.se.

Det var ju konstigt att det var upptaget.

Jag hörde av mig till dem som hade den.

Kan inte ni släppa den här snälla snälla?

Nej, det är lite problematiskt.

En bra liten grej är att man kan få en läcker e-postadress som är lite mer personlig.

Jag har ju hej1sannalund.se.

Och jag har svennsnabbladasan.net.

Det är lite roligare än att ha som jag också har, lund.sanna1gmail.com.

Inte så preppig liksom.

Det finns lite annat gött med att ha en domän, förutom att du kan ha en blogg på den.

Det blir ju lättare att komma ihåg också när man har en sån typ av e-postadress.

Ja, visst.

Så är det ju verkligen.

Om vi ska problematisera lite kring det här.

Finns det några problem med att ha en egen webbplats?

Eller är det bara guld och gröna skogar och skitkul för alla inblandade?

Det är ju inget att hymla med.

Det är ju lite mer jobb än att bara regga ett konto på sociala medier.

Vi kommer komma in på det, hur du faktiskt gör för att skaffa en webbplats om du inte har det.

Men sen är det ju så här, det kostar en liten slant att registrera ett domännamn.

Det kostar några hundralappar per år.

Just det, man betalar årligen för att ha kvar den här och förnya den.

Det beror lite på vilken domän man skaffar.

Men runt 150-200 kronor om året ungefär får man betala.

Så det är en liten kostnad.

En blogg kan man många gånger få gratis.

Men även det kan ibland kosta en liten slant.

Lite beroende på vilken leverantör man väljer och vad man har för krav.

Kan jag tänka mig till exempel att visa annonser på min webbplats?

Då kanske man kan komma undan med att ta en gratis.

Jag vet inte var du betalar för din webbplats.

Är det typ 9 kronor i månaden?

Eller något sånt där du betalar?

Jag tror att jag har med ett årspris att det ligger på 800 kronor per år.

Det är så fast det är.

Jag hade för mig att du hade en lite billigare.

Men det finns hela specklet.

Du kan ha en gratis lösning men det kan också kosta några hundralappar om året.

Så det är ju kanske en nackdel.

Ja, precis.

Det kostar pengar.

Du betalar med sociala medier men du betalar med din egen data.

Precis.

Så det kostar.

Sen finns det en grej till.

Vi inledde med det här med beständighet.

Sociala medier kommer och går.

De kan man inte räkna med.

Men din webbplats kan du räkna med att den finns kvar så länge du betalar för det här domännamnet.

Den dag du slutar betala, då har du inte längre makt över det.

Då försvinner den.

Det är så att efter ett tag kan någon annan registrera den domänen som du haft tidigare.

Det är också en nackdel.

Det är något man måste tänka på i alla fall.

Jag har en e-postadress kopplad till mitt domännamn.

Svenssnabeladalsdans.net

Den är jag fast med för livet nu.

Jag har hela mitt liv kopplat till den.

Jag har all min kondispondens med familj och vänner.

Den är kopplad till alla mina inloggningar på nätet.

Jag måste ju fortsätta betala för den.

Om någon annan skulle köpa den längre fram, eller registrera, man köper ju inte, man hyr ju domännen, då kan de eventuellt ta över vissa av mina konton och de kan börja mejla med folk som jag känner.

Jag måste fortsätta betala för den här domänen tills den dagen jag dör.

Det är ju i mångt och mycket en identitetshandling nästan.

Lite så.

Man måste ju inte ha en e-postadress kopplad till sitt domännamn.

Man kanske väljer att bara ha sin hemsida.

Man måste inte göra sig så beroende av det som jag har gjort.

Men å andra sidan kan man tänka så här, att om man har en gratis gmailadress, då är man ju också fast med den adressen, fast på ett annat sätt.

Ett amerikanskt bolag som har full kontroll över det, de kan ju när som helst stänga ner den adressen.

Eller säga, hörru du har haft din gratisadress hos oss länge, nu klarar vi inte av det längre, vi måste börja ta betalt, så nu får du faktiskt pröjsa för den här adressen.

Det är ju kontroll på olika sätt.

Så det får man väga för- och nackdelar.

Jag hade ju förr i världen en matblogg som du kanske minns.

Ett lingon.se

hade jag.

Den betalade jag i den domänen ett bra tag efter att jag slutade blogga.

Men sen vill man ju inte hålla på att betala det i alla oändligheter om man inte ska utnyttja den.

För jag slutade.

Och nu är det ju någon annan som har köpt den.

Och det är ju något helt annat innehåll.

Jag tror det är någon som försöker tjäna lite pengar via annonser.

Så det är ingen kul sajt längre helt enkelt.

Och de har ju kunnat dra nytta av det innehållet som du en gång hade.

För det funkar ju så att Google gillar ju bloggar och hemsidor med bra innehåll.

Det hade du faktiskt.

Det var en ganska populär blogg.

Så du rankade ju bra på Google.

Du kom högt upp i sökresultaten.

Till exempel kommer jag ihåg att om man sökte temperaturkyckling, typ all inre temperaturkyckling, då var du väldigt högt upp, kommer jag ihåg.

Det är så att det är fortfarande folk som rör sig ibland och undrar vad den sidan är.

För jag hade ju egentligen bara tagit från vår kokbok, tror jag, och bara listat upp alla de här inre temperaturen när köttet är färdigt.

Den var skitpoppis.

Men det utnyttjade ju de.

Det kunde de ju utnyttja.

Du hade rankat bra på det.

Så de köpte sig bra ranking på Google, kan man säga.

Och nu har inte du någon kontroll alls över den här platsen längre.

Så så.

Det ska man ju vara medveten om.

Så länge man betalar och har kvar någonting så är det ju jättegött.

Sen kan det faktiskt bli problem.

Men det ska ju inte hindra än, tycker jag, att man ska skaffa sin egna webbplats.

Jag tycker verkligen inte det.

Och räkna på det.

Som sagt, det kostar nån hundralapp eller två om året.

Och så får du väl räkna på hur länge du planerar att leva.

Hur länge hoppas du att du ska få leva?

Och så kan du ju liksom tänka...

Man får göra en budget helt enkelt.

Ja, man får göra en budget för detta och se det som en kul grej.

Eller som sagt, välj att inte hänga upp så mycket på det.

Utan sänk risken på det viset.

Så kan man ju också säga att jag har bara en blogg och jag är helt okej med om jag inte kommer att ha kontroll över den resten av livet.

Ja, men då fine.

Precis.

Man kan ju kanske baka in den här budgetposten i boendet.

För det är ju ett boende fast på nätet.

Precis.

Det är sant.

Mycket sant.

Så höj bara lånet på lägenheten med motsvarande belopp.

Kan man liksom ta det med banken, tror du?

Ja, du säger ju bara att du ska renovera köket eller nåt sånt.

En väldigt liten renovering.

Jag ska byta ut en kran i köket.

Ja, jag vet inte hur sånt där funkar, men det låter bra.

Men hur gör man om man skulle vilja skaffa sig en hemsida?

Bara en hemsida eller bara en blogg?

Vi kanske inte kan gå in på precis på varje detalj, men om man ser lite helikopter-vy så ser jag det som att det är fyra steg egentligen för att komma igång med en blogg eller en webbplats.

Och det första steget är precis det vi har pratat om nu.

Det är att skaffa dig ett domännamn.

Och det är helt roligt nu för tiden, för när jag var ung, när jag började på nätet, då fanns det inte så himla många domännamn.

Det fanns ju com, natt och org, och sen kom sc-domänen som är för Sverige.

Nu för tiden finns det hur många olika toppdomännamn som helst.

Så du kan ju få sanna.cool

eller sanna.sexy.

Crazychick som jag hade som första hotmailadress.

Sanna.crazychick.

Ja, men så funkar det inte.

Den här sista delen av domännamnet, som heter toppdomän, alltså .sc.com.natt

och så vidare, där finns det en massa valmöjligheter nu, bland annat .cool

och så vidare.

Så du skulle kunna ha crazychick.cool.

Men då finns det ingen toppdomän som är .crazychick,

tror du inte?

Nej, möjligtvis.

Crazy skulle ju kunna finnas.

Sanna.crazy

kan jag ta då.

Jag har lite dålig koll på det.

Jag tror det finns tusentals nu, om jag inte stuger alls så mycket.

Så det är det första steget.

Det finns en massa olika sätt att köpa dom här, eller registrera, ska jag säga, hyra dom här domännamnen.

Det finns många svenska företag och så där.

Men jag vill tipsa om en tjänst som heter iwantmyname.com.

Väldigt tydlig adress.

Väldigt tydlig.

Du behöver inte registrera din domän där, men det är ett jättebra ställe att gå in och bara söka för att se vilka domäner, toppdomäner, finns lediga.

Så till exempel om man bara vill ha enkelt så här, jag vill ha Sven, på något vis, och jag vill bara ha mitt namn.

Du kan gå in och skriva Sven i sökrutan där, och då kommer jag få en lista på alla toppdomäner som är lediga med den.

Sven.com

är ju garanterat upptagen, och Sven.se

är garanterat upptagen, men det kan finnas många andra som är lediga.

Ja, det är en väldigt tydlig överblick.

Sven.pizza,

till exempel, kan tänka mig att det är ledig.

Eller Sven.limo,

eller Sven.bar,

eller vad det nu kan vara.

Limo?

Limo som i limousin.

Alltså det finns massa sådana här toppdomäner.

En hänger inte med längre.

Nej, det är helt sjukt.

Men det är det första.

Gå in där och sök och sen registrera ett domännamn.

Det är första steget.

Vi går kanske inte in på exakt hur det går till, men det är inte så konstigt egentligen att registrera ett domännamn.

Lopia.se

är en svensk registrar, som det kallas, där du kan gå in och registrera ditt domännamn.

Får du betala med ditt kreditkort eller betalkort?

Idag är det väldigt guidat, så det är inte så svårt alls.

Det listar du ut och vi lägger lite länkar i informationen.

Nummer två då, efter domännamn.

Då måste man också ha någonstans att ha sin webbplats på.

Eller blogg.

Det kallas lite olika, man brukar säga att man har ett webbhotell.

Det måste du skaffa också.

Det finns hur mycket som helst att välja på.

Det finns hur många olika tjänster och plattformar som helst.

Vi kan inte nämna dem alla.

Jag tycker vi nämner en av de absolut största, som är WordPress.

Det är väl det som du använder för din blogg?

Jag använder WordPress, men jag har ett eget webbhotell.

Så jag använder inte WordPress egna, för det kan man ju göra.

WordPress är alltså en mjukvara, en tjänst för att blogga.

Ett verktyg för det.

Det verktyget måste ligga någonstans på en server.

En server är ju bara en dator, det är någon annans dator som står någonstans i en serverhall.

Att välja WordPress är bra, för det är det största webbverktyget i överlag.

Det finns så mycket guider och information hur man kommer igång och använder det här.

Även material på svenska, vet jag.

Så det är superlätt att komma igång med det.

Då ska du bara välja var min WordPress-blog ska ligga.

Vilket webbhotell ska jag välja?

Det är steg två.

Men det finns väl också, de erbjuder att man kan ha den hos dem.

Men då får man lite annonser och sånt.

Ett enklare WordPress-verktyg.

Precis, antingen får du visa annonser, då är det gratis.

Eller så får du betala en liten månadskostnad, och då flipper du annonserna.

Så det kanske är det allra lättaste sättet att komma igång.

Om man inte har någon erfarenhet alls innan, kika på WordPress.

Gå in på wordpress.com

och fundera på hur du ska regga dig där för att snabbt komma igång med en blogg.

Det tänker jag.

Men det finns ju massor fler, och jag tänker att vi länkar i våra show notes helt enkelt på sådana som vi vet är bra, som man kan använda.

Ja, det gör vi.

Vi lägger in länkar där till olika bloggverktyg och olika webbhotell eller tjänster där du kan regga dig.

Precis.

Så då har man sin domän och man har webbhotell.

Och man har ett bloggverktyg.

Eller hemsideverktyg.

Ja, precis.

Nummer tre, vad är det då?

När du har det här, då är det bara att börja fylla det med massa roligt innehåll.

Ditt hem på nätet ska fyllas med text eller bild eller vad det nu är som du vill fylla det med.

Och då kan man göra precis som man vill.

Det är det som är så himla nice.

Ja, och det kan ju också, som du sa innan, det kan ju nästan vara lite jobbigt kanske.

Titta på andra.

Hur gör andra?

Personer som du gillar och kanske redan följer på andra sätt.

Hur ser deras hemsidor ut?

Vad delar de?

Och gå in och kolla på Sannas webbplats.

Sannalund.se.

Eller på din då, dalstrand.net.

Precis.

Jag tänker att vi kanske kan dela någon mer som vi båda gillar, som man känner att lyssnaren borde gå in och titta på.

Jag gillar ju en väldigt enkel hemsida som tillhör Derek Sivers.

En profil som, vad ska man säga, han startade ett företag som hade med musik att göra en gång i tiden.

En jättestor sajt som hette CD Baby, som man kunde, musiker kunde ge ut sin musik på CD-skiva helt enkelt.

Och folk kunde handla där.

Så det var en lite tidig aktör på nätet där man kunde köpa och sälja musik.

Precis, och han gjorde sig en hacka på det när han sålde det.

Och nu så, nu skapar han mycket content helt enkelt.

Han bloggar, han poddar, han föreläser och skriver böcker.

Det finns där, det är ju liksom hans hub, den här sidan.

Det är verkligen en samlingsplats för allt han gör.

Precis, och han är väldigt, det som jag tycker är kul, sidan är ju ganska enkel.

Det är egentligen bara text, väldigt mycket.

Den är inte layoutad på något sätt, nästan så.

Vilket jag kan tycka är lite tråkigt, men det är ju faktiskt innehållet som räknas.

Så vänd inte i dörren när du går in på den här sidan utan utforska den.

Det finns massa gött och han skriver jättemycket tänkvärda blogginlägg eller artiklar.

Som jag tycker att man ska se.

Men också Bjussi, han delar vilka program använder jag nu och varför.

Vilka böcker har jag läst och vad tyckte jag var bra.

Han har nästan gjort sitt eget Goodreads där, som är en sån bokloggningstjänst.

Han recenserar ju verkligen böcker.

Det är inte bara att han sätter ett betyg utan han skriver vad han tyckte var bra med boken.

Han lyfter oftast citat eller intressanta idéer från boken.

Så man får verkligen en bra uppfattning om vad boken handlar om.

Som ju underlättar om man vill hitta någonting att läsa.

Precis, så Derrick Sievers sida kommer vi att länka.

Jag inspireras av den.

Och en sajt som jag inspireras av det är Maggie Appleton sajt.

Hon är en designer, formgivare och antropolog.

Hon tänker mycket på hur människor funkar, människans historia och hur vi funkar socialt och kulturellt.

Och hennes webbplats är denna sjukt intressant.

Hon har en tanke om detta och det är inte bara hon som har det.

Det är en överlagen idé om hur en webbplats kan vara.

Och hon ser det som sin trädgård.

Så om du tänker att man har en trädgård som man går och pysslar om.

Du förbereder, du gör i ordning ett land, du så frön och du växer upp blommor eller andra växter.

Hon tänker lite samma sak för sin webbplats.

Om hon får en idé om någonting som hon vill förmedla till världen.

Redan när hon har idén, då skapar hon en sida på sin webbplats.

Och då är det kanske en väldigt avskalad sida till en början.

Det kanske bara är några punktlister om en idé som hon har.

Men under tiden, under några veckor, så utvecklas den och blir kanske en hel artikel till slut.

Om något område som hon är intresserad av.

Det kan ju vara precis vad som helst.

Hon skapar helt enkelt öppet.

Så verkligen, det är en levande webbplats.

Ingenting är statiskt, utan det är föränderligt hela tiden.

Och jag gillar bara idén om att se sin hemsida som en trädgård.

Vi har sagt att det är som ett hem, men man kan också se det som en trädgård.

Hur skulle det se ut?

Det är ett roligt koncept.

Och som sagt, hon är illustratör, så hon har jättefina illustrationer till många av sina inlägg.

Och jättefint typografiskt.

Så det är en fröjd att vara inne och läsa där.

Och hon har också sådär att hon delar sina boktips till exempel.

Så det finns mycket kul att upptäcka där.

Det var lite skillnad mot Eric Sievers som inte alls är så snyggt.

Men lika bra content kanske på båda, fast på olika sätt.

Ja, men precis.

Det är lite olika inlägg.

Det jag verkligen gillar, som vi kan knyta tillbaka lite till det här när vi pratade om vad vi har på våra webbplatser.

Det är ju när det blir det här samhällsureumet av precis allting.

Att man inte rensar bort, om vi nu ska prata som trädgård.

Man tar inte bort, givetvis kanske man ska ta bort det värsta ogräset.

Men ändå inte vara så himla hård att man tar bort de där lite halvfula blommorna som kanske inte är de allra vackraste.

Men det kan ändå finnas någonting där.

Och det kan fortsätta att växa och bli någonting riktigt bra.

Jag har ju faktiskt delat ganska mycket genom åren tips på saker och ting inom mina expertisområden.

Jag är ju webbutvecklare som sagt.

Då har jag delat tips om, så här kan du förbättra din webbplats.

Så här kan du göra en viss funktion bättre.

Så här kan du förändra den på olika sätt.

Många av de inläggen är ju sådana som lever under många, många år.

De är tidslösa.

Så att jag kan få ett mail fem år senare, efter att jag skrivit den här.

Tack för att du delade det här tipset.

Jag läste den här artikeln, hur gör man det på det här viset istället?

Många, många år senare.

Så det är verkligen någonting som lever över tid.

Och det är också förknyta till det vi pratade mycket om sociala medier idag.

Där är det mycket mer ett flöde och saker bara försvinner.

Vad är det som är nytt och hett att prata om just nu?

Det är inte så vanligt att man går tillbaka och tittar historiskt, även om man kan det.

Så är det ju mer, vad händer nu?

Men en blogg är lite annorlunda.

Man går in och utforskar lite mer på ett annat sätt.

Ja, man kan lyfta allt efter sommar.

Nu är det här aktuellt, så då lyfter jag upp det igen och frontar det på startsidan.

Just det här att man bestämmer sig mycket mer över sitt innehåll.

Och det kan vara verkligen vitt och brett och härligt.

Och behöver inte alltid följa en röd tråd.

Vi pratade så mycket om det idag, också kopplat till sociala medier.

Ditt Instagram-flöde, det ska hålla en röd tråd.

Man ska nästan se att varje bild har samma bildeffekt på sig.

Och att det ska se så snyggt och trevligt ut i den här helheten.

Och jag kan bli lite trött och matt av det.

Jag kan inte bara få vara den här vildvuxna trädgården av gott och blandat.

Jag håller med.

Jag hoppas att du har märkt i det här avsnittet att vi båda brinner mycket för det här.

Och framför allt så hoppas vi att vi åtminstone kanske inspirerar någon att gå och starta en blogg eller en webbplats och dela det med oss igen.

Så att vi kan gå in och titta på den, kommentera och fundera.

För det är kanske det sista steget här i det här med hur man gör det.

Hur blir man hittad med sin webbplats eller blogg?

Och då handlar det mycket om att kommentera hos andra, så man syns hos andra.

För ofta är det så att om man går in och kommenterar på någons blogg då får man skriva in sin adress till sin egna blogg.

Och på det viset så hittar man ju varandra helt enkelt.

Och så kan man ju tipsa om sitt content om man nu har kvar sina sociala medier.

För det behöver inte vara något dåligt, men det kan vara ett komplement.

Då kan man ju korspublicera och slussa till sin hubb.

Den som lyssnar på oss kanske ibland tror att vi är helt antisociala medier.

Men det är vi inte, eller åtminstone inte jag.

Sociala medier har haft betydelse för mig och det finns jättemånga positiva aspekter med det.

Men sen finns det också sånt som är lite problematiskt.

Så lämna inte sociala medier om du trivs där och har hittat ett bra community.

Då kan du ju finnas kvar där.

Men du kan börja länka in till din blogg också.

Ja, precis.

Och kanske skapa ditt content först och främst där.

Och sen så publicerar du det också på dina sociala medier.

Men det är fortfarande ditt innehåll någonstans.

Om nu Instagram en dag bara skulle crash, boom, bang och så finns det inte mer.

Nej, då finns ändå din blogg kvar.

Men sen kan man ju också, som vi har pratat om i tidigare avsnitt, bli del av webbringar eller webbkataloger och jobba lite med sånt.

Att finnas med på sådana olika platser.

Det är också en jättebra idé.

Då kan man gå tillbaka och lyssna på avsnittet innan det här.

Var det då vi pratade om?

Ja, precis.

Det finns ju en massa olika sätt att bli hittad på, men man måste ju ut där också.

Precis som man ska ut och jaga sitt eget innehåll så måste man också ut och pusha sig själv så att andra kan hitta in.

Men du, har vi fått med allt om det här?

Nej, det kan jag garanterat lova att vi inte har.

Man måste ju börja någonstans.

Har man aldrig haft en webbplats innan, då börjar man med att skaffa en domän, tycker jag.

Och sen tar man det därifrån.

Och kör man fast så skicka ett mail till oss.

Jag älskar att hjälpa folk igång.

Kan jag hjälpa en person att dra igång en blogg, då har det här avsnittet gjort sitt jobb.

Då har vi gjort webben till en bättre plats.

Vad bra.

Då kanske vi lämnar det här för den här gången.

Just det här ämnet i alla fall.

Det tycker jag.

Kanske får chansen att återknyta lite framöver.

Det är ju snart lunch här, vi måste ju äta också.

Precis.

Så här på slutet så tänker jag att vi har fått frågan på lite olika håll kring när vi släpper nya avsnitt.

Så jag tänkte att jag ska dra det lite kort här.

Om det är så att man undrar det här.

Då är det så här, att vi släpper avsnitt ibland på måndagar.

Då och då kan det bli på söndagar och ibland säkert någon annan dag här och där i veckan.

Vi släpper ungefär troligen varannan vecka.

Men ibland så dröjer det lite längre än så.

Det är helt enkelt så att allt beror på livet och lusten och tiden.

Jag hoppas att det här var exakt det svaret du ville ha.

För det är det enda sanna svaret.

Man kan aldrig riktigt veta helt enkelt.

Nej.

Klart och tydligt.

Men det man kan veta är att man hittar alltid oss på hej...

Nej.

Det där med dromener.

Det är inte alltid helt lätt.

Vad är det Sven?

hejinter.net

Ja, vad bra att du är med mig här.

Där hittar man alla avsnitt och alla show notes om man vill ha några länkar.

Men sen finns det också sätt att kontakta oss.

Och gör det.

Vi tycker det är jättekul när man mejlar oss och bara säger vad som helst.

Berätta om internet.

Berätta om vad som helst.

Det är en riktig höjdpunkt på dagen eller i veckan.

De gångerna vi får mejl.

För det händer faktiskt att det trillar in lite konkursmendans från er som lyssnar.

Det pirrar i hela magen och är jättemysigt.

Och slutligen också tack till den mystiske Frönäs som kanske eller kanske inte har podden OBT Diktum tillsammans med Tobias som har sitt nyhetsbrev som heter Journalen.

Och ja, internet va?

Allt hänger ihop.

Ja, det är helt sjukt.

Tack så mycket Frönäs.

Ja, tack Frönäs.

Och tills vi hörs och syns, i alla fall rullar nästa gång, ha det otroligt bra.

Ha det gött.

Hej då!

Hej då!

[Musik.]