Avsnitt 10: Nånting nördigt, nånting mystiskt

Hej Sven! Hej Sanna!

Är du redo för ett nytt avsnitt av "Hej resten av skinkernet"?

[Skratt] Är det ny podd nu?

Är det matrelaterat?

Jag bara skojar alltså.

Okej, ja. Jag är redo oavsett om vi ska prata skinka eller internet.

Härligt! Då kör vi.

[Musik.]

Det låter lite som på våra röster som att vi kanske behöver värma upp.

För du och jag har ju haft rejäla vårförkylningar.

Ja, de har inte riktigt släppt än heller. Envetna små as.

Vi kan skylla allt på en sju-månaders unge.

Men det var det värt, det goset jag fick.

Plus den här förkylningen.

Fast var det verkligen det?

Jag börjar tvila lite mellan mig och dig.

Men jag måste ändå säga att det var det.

Det var väldigt gosigt gos med lilla Saga.

Men jag tänker att vi börjar värma upp lite då.

För att få upp våra röster och prata lite om vad vi har gjort för festligt på internet sen sist vi hördes.

Vad har du gjort?

Ska jag börja?

Ja, du kan få börja.

Jo, jag har gjort en festlig grej som inte ens är över än.

Jag har en massa göttigt kvar.

Och det är så här.

Det finns ett magasin på nätet.

Eller fanzin kanske man ska kalla det nästan.

Som heter "The HTML Review".

Det är "HTML Review".

Skitsamma vad det heter på svenska. Så heter det i alla fall.

Och det är ett ganska nytt koncept.

Det har bara släppts två nummer.

Bara det senaste släpptes ganska nyss.

Men idén är att en gång om året så kommer det ut en förfrågan.

Alla ni som älskar webben och HTML därute.

Nu är det dags för ett nytt nummer av det här magasinet.

Så nu får ni skicka in era bidrag.

Och vi tar emot vad som helst som har med webben att göra.

Som kan köra på webben.

Det kan vara att skriva in en häftig novell som man kan läsa på webben.

Eller göra en interaktiv konstinstallation.

Eller göra ett spel som går att spela på webben.

Gör någonting webbigt.

Skicka in det till oss och så sammanställer vi det.

Och sen kommer det ett nummer om några månader.

Och nu kom det andra numret.

Jag tycker det här är en jättemysig tidning.

Eller magasin, eller vad man ska kalla det.

Man går in på det här HTML Review.

Jag skickar med en länk i våra show notes.

Sen är det lite som en tidning.

Du har brev från redaktören som introducerar allting.

Jag tror det var 17 stycken bidrag i det här numret.

Det är kul att varje bidrag är från olika personer.

Så de kan se helt olika ut.

Det finns ingen samstämd...

Ingen röd tråd.

Nej, och varken hur det ser ut eller vad det är.

Jag har bara kommit en bit än så länge.

Kan du säga någon favorit?

Nej, men det kan jag inte säga att jag har än.

Jag kan säga lite vad som har varit.

Till exempel så är det någon som har gjort någon slags poesigenerator.

Där det finns ett ramverk för att så här ska dikten se ut.

Sen kan man själv gå in och byta ut ord och uttryck på olika sätt.

Det är lite flummigt och svårt att förklara.

Lite som att det här ska vara en haiku.

Att man följer ett visst regelverk.

Precis, och så kan du bygga din egna dikt ifrån det här.

Sen finns det någon som är med AI såklart.

En AI-generator som genererar en berättelse som blir unik varje gång du går in på den.

Det finns något interaktivt spel som har kommit till ämn.

Men mer ett spel, helt enkelt.

Så det är gott och blandat.

Någon som har skrivit en essä som handlar om hans barndom och hur han en gång fick av sin pappa ett kollegieblock med rutnät som man hade på mattelektioner.

Han började rita små kartor, fantasikartor av världar som han kom på.

Så det handlar bara om det.

Men den är väldigt rikt illustrerad.

Med hans kartor?

Ja, och även animerat.

Så det blir en upplevelse som blir lite annorlunda än om man hade läst den här på papper.

Inspirerades han av något spel?

Jag tänker att det är så han tyckte själv.

Jag kommer inte ihåg vad det var.

Han var inspirerad av kanske...

Så han gjorde egna kartor?

Det låter jättespännande.

Den kan jag verkligen rekommendera.

Jag är inte klar än.

Jag har sparat några av de här.

Jag har en snabb fråga.

Hur ser presentationen ut?

Du säger ju att det är ett magasin.

Men sen kan ju allt se lite olika ut.

Hur har han byggt upp magasinet?

Magasinet är kanske en konstig liknelse på webben.

Men när man kommer in så är det egentligen bara ett gäng med rutor som representerar respektive bidrag och introduktionen från redaktören.

Med titlarna på det här och en liten unik animation för varje.

Där ser ju allting likadant ut.

När man börjar klicka sig in på de här då kan du komma till nåt som ser helt formell ut.

Kul! Hoppas att den fortsätter.

Det var ju bara andra omgången.

Två år har det hållit på än så länge.

Det står i alla fall på deras sajt att de kommer öppna upp nu till hösten igen för att skicka in nya bidrag.

Och sen kommer nästa avsnitt nästa år.

Så ett per år hittills kanske.

Kul! Det får man kolla in den länken i våra show notes.

Jag har börjat mikroblogga.

Det är väl det som har hänt?

Det är ju kul. Det tycker jag är väldigt roligt.

Ja, och det är ju tack vare dig måste jag ju säga.

Som du har tjatat.

Mikroblogga kan man göra var som helst.

Det är ju att blogga i ett mikroformat.

Twitter är ju en typ av mikroblogg på många sätt.

Men jag har då gått med i det för det är också ett community som heter Microblogg där du har varit med i ett par år nu säkert.

Det är väl två, tre år eller vad det kan vara.

Så det är ju ett bloggverktyg och ett community i ett.

Vi har kanske pratat om det innan i bloggen.

Om den som lyssnar har besökt Tumblr någon gång så är det ju egentligen liknande.

Där kan du också få en blogg.

Men det är också en community där man kan se andras bloggar gå in och kommentera och så vidare.

Och den här är ju såklart, jag kan ju skriva på svenska om jag vill men det är ju ändå ett engelskspråkigt community så man gagnas ju av att skriva mer på engelska.

Så det har varit lite kul för jag har sett det som en utmaning i att jag känner att min engelska har blivit...

Jag förstår engelska bra.

Jag läser ju jättemycket på engelska och lyssnar på ljudböcker.

Men just det här med att prata och skriva är ganska kackigt numera.

Så jag kände att det här var en bra övning att jag får ge mig in lite på det engelska för jag är väldigt trygg i det svenska språket men inte i det engelska.

Jag tycker du redan har blivit varm i kläderna där.

Ja, och då mycket tack vare att jag använder den här tjänsten som heter Grammarly som är ett verktyg som man kan skriva i och så hjälper den till med allt från grammatiska grejer till att säga "Du kanske ska använda det här ordet istället för det här" Superbra verktyg som jag testar samtidigt då.

Som kan säga till mig att jag verkligen suger på att skriva men så farligt kanske inte var det.

Så börjar man skriva och den bara "Nej, inte så, inte så, inte så".

Den är väldigt bra för att den är en väldigt avancerad rättsstavningsfunktion för det är inte bara det som du säger utan den hjälper till med så mycket annat också även tonläge. Man kan ju säga att nu vill jag skriva mer professionellt.

Precis, jag ska skriva ett cd eller någonting sånt och då tar den ord, den tittar på ord som man väljer som ska vara.

Ordval och meningsuppbyggnad och sånt där, hur den ska vara i ett sånt sammanhang och sen kan man välja att nu vill jag skriva lite mer casual bara till en kompis och då blir det helt andra regler.

Då kan det vara lite "Yo, yo, yo, lo, lol" och sånt där.

Som man säger.

Så det har varit kul, som sagt för att bättra på engelskan men också för att jag har saknat lite det här att kunna få ur mig saker som är lite smått och spritt.

För jag bloggar ju på min hemsida sannalund.se

men där är det ju kanske lite mer längre och genomtänkta artiklar kanske mer, skulle jag kalla det så.

Här blir det ju verkligen de här snabba sakerna.

Det kan vara en bild från i påskast när vi hade gjort ett jättefint påskbord.

Ja, men det är ju skönt att inte alltid ha den här pressen på sig att man måste upp till en viss nivå.

I veckan la jag ut till exempel också lite horror, kan man säga.

Där jag beskrev en händelse som hände under min förkylning.

Jag tänker, jag drar inte den här.

Är man sugen på bodyhorror så finns den på min microblog.

Man går in och tittar.

Men en sak så skulle jag vilja lyfta om den.

För jag kände så här att förutom att jag bara ploppar ur mig lite grejer så tänkte jag, jag vill ha ett litet projekt för jag har jobbat väldigt mycket med text just nu.

Jag skriver bok, jag skriver manus, jag skriver kurstexter, copy.

Det har varit jättemycket text.

Så kände jag, jag vill ha något som är lite mer visuellt som jag kan bryta av med under en dag.

Så då sa jag till mig själv att nu, Sanna, så ska du köra 14 days of digital collages på microblog.

Vilket betyder att jag nu i 14 dagar gör ett digitalt collage med public domain bilder, alltså bilder som är fria att använda.

Så det blir väldigt härliga collages.

Jag följer detta med stor glädje och spänning.

Vad fint att höra.

Tanken är ju att det ska vara väldigt lekfullt.

Att jag ska sitta en halvtimme och bara, det blir vad det blir.

Det finns inget mål och mening med att jag ska kunna göra något visuellt.

Och sitta lite med Photoshop igen.

För jag kände att det var väldigt länge sedan jag var inne i Photoshop.

Det är det jag säljer numera.

Jag är ju gammal Adobe Photoshop Certified Expert.

Men man kan säga, ja tack för allit!

Gäller det fortfarande? Är man det for life?

Nej, man måste förnya det egentligen för, jag vet inte hur det är nu, men förr var det för varje ny version av Photoshop.

Det kom ungefär var tredje år förr i världen en ny så här stor version.

Då fick man göra en liten förnyelse.

Jag behöver inte göra hela provet igen.

Men man får ändå göra, och de proven är så otroligt sjuka för att bli Certified Expert, i alla fall på den tiden.

Det är ju snart över tio år sedan.

Men det var verkligen så här, frågor som gick in i de mest obskura dialogrutorna i Photoshop där du aldrig någonsin var och frågade dig om en liten kryssruta vad den hette eller vad den gjorde.

Helt sjukt.

Det låter jobbigt.

Det kommer jag aldrig göra om igen. Det var inte värt.

Men collage har varit jättekul på min microblog.

Och en mysigt community, tycker jag.

Det här fokuserar mycket på att man ska prata med varandra.

Man kan inte lika någonting, utan man måste skriva en kommentar.

Det är jättemysigt, tycker jag.

Grundaren, Manton heter han som har byggt upp det här communityt och erbjuder den här tjänsten.

Han har gjort vissa designval innan han byggt upp det här som ska främja just att man kommunicerar och skriver till varandra och inte bara likar.

Och även för att minska risken för att det ska komma in rötägg och bara vara otrevliga och dryga.

Det känns jättemysigt.

Jag tror han ska ge ut en e-bok.

Eller han har en under uppbyggnaden.

E-boken är nog klar och sen ska han väl trycka upp en bok.

Där han skriver lite om hans filosofi kring internet.

Det är mycket som berör samma som vi pratar om här.

Så det är lite roligt.

Okej, det var uppvärmning. Känner du att du har lossat på...

Jo, man är väl hyfsat uppvärmd i alla fall, va?

För nu kommer ju någonting helt annat.

Nu kommer det något helt annat.

Nu blir det...

Någonting nördigt!

[Musik.]

Någonting nördigt, alltså. Vad betyder det?

Jag tänker lite så här.

Den här podden heter "Hej, resten av internet".

Ja, inte skinkernet.

Även om man kunde tro det.

Men vi pratar väldigt mycket om webben.

Som bara är en del av internet.

Visserligen en ganska stor del.

Det är någonting som jag brinner väldigt mycket för.

Tycker det är helt fantastiskt.

Men det finns ju andra delar av internet också som vi kanske inte har pratat riktigt lika mycket om.

Andra små spår, små vägar man kan ta på internetinformationsnätet.

Nu låter du lite som en hippie.

Ja, det gjorde jag faktiskt.

Man pratar ju ibland om protokoll, internetprotokoll.

Vet du något protokoll?

HTTP.

Precis!

Det är ju det protokollet vi använder för att surfa runt på webben.

Och ett protokoll är ju bara en samling regler för hur man ska kommunicera mellan två datorer.

Jag kan säga en till då.

FTP.

FTP är en annan gammal klassiker.

Den använder man ju mer för att flytta filer mellan datorer.

Det var väldigt användbart förr i tiden.

Kanske inte riktigt lika mycket nu.

Men det finns mängder av sina olika protokoll.

Ett annat som många kanske känner till är BitTorrent.

Det är ett annat sätt att dela filer med varandra som kanske mycket förknippas med piratkopierade filmer och serier.

Men kan ju användas till annat också såklart.

Jag tänkte att med något nördigt, det kanske kan bli en återkommande grej i vår lilla podd.

Att jag ibland tar upp lite nördigare grejer.

Då tänkte jag att man kanske kan prata lite om andra protokoll.

Kanske är det så att den som lyssnar till och med skulle kunna bli lite nyfiken och vilja utforska några av de andra protokollen.

Och se vad som finns där ute förutom webben.

Så jag tänkte dema en grej för dig nu.

Vi behöver din dator.

Den har jag mitt emot mig så jag får göra en snygg snurr.

Jag skulle ha haft ett sådant här podd som man kanske har i Eurovision.

Det kanske kan funka.

Nu får vi se hur det här går.

Att göra saker live när man spelar in oförberett.

Det kan bli hur som helst.

Så, jag är redo.

Då ska du börja med att öppna din terminal på din dator.

Terminalen är där man kan skriva, istället för att sitta med grafiska gransknitt och öppna appar och trycka på saker med musen.

Så är terminalen där man skriver textkommandon.

Och kan köra program den vägen.

Supernördigt.

Nu ska jag säga ett kommando här som du ska skriva.

Du ska skriva det jag säger nu.

Sen ska du trycka på enter, men du kan vänta lite med att trycka på den knappen.

På enter?

Ja, utan bara skriv det jag säger.

Fantastiskt för dig som lyssnar.

Nu skriver du så här.

nc som i Niklas citron.

Är det små eller stora bokstäver?

Små bokstäver.

Niklas citron.

Mellanslag.

Streck C.

Bindestreck.

Ja.

Och sen skriver du mellanslag igen.

Och så skriver du telehack.com.

Telehack.com.

Och sen mellanslag igen.

Och så skriver du 23.

Kryptiskt.

Det ser rätt ut i alla fall.

Säg här då.

Om man ska dela upp vad du har gjort nu egentligen.

nc är alltså ett program.

Netcat heter det.

Och det är bara ett program för att ansluta mellan två datorer.

Vilka som helst.

Du skulle kunna ansluta till min dator.

Eller du skulle kunna ansluta till Wikipedias dator.

Och det är alltså bara för att ansluta till en annan dator över nätet.

Telehack.com är ju en adress till en annan dator.

Ibland säger man ju server också.

Men en server är ju bara ett annat ord för en dator egentligen.

Som är specifikt till användningsområde.

Och sen så skrev du det sista, 23.

Och det är en så kallad port.

För jag tror det är på internet att det finns en massa olika typer av trafik.

Och för att datorerna ska kunna skilja på vad det är för trafik som skickas bort och fram.

Och liksom hålla isär trafiken.

Till exempel hålla isär webbtrafik från e-posttrafik.

Så sker kommunikationen på det som kallas för olika portar då.

Så nu kommunicerar du över port 23.

Eller du kommer att göra det.

Då är det så här att olika protokoll har oftast standardiserat vilken port de använder.

Så när du surfar på webben till exempel på HTTP.

Då sker det över port 80.

Så om du hade skrivit port 80 istället nu.

Då hade du gjort en webbanslutning.

Och hade kunnat skicka webbtrafik bort och fram i terminalen.

Precis som webbläsaren gör åt dig i vanliga fall.

Så 23 säger faktiskt till mig att det här är ett annat protokoll.

Ja! Åh vad du är så himla smart!

Det är precis vad det är.

Och den här 23 då. Det är ofta förknippat med ett protokoll som heter Telnet.

Som är ett så här gammalt protokoll.

Som egentligen bara är standardiserat så här att skicka text mellan datorer.

Så det är ett väldigt enkelt protokoll för att skicka text mellan två datorer.

Det låter uråldrigt.

Det låter uråldrigt. Ganska trökigt kanske. Jag vet inte.

Men det som kommer att hända nu när du trycker på Enter.

Det är att du gör en anslutning.

Du skickar ju ingen text till den nu.

Du gör bara en anslutning.

Men du kommer att få ett svar.

Och det kommer att vara ett textbaserat svar.

Så vi får se vad som händer när du kör detta nu.

Får du beskriva lite. Vad hände?

Det kommer frågetecken, frågetecken, frågetecken, frågetecken, frågetecken och så några frågetecken till.

Connected to Telehack port 117.

It is 9.35 am on Monday April 17, 2023 in Mountain View, California, USA.

There are 92 local users.

There are 26,647 hosts on this network.

Sen behöver du läsa allt som står där.

Det står också att du kan skriva hjälp eller help för att få lite hjälp.

Och sen så spottar den ur sig massa olika förslag på kommandon som du kan ge.

Så det du har gjort nu är att ansluta till en annan dator någonstans i världen.

Och den har gett dig massa alternativ.

Och här finns det bara massa roliga grejer.

Jag tänkte precis säga så här.

Det här var kul.

Det är det som är lite kul.

Jag tycker det här är kul.

Men prova till exempel att skriva Star Wars nu och trycka på enter.

Star Wars, små bokstäver, ett ord.

Nej, vad gjorde den nu?

Star...

Okej, jag tror det funkar.

Oh!

Vad hände nu då?

A long time ago in a galaxy far far away.

Star Wars, episode 4.

A new hope.

Här måste jag bryta in.

För det här är något som jag har tyckt har varit kul.

Att porta de första ungefär 20 minuterna av första Star Wars-filmen till textbaserat.

Nu är det ju ändå bara text.

Det är ju början av Star Wars, det rullar i rymden text som beskriver vad som har hänt.

Men vad kommer komma efter?

Det är ganska förenklat, det är bara vit text på svart bakgrund.

Oj, det var en måne, eller?

Oj, det ser ut som en penis.

Oj, det här är R2-D2, vad kul!

Men du får beskriva lite, för de som lyssnar säger faktiskt inte det här.

Vad är det du ser?

Jag säger det, nu var det en port som öppnades.

"Åh nej, det kommer en sådan här, vad heter de?

Stormtrooper!"

Och de bara "piu piu piu piu piu piu".

Och de är ju uppbyggda av text, alla de här figurerna.

Det är ju det som är det sjuka, att det är alltså någon som har suttit enbart med text.

Alltså de snedsträck, bindesträck, snabela och alla olika typer av tecken.

Och ritat upp R2-D2 och allt det här.

Det är det som man brukar kalla för ASCII-art.

Textkonst, kanske man kan säga på svenska.

Och här kan du titta nu i ungefär 20 minuter.

Det är ändå bra, 20 minuter, är det bara sett en minut här?

Så här är det då, långt innan webben kom och innan vi hade så mycket grafiska gränser, då var ju detta vad internet var.

Man skickade ju text bort och fram hela tiden i en terminal.

Och det var ju väldigt värdefullt, man kunde skicka file på det viset till exempel och byta dem med varandra och sånt där.

Men det här är ju lite...

Det här är ju verkligen att vara kreativ inom...

Ja, men inom väldigt fasta ramar eller begränsningar eller så.

Men det jag tycker är så himla coolt, det är ju att det här fortfarande finns kvar där som ett lager på internet, men som man aldrig ser.

Men det liksom lever och frodas, även om det bara är mycket nödar som hänger med detta såklart.

Man fortfarande skapar nytt innehåll och det går ju liksom att utforska det här.

Nu ansluter du till en server och bara den här servern har liksom massa olika...

Det är små spel, det är texter, du kan kolla vädret.

Du kan få vädret för Jönköping, fast det är textform.

Men det finns massa andra sådana här server också där ute.

Och det tycker jag är lite tufft.

Oj, nu kommer en liten låda där med jul, undrar vad som händer med den.

Du kollade ju på filmen, jag trodde vi skulle fortsätta ha podden.

Ska vi avsluta filmen så vi kan fortsätta?

Här är ett berg i alla fall.

Och där kommer Arthur dit.

Ja, men...

Vi kan avsluta experimentet här.

Nej, jag stänger.

Hej då.

Jag ser klart sen.

Ska jag vrida mig rätt här?

Du körde ju som sagt ett kommando nu och du hade kunnat fortsätta utforska det här.

Det här är alltså ett sätt som man kan hitta och upptäcka saker på internet som inte är webben.

Man kan väl jämföra det lite med att om man tänker att internet är vägnätet eller skulle vara vägnätet som vi har.

Vi kan sätta oss i vår lilla skogsbullebil som vi har och åka ut på vägarna.

Så är det ganska ofta att man åker på de här stora, rejäla vägarna för att ta sig någonstans.

Men sen finns det ju en hel del små, gamla stickvägar man kan åka in på.

Inte ens enskild väg, utan två hjulstår in i skogen.

Ja, till och med så är det faktiskt.

Till och med vi har gjort det någon gång. Man kan åka på riktiga små skitvägar som man knappt ska åka på.

Det är traktorspår som bara går.

Det här med att utforska andra protokoll än webben kan man ju jämföra lite med att ibland kan det vara ganska trevligt att åka ut på andra små stickspår eller ta andra vägar för att kanske få se någonting nytt som man inte riktigt brukar titta på.

Det är kul för att även när man ser en sån här sak som kan kännas väldigt simpel men som på många sätt är väldigt avancerad.

Det är lite som att hitta en skatt.

Oj, fanns det här?

Jag behövde göra allt det här för att hitta det här, men det här finns och människor gör såna här saker.

Det är liksom så sjukt.

Det jag tycker är så häftigt just är att det är så mycket fokus på webben.

Men på internet handlar det massor av grejer varje dag, precis hela tiden.

Man behöver kanske lyfta på några lager och titta lite bakom.

Vad kallades det här protokollet?

Det här kallas för T-net och det är ett gammalt protokoll.

Det finns en del praktiska tillämpningar av det fortfarande.

Gammal hårdvara, sånt som fortfarande pratar det här protokollet, även som används idag.

Alltså är det närdar och bara internetintresserade som fortfarande håller de här protokollen i liv.

Och sätter upp roliga små tjänster.

Precis som att man kan starta sin egen webbsida och hosta den.

Så kan man ju hosta en egen Telnet server som skulle heta "Sannas Telnet server".

Där ditt andra skulle kunna logga in och så skulle du kunna erbjuda olika textbaserade små spel.

Eller bara text eller berättelser.

Absolut, och interaktiva.

En annan grej som du kanske har hört talas om någon gång, det är ju det här som fortfarande är populärt.

Det är ju muddspelen, Malte User Dungeons.

Som alltså är textbaserade rollspel som man kan spela på ett väldigt likartat sätt.

Du hittar en person på en server, du skapar ett konto och sen så finns det ett interaktivt textbaserat spel.

Det heter liksom "Stugan" heter det inte det?

"Stugan" är ju ett exempel på en sån.

Och då är det ofta det här, du är i ett rum, det finns en kniv på marken, det finns tre vägar att gå.

Och så får man så här, ta kniven, ta höger dörr och så åt ett monster upp dig.

Precis.

Så det är ju ett annat exempel då.

Jag har inte lärt mig detta för länge, men om man vill utforska det här.

Nu gjorde jag en ganska extrem grej, för nu får du öppna en terminal och skriva kommander och sånt där.

Om man tycker det låter lite jobbigt så har jag två andra exempel här, där man istället kan ladda hem appar.

Det finns mängder av appar, jag kommer att lägga länkar till detta i kännområdet sen.

Men du kan ladda hem en app till din telefon eller din dator och utforska de här andra två protokollen som jag kommer att prata om nu.

Som webbläsare fast inte vimläsare.

Precis, utan då blir det bara läsare.

Två tips på andra protokoll då.

Ett gammalt protokoll kan vi börja med då.

Som är ungefär lika gammalt som webben, som heter Gopher.

Zork.

Det är väl Zork på svenska, ja.

Och det levde samtidigt med webben, när det kom.

Alltså början, tidigt 90-talet, 91 eller sånt där tror jag det drog igång.

Och det är helt enkelt en konkurrent till det som vi kallar webben idag.

De levde parallellt med varandra och tävlade egentligen om att vilket av de här protokollen ska det bli.

Och webben vann, för webben var mycket bättre.

Men Gopher finns fortfarande kvar, såklart.

För det finns en massa nördar som håller det vid liv också.

Och det kan man utforska via en sån här app.

Och det liknar ju webben på vissa sätt.

Men bara för att ta ett tydligast exempel där det skiljer sig.

Att en väldigt karaktäristisk sak för webben är ju våra länkar.

Vi länkar till andra sidor i våra texter och sånt där.

Gopher hade inte riktigt länkar i texter.

För man kan tänka att Gopher nästan mer som att man bladrade i ett stort filarkiv.

Så att folk lade upp sina textdokument och kunde även lägga upp bilder och sånt där också.

Men upplevelsen att man surfar runt på Gopher-nätet istället för att följa länkar i texterna så är det hela tiden menyer man går in på.

Så om jag hade gått in på Sanna Lunds Gopher-sida, om du hade haft en sån, då hade du haft en huvudmeny med mina böcker och så.

Och så hade man gått in på den och om man hade valt böcker, då hade det kommit upp en ny meny och där hade det varit en lista på alla dina böcker.

Och sen hade man klickat in sig på en bok och då kanske man hade fått ett provexempel på den boken.

Men då hade det varit en separat fil och den filen hade i sig inte haft länkar.

Så det är ju två ganska olika sätt att navigera på webben.

Du sa det kanske som ett filsystem.

Ja, som ett filsystem, absolut.

Men kan man då inte länka mellan olika Gopher-sidor?

Nej, då är det ju de här Gopher-menyerna.

Men sen när man valde en fil var det mer som att man laddade hem den filen.

Det känns lite abstrakt, för man är ju så van vid hur webben funkar att man nästan ser det för att på något sätt förstå det.

Ja, det behöver man se. Men jag som är lite webbhistorienör tycker det är lite spännande

att tänka på den tanken att webben vann, men vad hade hänt om Gopher hade vunnit istället?

Då kanske vi hade surfat runt på ett helt annat sätt.

Webben hade inte varit det som det är idag.

Men hur som helst, det finns alltså appar man kan ladda hem och testa.

Det är inte så krångligt att testa det, men man får en helt annan upplevelse.

Även om protokollet är lastgammalt från tidigt 90-tal så finns det en massa nytt innehåll.

Så det finns folk som bloggar på det här protokollet så att du kan få helt nytt innehåll.

Är du inne där och tittar?

Ja, jag går in där ibland för jag har vissa personer där som jag följer och läser vad de gör.

Men det är såklart ett litet community.

Man får ju tänka att i skalan på hela världen så kanske det handlar om att det är 10 000 personer.

Det är lite som om vi pratar om att du och jag hänger på en microblog.

Det är också ett litet community, en liten klick.

Men det är ju mysigt med det där småiga.

Jag tycker i alla fall att det är överrepresenterat med nödar såklart.

Men det finns en hel del som hänger där som bara gillar att skriva och gillar att dela med sig och har sina tankar och idéer, nästan lite som en öppen dagbok.

Och berättar om sina liv.

Men de trivs med att vara på det här Gopher-nätverket, protokollet.

För att det inte är det stora nätet, så publiken är inte lika stor.

Så man känner sig kanske lite tryggare.

Det blir mer intimt.

Ja, tryggare med att dela saker.

Kan inte du skicka med ett par länkar till ett par sådana Gopher-sidor som du tycker att man ska besöka för att se lite?

Ja, absolut. Det kommer att finnas så man kan komma igång om man tycker det är roligt.

Och ett sista tips innan vi lämnar detta alternativprotokoll.

Det är ett mycket, mycket nyare protokoll som kom 2019.

Så släpptes ett protokoll som heter Gemini.

Det låter lite coolt.

Ja, men det låter väl lite coolt?

Nördigt och coolt.

Så det är mycket nyare.

Det är inspirerat av Gopher, men det är också inspirerat av HTTP.

Så det är som en mix mellan webben och Gopher.

Och man kan säga att det rent funktionsmässigt ligger mitt emellan.

För webben är ganska masserad.

Där kan man spela spel och göra allt möjligt künstigt nu för tiden.

Det finns så mycket webbappar.

Om man typ Photoshop till exempel, går väl att köra i webben nu för tiden.

Så det är väldigt avancerat.

Och Gopher är superenkelt.

Gemini ligger mitt emellan, så där kan man också surfa runt på det protokollet.

Och läsa folks bloggar, gå in på deras sida och sånt där.

Men det finns bättre stöd för bilder, musik, poddar, den grejen.

Som kanske Gopher är lite klumpigare så att säga.

Så det känns mycket mer modernt.

Men samma sak här, det är ju ett litet community.

Det handlar om att det finns några tusen pers som tycker det är roligt att experimentera med detta.

Men väl värt ett besök där med.

Så där kommer jag också lägga lite länkar till personer som jag tycker man kan titta in på.

Kul! Det känns ju ofta som att det är väldigt mer intimt och genuint på sådana här små ställen.

Ofta kanske det blir väldigt passionerade människor som blir kvar där och faktiskt håller det vid liv.

Ja, men det blir ju verkligen en community.

Inte så mycket dött där kanske.

Jo, men det kan det ju vara också.

Man märker ju det att ibland kommer man in på någons Gopher-sida som man märker att de här har inte skrivits på två år.

De var aktiv under en period, så absolut att det är så.

Men de som är aktiva är ju väldigt många som är väldigt intressanta att följa.

Och sen så är det en kompis-skap eller en fin gemenskap.

Värt att utforska, tycker jag.

Nördigt.

Nördigt, och kanske inte för alla.

Men det kan ju vara värt att titta in ändå, bara för att få en känsla för att vad finns det mer där ute.

Ja, men det är ju därför vi har den här podden och du som lyssnar, att du lyssnar på oss när vi står här.

Det är ju för att vi vill ju upptäcka resten av internet.

Och internet är ju inte bara webben.

Utan det är så mycket mer.

Och du ska hitta det som är nice för dig, liksom.

Det vore jättekul att höra om vi har någon som lyssnar som faktiskt hänger på de här ställena eller till och med har en Gopher-sida eller nånting sånt.

Då får man såklart mejla oss på hej@… [email protected]

Nej, så är det inte.

Hur är det då?

Det är hej@… nä jag vet inte.

Du vet ju hur det är.

[Viskar] Jag tror att jag sa rätt.

Okej, du sa rätt.

Det finns i våra show notes.

Mejla då, för det vore jättekul.

Då kan man ju besöka och så delar vi det vidare.

Det kan ju hända att någon gång i framtiden så kanske det här liksom nånting nördigt-sektionen gör ett återbesök och då kan jag ju prata om helt andra protokoll.

För idag blir det ju lite mer fokus på historiken och gamla protokoll och Telnet och Gopher.

Men det finns massa nya spännande protokoll att utforska också.

Så det finns anledning att komma tillbaka till det här.

Jag ser fram emot att öppna terminalen.

Det kommer du nog inte behöva göra mer.

Det var nog det här.

Sen kommer det finnas program och appar här nu i framtiden.

Jag kände ändå att jag var på gång där.

Du får kolla klart på det där Star Wars sen.

Ja, men vad härligt.

Då lämnar vi nånting nördigt för den här gången.

För nu blir det nånting helt annat.

Nämligen...

Nånting mystiskt.

[Musik.]

I januari 2012, Sven, så postades det en bild med en text på i ett underforum på forumet 4chan.

Okej, det här låter ju redan nu lite mystiskt.

Det var bara en bild som visade vit text på svart bakgrund.

Så det var inget motiv eller så, utan väldigt renodlat.

Texten som stod, den löd så här.

"Hello, we are looking for highly intelligent individuals.

To find them, we have devised a test.

There is a message hidden in this image.

Find it and it will lead you on the road to finding us.

We look forward to meeting the few that will make it all the way through.

Good luck."

Och så var det signerat 3301.

Oj, oj, oj.

Så den här bilden blev alltså startskottet för alla världens internet-smartisar och kanske andra smartisar också, för att lösa den här gåtan och bli korad som smartast av de smartaste.

Och det här första pusslet var som kom att vara ett delpussel av ett väldigt stort pussel.

Man kan säga att det var ett stort pussel med många små bitar i.

Och det här första bygger på det som kallas för digital steganografi.

Vet du vad det är?

Ja, det vet jag faktiskt.

Kan du beskriva det då?

Ja, du tar ju mig lite på sängen där.

Men det är ju själva grejen att egentligen gömma någonting i en fil till exempel.

Det kan vara en bildfil.

Man gömmer det liksom in plain sight.

Hur säger man det på svenska?

Ja, men det är inte så.

Vet man om att man ska leta efter det så kommer man hitta det.

Precis.

Man kan ju ta ett exempel med bilder som man vet att man kan göra.

Om man tänker att man tar en bild, jag tar ett fot av dig här nu.

Då är det en massa pixlar i olika färger.

Ett sätt att gömma annan information i den bilden det är att justera färgen på vissa pixlar efter en viss regel eller så.

På det viset kan man gömma information i bilden som kanske inte syns förrän man vet hur man avkodar det här meddelandet.

Precis.

Jag tänker också att det skulle kunna vara att man har meddelandet gömt i en webbplats.

Eller i koden på en webbplats.

Grejen med steganografi, jag har inte hört det här begreppet innan men det är ju det att endast den som vet att den ska leta efter det här hemliga meddelandet kommer att hitta det, för det är ingenting man ramlar över om man inte är en sån som alltid söker efter hemliga meddelanden.

Finns det något hemligt meddelande i det här poddavsnittet?

Jag vet inte.

Du som lyssnar kanske inte har hört steganografi innan, för det hade inte jag men kryptografi har man ju säkert hört.

Där är det i stället att meddelandet, själva existensen av meddelandet är ju inte hemligt men däremot så vad meddelandet säger är väldigt svårt att förstå om man inte har en avkodningsnyckel.

Så det är lite skillnader där.

Ja, det är ju väldigt bra.

Jag ska inte gå in på detaljer av hur det här första delpusslet med den här stenagro...

Herregud.

Jag vågar inte säga det.

Steganografi, det låter som en dinosaurie.

Ja, steganosaurus.

Men bara för att liksom... Jag tappade nästan tråden här kände jag.

Så det första steget var att den här bilden som kom upp med vit text på svart bakgrund där i fans det ytterligare något meddelande i den bilden.

Som kommer att fortsätta leda de smarta på rätt väg.

Men jag ska inte gå in på hur det löstes, då hade det varit något nördigt i stället för något mystiskt, det kanske du kan ta någon annan gång.

Men det här var alltså starten på idogt pussellösande som tog människor rakt ner i det berömda kaninhålet.

Och varje litet sånt här delpussel gav hela tiden en ny ledtråd och nya pussel i det här väldigt stora pusslet.

Jag kollade runt lite på internet.

Enligt The Guardian ska exempelvis ett av pusselna ha utgått från en dikt från ett medeltida walesiskt manuskript.

Lite obskyrt.

Medan ett annat hade med ett citat från en William Gibson-bok att göra.

Och den boken heter "Agrippa, (A Book of the Dead)" och den boken publicerades endast på diskett.

Så också lite obskyrt att kanske få tag i det här.

Så ja, gott och blandat i hur man skulle jobba för att lösa de här gåtorna.

Men det var inte bara så att det var internet som gällde utan de här pusseln tog sig lite senare också utanför internet via GPS-koordinater som ledde människor till lyktstolpar i åtminstone fem olika länder i världen.

Jag tror det var Ryssland bland annat och Polen och så något i USA.

Så det var väldigt blandat.

Och i de här lyktstolparna syntes bilden av en cicada, alltså cicada 3301 och en QR-kod som ledde till ännu ett pussel.

Så okej, det här är ju kanske inte en liten lek på internet, började ju säkert många tänka.

Det är lite större än så.

Ett ganska stort mysterium kanske.

Hade du hakat på en sån här sak?

Jo, men det hade jag nog lätt kunnat göra om jag vet att det här är en grej.

Just den här vet jag inte om jag har hört talas om.

Men hur som helst, jo det hade jag nog gjort.

Men kanske att jag hade gett upp efter ett tag, om det speciellt hade börjat bli så att nu måste vi ta ut den här lyktstolpen.

Precis, för att komma vidare så krävdes det i princip att man gick ihop i små grupper på internet.

Det skapades ju små privata grupper där många hjälpte så att någon kunde ta sig till en plats.

För annars var det i princip omöjligt att lösa det här.

Först var det väldigt många som satt på sin egen kammare och löste det, för man ville ju vara den här supersmartisen som inte de andra var, men sen fick man helt enkelt gå ihop.

För att till slut brytas upp igen, att man inte alls skulle samarbeta.

För ett av de sista pusslen ledde fram till en webbsida via webbläsaren Tor.

Det är ju en annan webbläsare.

Ja, det är faktiskt ett annat protokoll.

Du kan inte surfa runt på Tor-nätverket i din vanliga webbläsare, utan du måste ha en separat programvara.

Då kom man till en sida, men då var det så att bara de allra snabbaste som kom in här fick veta att de snart skulle bli kontaktade av Cicada 3301.

Så kom du lite på efterkälken så möttes du istället av meddelandet "We want the best, not the followers".

Åh, nej.

Det var ju väldigt många små gåtor och pussel som byggde upp allt det här.

De flesta finns publicerade lite här och där på internet, om man vill se vad det var för någonting och hur de har löst det.

Men från och med den här punkten i historien, när vi är framme vid den här sidan som vissa lyckades komma in på snabbast, och de som ansågs vara followers såldes bort, så blir det lite mer luddigt kring hur allting fortsatte i historien.

Det finns en person vid namn Marcus Wanner som säger sig ha löst alla de här små pusslarna fram till det här skedet.

Han berättade då att när han hade gjort det och kommit och var en av de snabbaste så blev han först och främst utfrågad av Cicada 3301, som vi inte vet vad det är för en person eller flera.

Frågorna rörde väldigt mycket frihet, information, anonymitet, privacy, mycket av de här internetfrågorna.

Och sen om man svarade på ett tillfredsställande sätt, vilket Marcus Wanner gjorde, så blev man inbjuden till ett privat forum, där man blev ombedd att utföra ett projekt.

Jag gör det inom citattecken, för det är lite luddigt om man vet vad det här projektet är eller om det är lite hemligt också.

Men Marcus Wanner slutförde inte det här projektet, så han har liksom inte...

Okej, han har liksom inte... Han har slutat där.

Och efter några månader så dyker det upp ett nytt meddelande på 4chan-forumet.

Cicada 3301 meddelar att man inte har funnit den man söker än, men man lovar att återkomma.

Och vad tror du efter vad som händer efter det här?

Sen hör man aldrig från dem någonsin igen.

Jo, ett år senare i januari 2013 så dyker en ny bild upp med en text.

Vit text med svart bakgrund, ingenting mer än så.

Och den säger "Hello again. Our search for intelligent individuals now continues."

Hela den här snurran snurrar igång igen och följer i princip exakt samma mönster som första omgången, även om pusslarna givetvis är nya.

Men även där tror jag att det var GPS-grejer som tog ut i världen, så att det inte bara var inom internet.

Och ännu en gång så landar man i att man inte har hittat den man söker.

Oj, vilka krav de har.

De smarta är inte smarta nog, helt enkelt.

Men de hoppas givetvis på att de ska kunna bevisa sin smarthet igen.

De hoppas att det blir en tredje omgång. Vad tror du händer?

Jag tror att man aldrig hör av dem igen.

Jo då. I januari 2014 så dimper ett meddelande ner på internet igen.

Inte på 4chan den här gången, utan på Twitter.

"Hello. Epiphany is upon you. Your pilgrimage has begun. Enlightenment awaits."

Det börjar igen alltså.

Och den här tredje omgången, det här tredje stora pusslet, som man säger då, det har faktiskt inte nått sitt slut än.

Oj, och det här kom 2014?

Det är ingen som verkar ha nått hela vägen fram till finalen, där de bjöds in att komma lite närmare in på Cicada 3301.

Därmed så kom det faktiskt ingen fortsättning 2015.

Det är fortfarande öppet.

Cicada, det här kontot, har släppt ner ett par ledtrådar med åren.

Men nu var det nog ändå några år sedan som det kom något tecken från dem.

Finns det någon grupp som fortfarande håller på med det här?

Vem eller vilka Cicada 3301 är, det är ett väldigt stort internetmysterium.

Det är ingen som ännu vet vilka de är.

Det har spekulerats om att det är NSA, CIA, MI6, frimurare, hackare och kulter.

Hela fadderullan. Allt som det kan vara.

Sen är det andra som kanske har trott att det här är ett "alternate reality game".

Vad säger man på svenska?

Alternativ verklighetsspel?

Som det finns en drös andra av. Kanske inte så ambitiösa av den här storleken.

Men det är ju ingen som har sagt att de har arrangerat det här.

Oftast brukar det vara som ett reklamgippo.

Att det kommer ut förr eller senare.

Det var vi för vi skulle lansera det här spelet.

Men det är ju ingen som har tagit på sig det här ännu.

Ja, det är ju spännande.

Frågan är om det kommer komma ett fjärde pussel någon gång.

Om vi kommer få veta på vem eller vilka Cicada 3301 är.

Det har någonting ändå.

Just när det blir den här magnituden.

Att det är ganska stort.

När det blir så här att det spänner över hela världen.

Men när du grottar ner dig i det här.

Finns det fortfarande grupperingar eller individer som håller på att försöka lösa det här pusslet?

Som ligger ute nu?

Jag kan ha fel nu men jag tror att det senaste pusslet som inte är löst än.

Det var med runor att göra.

Som ingen har lyckats klura ut vad det betyder.

I alla fall vad vi vet att någon inte har gjort det.

Så det är ändå lite coolt.

Jag skulle kunna tänka mig att se om det finns någon dokumentär.

Det har gjorts en spelfilm som heter Cicada 3301.

Har nog fått ganska flopp betyg.

Så det finns lite populärkulturella grejer kring det.

Men jag vet inte om det finns någon dokumentär.

Men apropå dokumentär och när jag läste om det här.

Så tänkte jag mycket på dokumentären som heter The Institute.

Som du och jag såg för några år sedan.

Just det, det är väldigt mycket den.

Och det är ju verkligen det som man kallar för ett alternate reality game.

Det var ju en pussel och skatteletarig grej som hände i San Francisco.

Ja det kan det nog ha varit.

Verkligen ett sånt där mysterium.

Folk började se meddelanden som dök upp.

Och gick samman också där.

Och att lösa det här som gåtor som tog dig till andra platser.

Väldigt spännande.

Och till slut så var det ju något med något institut som heter The Jejun Institute.

Någon mystisk man.

Som jag minns det så var det verkligen den här definitionen av att det är resan som är målet.

För det blev lite så här antiklimax har jag för mig.

Jag tycker inte vi ska spoila.

Lite så är det kanske.

Här var det verkligen det här att gå samman.

Och även om man på något sätt kanske då i det just när det gällde den alternate reality gamet.

Där man kanske förstod någonstans att det här är ju ändå någonting påhittat.

Så blir det ju så mystiskt och spännande att inte veta vad ska det här leda fram till.

Medan Cicada 3301, det vet vi inte.

Och man får ju ändå säga, vi människor är ju lite sladdertackor ändå.

Det är ganska lätt att vi pratar bredvid mun så det är ju imponerande att vi inte har läckt ut någonting.

Vill man grotta ner sig ännu mer kan man läsa lite intervjuer med människor som har deltagit i de här pusselösningarna.

Det är ju risken att trilla ner i det här.

The Institute kan man ju faktiskt rekommendera för jag tyckte det var en spännande grej.

Och man tycker ändå att hela det här konceptet är lite kul.

Det var ju lite mindre skala på det som sagt.

Tack, vilken rolig genomgång. Tackar och bockar för den här historien.

Varsågod, det var någonting mystiskt där.

Vi får väl se om det här segmentet kommer återkomma.

Någonting nördigt, någonting mystiskt.

Jag tyckte det var väldigt roligt i alla fall.

Ni som lyssnar får väl höra av er och säga vad ni tycker.

Och kanske om ni har exempel på någonting nördigt ni vill höra mer om.

Eller någonting mystiskt som ni vill tipsa om.

Som självklart då rör internet.

Sen kan man ju tipsa om andra nördiga och mystiska saker också.

Men om du vill att vi ska ta upp någonting.

Och det finns ju som vanligt massa länkar på hejinter.net

Massa göttigt att hugga tag i efter avsnittet här nu.

Och sen så ska vi givetvis tacka Frönäs, den mystiske, för musiken som du hör i början och i slutet av avsnittet.

Men också någon mer va?

Ja, i min lilla trudelutt som jag hade inför mitt nördiga snack.

Så den musiken har jag lånat ifrån en artist som heter Goto80.

Som är så generös att han bjussar på den här musiken.

Man får använda den under licensen Creative Commons.

Så det tackar och bocka jag för er också.

Nu tycker jag man ska gå in och lyssna på mer från, vad heter han?

Goto80, det var peppigt och poppigt och bittigt.

Tills vi hörs nästa gång, ha det skitkul ute på internet.

Precis som man ska ha.

Det ska man ha, ha det så gött.

Hej då!

[Musik.]

[???]