Avsnitt 1: Hej (resten av) internet!

Du Sven, jag älskar internet.

Det gör jag med.

Men det finns ett men här.

Jag har inte haft så jäkla roligt på internet den sista tiden.

Okej.

Det vill jag ändra på.

Vill du hänga med mig på den resan?

Det vet du.

Men först, vem är du?

Jag heter Sven som sagt och jag är webbutvecklare.

Allra första hem på nätet låg på home.swipnet.se

Snedstreck till det, W-streck 31 311.

Superlätt att komma ihåg.

Finns den kvar?

Jag tror faktiskt att det går att leta fram den.

På typ internetarchiv kanske?

Precis.

Jag är då Sanna Lund, jag är lärare online.

Också författare.

Den e-postadressen som jag hade när du och jag träffades, vet du vad det var?

Det måste ha varit en hotmail.

Ja, det var en hotmail.

Crazy, understreck, understreck, understreck, chic86.com

Det kommer jag ihåg nu.

Det här är podden Hej resten av internet.

Musik.

I somras så hände en grej som var ganska dramatisk.

Jag vet inte om du kände att det gick vibrationer över hela internet Sven.

Jo, det stämmer.

Jag skrev ett inlägg på min Instagram.

Jag tänker att jag ska läsa upp det nu så att du kan luta dig tillbaka och dricka lite kaffe och lyssna på det.

Så ska vi diskutera det här inlägget sen.

Så här började jag.

Jag älskar internet.

Det har spelat en stor roll i allt som jag är och gör.

Instagram är inte internet.

Men Instagram vill gärna vara och blir också lätt internet.

Det är ett styrt flöde och en massa måste för att ens få synas och höras.

Det är en plats som får mig att känna.

Syns du inte så finns du inte.

Kom igen, syns, finns, scrolla, köp och ge oss din information.

Det skaver i mig och har gjort så i flera år.

Jag vill inte att Instagram ska vara mitt internet.

Lika lite som jag en gång i tiden ville att Twitter eller Facebook skulle vara det.

Jag lämnade de platserna, inte helt utan ågren ska tilläggas.

Men de var stängda platser som tog mer än de gav.

De blev allt trängre och styrda.

Jag vill inte tillbaka till det gamla internet.

För det vore ju tekniskt trist och krångligt på många sätt.

Jag vill vidare, jag vill framåt till framtidens internet.

Och det är inte Instagram som idag är något annat än det en gång var när jag startade där.

Jag vill till något bättre.

Det som skapas här i Instagramflödet är fantastiskt på många sätt och vis.

Det är inte det som är grejen.

Även om flödet ibland kan kännas övermäktigt.

Det är platsen i sig som skaver.

Jag vet att fantastiska grejer kan skapas även utanför de här väggarna.

På resten av det magnifika öppna internet.

Så i höst vill jag ut och resa mer i internetrymden.

Jag vill utforska små spännande planeter.

Sitta runt nya lägeräldar.

Hitta tillbaka till glädjen med internet och allt vad det innebär.

Jag vill göra internet till mitt internet.

Jag hoppas att vi fortsätter att ses, höras och mötas på internet.

För det är så himla härligt där.

Punkt.

Ett ganska långt inlägg som mynnade ut i att jag faktiskt lämnade Instagram.

Jag tycker att vi klipper in en liten applåd här.

Klipper in, det är du som applåderar.

Ja, just det.

Jag blev så himla glad när jag läste det här inlägget.

Om jag minns rätt fick jag en liten försmak.

Du skickade nog ett utkast till mig.

Men det var mycket som klingade an hos mig också.

Det är många tankar som jag känner igen mig i.

Mycket som du och jag har pratat om under många år.

Jag har varit den som kanske klängt fast vid Instagram i mitt fall.

In i det längsta och känt att jag inte kan lämna den här platsen.

För jag tycker delvis att det finns bra saker här.

Men jag visste inte riktigt hur jag ska nå ut om jag inte har den här utposten.

Om jag försvinner härifrån, hur ska jag kunna prata till dem som jag pratar till idag?

Som kanske vill läsa mina böcker eller se mina kurser.

Där jag får berätta om saker som jag gör och skapar och tänker på.

Precis, och det är där du och jag är lite olika när det kommer till sociala medier.

Jag har också brukat sociala medier ganska mycket genom åren.

Det har varit en källa för nyheter och saker som händer.

För dig har det också varit väldigt mycket mer en plattform där du har nått ut.

Jag har kanske inte skapat innehåll lika mycket.

Du har konsumerat mer innehåll.

Precis, så är det ju.

Men som sagt, det här har skapat och då kände jag att jag ska ge mig ut och göra det här.

Jag vill vara modig och upptäcka resten av internet.

Hur kan man nå ut och hitta nya saker utan att befinna sig på Instagram?

Det här var lite kort om det skavet som jag har känt och som du har känt.

Vi kommer återkomma till våra önskningar, vad vi vill med internet lite framöver.

Jag tänker så här att jag vill inte bli en gnällspik.

Nej, inte jag heller.

Det är så lätt att känna att man gnäller på vad som är dåligt men man har inte det positiva tänket.

I det här första avsnittet av podden så tänker jag att vi får gnälla lite grann men sen måste vi fokusera över till att bli peppiga.

Vi måste få det ur systemet först, det här gnälliga.

Vi måste bara kräkas ur det som vi känner är lite jobbigt.

Sen ska vi bli pepp.

Vi var inne lite på det här men kan vi prata lite om just sociala medier som kanske för mig har varit det största skavet med internet.

Hur vi har använt sociala medier, både du och jag, kanske både privat men också professionellt.

Just det.

Precis.

Så som sociala medier har varit för mig, för om man tänker att det har funnits flera stycken genom åren.

Jag räknar ju Lunar Storm som en av de första sociala medierna egentligen.

Det var ju stort i Sverige, även om det inte var ett globalt fenomen.

Men det var ju mycket så som Facebook och så vidare blev sen.

Men grejen med mig och sociala medier är att jag har märkt och tänker tillbaka på alla de sociala medier som jag har varit på, att jag har gillat och uppskattat det väldigt mycket i början när det har varit litet, små communities.

Så som jag använde Twitter till exempel när det kom.

Då var det mycket som en publik gruppchat med mina vänner, både nätvänner och vänner som man har med i verkliga livet.

Jag vet att i vårat kompisgäng som vi hade där då så var det ofta som att vi slängde ut frågan, var ska vi gå och luncha?

Var ska vi gå och luncha?

Så blev det en tråd.

Och det är inte vad Twitter blev sen.

Det är någonting helt annat idag.

Och det Twitter som är idag, det är verkligen inte för mig.

Där kan jag varken konsumera eller skapa innehåll, känner jag.

För det är lite för toxiskt.

Det är inget nice klimat.

Men jag gillade Twitter i början.

Men sen så växte jag ganska snart ur det, och så var det inte för mig längre.

Och så har det egentligen varit med alla sociala medier.

Och som sagt, det är nog lite det här att det är nice i början när det är lite mindre.

Men sen när det växer, då drar det också med sig en viss klientell kanske som jag inte riktigt uppskattar lika mycket.

Som är lite det här mobbning, rent ut sagt, för sig går.

Och massa hat och skit.

Som såklart fanns där i början också.

Men innan algoritmerna och det kom på plats, så förstärktes kanske inte det riktigt lika mycket.

Det försvann och det syndes inte lika mycket i mina flöden.

Det ljusa och det goda vann kampen.

Sen så kom Darth Vader och slörde allt med sitt lasersväd.

Precis.

Instagram har inte du haft?

Jag har väl haft något konto, men jag har aldrig använt det.

Och Facebook?

Det har jag väl haft några gånger.

Jag tror jag har startat Facebookkonton och avslutat åtminstone tre gånger så länge det har funnits.

Där har väl du jobbat mer på det, i början kanske det var mer på det privata planet, men sen när du kom in i arbetslivet så var Facebook mycket för dig i yrkeslivet.

Ja, Facebookgrupper, det är kanske det som jag har använt allra mest.

Och faktiskt var helt okej.

Jag använde det för mina kunder och hjälpte dem.

Jag som sagt är webbutvecklare, så mina kunder var helt enkelt kommuner och några företag som behövde webbplatser.

Och de hjälpte jag via Facebookgrupper när de hade problem.

Och det är faktiskt så att jag till och med fick uppdrag på det sättet.

Så det är ju en sociala medie eller forum eller vad man nu ska kalla det som faktiskt var hjälpsamt för mig.

Ja, men under en period där så var du mycket inne där och det var positivt.

Just inom de små klustren också.

Och jag tänker mig att där var det trevligt och bra och kändes ganska.

Ja, och Facebookgrupper, det är ju inte så mycket annat än ett forum liksom.

Så som det har funnits på nätet långt innan Facebook kom in i bilden.

Precis.

Och jag avslutade ju Facebook, jag tror det är två år sedan nu kanske.

Och jag höll liksom kvar i Facebook det sista väldigt mycket på grund av att i jobbet så behövde jag kunna uppdatera våra sidor helt enkelt.

Och därför behövde jag ju ha ett konto.

Precis så var det för mig med.

Jag var administratör på flera sidor och grupper.

Så det gjorde att jag var kvar väldigt länge också.

Och jag tror att mitt konto rent tekniskt fortfarande finns kvar.

Men nu är jag ju inte inne där längre.

Nej, det jag vet också att det jobbiga jag tyckte som jag kände att nu måste jag bryta här.

Och det var ju för att folk kunde skriva, även om jag tog bort vänner på Facebook så kunde ju folk skriva till mig i Messenger.

Och jag kände ju att det är ju jätteotrevligt för jag går ju inte in och tömmer de inkorgarna.

Och jag visste inte att jag skulle komma runt det problemet så jag kände att nu är det bara att bryta bort med det.

Jag får sluta uppdatera företagets Facebook.

Det får någon annan göra nu helt enkelt.

Ja, jag kanske borde logga in nu en sista gång och se.

För jag kanske också har massa olästa meddelanden där.

Och så bara ta bort det helt enkelt.

Det är någon som är jättesur på dig för du har inte svarat.

Så kan det vara.

Men för mig har ju då varit Instagram som varit sista utposten.

Där har jag haft jättekul egentligen.

För jag menar, jag var med från ganska början när Instagram började.

Och tycker väl att det har varit en ganska härlig plats egentligen med mycket skaparglädje.

Och jag har kunnat bygga en liten följarskara.

Så där var det ju svåraste att skilja ifrån.

Men jag kände att jag var liksom inte glad när jag var på Instagram till slut.

Det var som ett måste.

Men var det liksom både ur det här skapadela-aspekten och i att du liksom fastnade i att skrolla i flödet?

Jo, men det var väl dels så kände jag väl att jag skrollade jättemycket.

Och kände att det här ger mig ingenting.

Jag får kanske bara ångest över hur bra alla andra verkar ha det.

Och hur mycket de verkar skapa och göra.

Det var liksom mycket prestation i det.

Även om jag kan känna att jag kan ha en ganska bra distans så är hjärnan lite...

Alltså den lever ju lite sitt egna liv ibland.

Och utan att man tänker på det kanske man inte mår jättebra när man ser andra ha det super super bra.

Även om det är jättehärligt såklart.

Men man jämför sig mycket.

Men jag tror mycket var det här att jag kände att jag vill skapa, jag vill ha en output och visa vad jag skriver mina böcker när jag släpper dem.

Eller när jag gör kurser eller vad det nu är jag gör.

Men jag kände att jag behövde styra mig så himla mycket efter algoritmen.

Alltså vad gillar den?

Okej då måste jag skapa just det.

Men är det det jag vill skapa?

Nej.

Men om jag inte gör det så syns jag inte och då blir det lite det här liksom.

Vad ska jag liksom spela det här spelet?

Det är lite som The Game.

Det här dejtinggrejen eller dejtingboken.

Och den andra aspekten eller andra sidan av det där som du beskriver nu.

Det är ju lite det här, som sagt nu blir det kanske lite gnalligt och lite gammal gubbe.

Men vi får gnälla lite.

I detta avsnitt får vi det.

Och då är det lite så som jag minns nätet från när jag började upptäcka det.

Det var ju mitten på 90-talet då.

Och fram till kanske tidigt 2000-tal.

Så var det ju väldigt mycket upptäckarglädje.

Och det var väldigt mycket, det som hände, det var en väldigt bredd på det.

Det fanns så oerhört mångfald i det på ett vis.

Och på ett vis så var det kanske inte det heller.

För det var ju mycket nödar som var på nätet i början.

Men det jag vill komma till, det är lite det här att i sociala medier och med algoritmen som vi säger nu då.

Så blir det ju ganska mycket samma innehåll som faktiskt funkar.

Så jag tycker att man missar ganska mycket av en bredd som fanns på nätet förr.

Och faktiskt fortfarande finns, men som man kanske inte hittar på sociala medieflödet.

Då måste du ut där och leta.

Och just det att sociala medier på många sätt har ramar att förhålla sig till.

Vilket på många sätt kan vara bra när man skapar.

Att ha ramar som man måste skapa inom.

Men det kan ju också bli väldigt begränsande att det inte blir de här specialgrejerna som du säger.

Att man utmanar lite vad kan man faktiskt göra med internet och sitt innehåll.

Ja och det här när man, som man sa då, surfade på nätet och kanske snubblade över innehåll.

Som man blev förvånad över och gick ner i olika små kaninhål.

Det tycker jag inte hände, i alla fall inte för mig, lika ofta i sociala medier.

För det blev det ju mycket mer att man kom in i de här ekokamrarna.

Alltså att algoritmen märkte att jag var intresserad av vissa grejer.

Och då fick jag mer av det hela tiden.

Istället för att utmanas med helt nya och andra grejer.

Som man kanske också är intresserad av.

Nu skulle du få tvärtom grejer här.

De ökända filterbubblorna som man säger.

Men, om man ska säga så här då.

Spara sociala medier som skaver med vårt internet idag.

Så som vi upplever internet och vad vi vill.

Så är det ju inte för mig i alla fall.

Sociala medier är en grej.

Men sen så tycker jag det finns ganska mycket som är tråkig utveckling.

Vi har ju det här till exempel med att internet idag, webben idag, är väldigt kommersiell.

Många vill tjäna pengar och sälja och kränga grejer till dig.

Och det som har hänt är ju att ett sätt att göra det på det är att spåra dig.

Eller liksom ta reda på så mycket information om vem du är som möjligt.

För att företag ska kunna visa annonser som är mest troliga att du faktiskt agerar på och köper.

Och med det så finns det väldigt mycket data som samlas in om dig.

Och det tycker jag är en jättetråkig utveckling.

För det sabbar ju webben ganska mycket.

Dels är det bara lite läskigt rent ut sagt att det är så mycket data som samlas in om dig.

Men det segar ju också ner sajterna.

Det finns så mycket kod som körs när du surfar på webben.

Som är bara för att samla in data om dig.

Och det gör ju att webben blir en tråkigare upplevelse faktiskt.

Segare.

Ja det är ju ganska sjukt egentligen.

Du tänker ju mer på det där än vad jag gör.

För du är lite nördigare än vad jag är.

Men just det här att jag tror det var någon gång du skulle ha en fotoapp.

Du frågade vilken fotoapp ska jag ta hem så jag kan bildbehandla lite på mobilen.

Vilken tycker du är bra?

Och så tipsade jag om någon, jag kommer inte ihåg vilken det var.

Och då gick du direkt in och kollade i informationen om appen.

Vad de samlade in för någonting.

Det är ju så sjukt mycket som de öppet visar att det här är information som vi samlar in från dig när du använder en vanlig bildredigeringsapp.

Jag tror det var att den ville ha tillgång till alla kontakter.

Och vad ska du med alla mina kontakter göra?

Ja det är ju med fotoapp.

Nej men det var allt han kunde samla in samlade han in.

Och i ett nyhetsbrev som jag läste här om dagen så kom det upp ett projekt.

En kille som fick för sig att han vill visualisera eller synliggöra det här med data som samlas in på något sätt.

Så det han gjorde det var att han tog alla gånger som en webbplats ropar hem till Google eller skickar data om dig till Google.

För Google är ju den största aktören egentligen när det kommer till att samla in data.

Då spelade datorn upp ett ljud som ett litet pip bara kan man säga.

Och det var ju väldigt roligt att se för han surfade runt på olika sidor som inte alls hade med Google att göra.

Det kunde ju vara en nyhetssajt till exempel.

Så kom ju det här ljudet precis hela tiden när han rullade och så fort han klickade på någonting så kom ju det här ljudet att nu skickar jag hem data till Google.

Så då blir det ju synligt eller hörbart till och med på det viset.

Men sen i nästa steg så tog han inte bara Google utan han tog alla de här eller väldigt många av de här aktörerna.

Som Facebook till exempel.

Precis.

Eller Meta.

Jajamän.

Alla de här var med.

Och då blir det ju nästan helt omöjligt att fortsätta lyssna för det var ju ljud precis hela tiden.

Han behövde ju inte ens rulla och klicka på saker utan man gick in på en hemsida och sen var det liksom ett ständigt brus eller skjut eller hur man nu ska beskriva det här ljudet.

Vi kan ju lägga en länk till detta i våra anteckningar.

Var det en video eller var det?

Det är ju en video fast med ljud också så jag rekommenderar att kolla på den för det blir också så tydligt hur det hela tiden pratas med de här aktörerna som samlar in data.

För många gånger kan man ju känna sig lite att man blir den här återigen gnälliga och känner att men är jag löjlig som liksom tycker att det här är en big deal.

Vad spelar det för roll att alla de här olika sajterna samlar in så mycket om mig?

Spelar det någon roll?

Ska jag bry mig?

Men när man ser en sån sak så blir det så himla tydligt och så himla skrattigt och fnissigt men också sjukt.

Absolut.

För att knyta ihop säcken lite här.

Det här är ju en del av vår vardag även utanför nätet så att säga.

Att folk vill kränga saker till dig.

Jag tycker att det ska få finnas.

Jag själv handlar ju mycket på webben.

Så det är väl jättebra att den delen av nätet finns också.

Men det jag kan sakna lite grann med då det är ju det här att när det är så mycket kommersiellt och det är så många stora stora företag som finns på nätet och webben då försvinner ju lite av de här privata personliga upplevelserna.

Alltså folk som har hemsidor, folk som har bloggar.

Det innehållet finns fortfarande kvar.

Det ska vi faktiskt utforska i den här podcasten.

Men det är väldigt svårt att komma dit eller hitta det.

För det drunknar i alla kommersiella budskap.

Ja för det är ju en sak.

Idag har ju också internet blivit mycket synonymt med Google.

Alltså att man googlar sig fram till saker.

Det är så man surfar på nätet nästan.

Och så har det inte alltid varit men så är det just nu i alla fall.

Och det är ju också en tråkig utveckling just att när man googlar efter någonting man vill veta någonting eller hitta någonting spännande.

Då är ju det här att de första söktraffarna eller de första sidorna med söktraffar det är mycket annonser, det är mycket samma samma, det är kommersiella grejer.

Det är svårt att hitta till det som är resten av internet så att säga.

Det syns helt enkelt inte.

Nu vet jag att Google själva i augusti, nu när vi spelar in det här i augusti 2022 så gick de ju ut med att de skulle jobba med att förbättra sin sök.

För de inser väl själva att deras sök har på många sätt gått sönder.

Söken främjar ju att hitta innehåll som nästan är skrivet för att söken ska hitta det.

Inte för att en människa ska läsa det och tycka att det är en bra artikel till exempel.

Det är skapat för att Googles sök ska hitta den här artikeln.

Så de jobbar ju nu med, säger de i alla fall, att förbättra sin sök så att det ska gå att hitta mer av de här bloggarna och mindre sajterna som faktiskt skriver intressanta saker gjort för människor.

Det är i alla fall en positiv tolkning av det.

Jag som är lite mer cynisk tänker ju att de vill bara göra att, de vill egentligen premiera och förändra sättet som man skriver innehåll på.

För jag tror att många, inklusive oss, har lärt sig lite grann hur marknadsföringsspråket ser ut på nätet.

Och det gör att man kanske blir lite allergisk mot det.

Man tar inte riktigt till sig det innehållet längre så som det har utvecklats och skrivs nu.

Så nu vill Google justera det lite grann och gå mer åt att skriv till en människa istället.

Men de vill ju såklart fortsätta sälja sina annonser.

Så jag vet inte hur stor rejäl förändring det faktiskt kommer att bli.

Precis, som det är lite för, vad säger man?

De gör det för att det ska verka som välvilja, men i grund och botten så är ju de...

Vill ju de fortsätta sälja sina annonser.

Det är det som är deras business.

Men det ska bli kul att se om det ändrar sig lite på sökmotorsidan.

Om det kommer att gynnas på något sätt i alla fall.

Jag hoppas det, för jag tycker att...

Nu använder jag andra sökmotorer än Google för det mesta.

Men när jag faktiskt går in på Google, jag tycker det är helt omöjligt att hitta relevant innehåll.

Alltså alla traffar som kommer upp, det är företagsreklambloggar, mer eller mindre.

Vad man än söker på, liksom.

Precis.

En sista grej som jag bara skulle vilja säga kring det här med skavet.

Jag kan ju tycka att internet har blivit, rent personligt, väldigt mycket snabbt.

Eller hur man ska säga.

Du måste konsumera hela tiden.

Du ska helst vara, och det har ju med sociala medier att göra såklart.

Du ska helst vara aktiv hela tiden.

Allt sker konstant.

Jag skulle vilja tillbaka lite till slow internet.

Lite som slow tv när man ser älgar som vandrar genom skogen.

Jag vill hitta ställen där man inte behöver känna stress.

Att man måste läsa, skriva eller svara på saker precis just nu.

Att saker får ta lite tid.

Det kanske är för att jag börjar bli gammal och inte hänger med lika mycket.

Men man har ju ett liv också om man ska hinna med andra saker.

Jo, och det kanske är så som du säger.

Vi börjar komma upp i medelåldern, du och jag.

Jag läste en artikel för ett tag sedan som handlade om precis det här.

Vår generation, vi är ju millennials, eller generation Y brukar vi räkna oss till.

Vi är 36, båda två.

Artikeln handlade om just den här grejen att vi är de första generationerna som växte upp med sociala medier.

Vi är också den första generationen som faktiskt blir medelålders nu.

Just det.

På sociala medier.

Det kanske är lite förvirrande för oss att bli gamla på sociala medier.

Det är ingen generation som har blivit det innan.

Vad betyder det?

Vad innebär det?

Vad får det för konsekvenser?

Ett roligt exempel som de tog upp då, generationen efter oss nu, generation Z, de gör ju narr av oss, hur vi beter oss i sociala medier.

Till exempel på TikTok.

För något som identifierar vår generation om man ska vara lite stereotypisk.

Det är tydligen att när vi spelar in en video på TikTok, då är vi tysta en liten stund innan vi börjar prata.

Man trycker på REC och så är man tyst för att vänta innan man börjar spela in.

Ja, men det är så spelar det verkligen in, är man lite osäker på.

Det är en grej.

Milleniepausen kallas det här.

Grejen att vår generation är tysta ett tag.

Medan nästa generation, de bara trycker på REC och börjar prata direkt.

För de är säkra på att det funkar.

Tekniken är där.

Precis.

Det kan ju faktiskt vara så, men kanske är det så att du och jag bara är gamla och vill hitta delvis tillbaka till hur internet och webben har varit förr i tiden.

Men det kanske kan få vara okej att det är så.

Ja, men det är det jag ändå vill poängtera och som jag också skrev i mitt inlägg där om att jag lämnar Instagram, det här med dramatiska inlägg.

Jag vill inte tillbaka till det gamla, för det är skittråkigt.

Det var kul på många sätt, men det var också tekniskt jättetråkigt.

Jag tänkte även på DM som man skulle ringa upp med.

Allt var långsammare, dålig bildkvalitet, dålig videokvalitet.

Det vill inte jag heller tillbaka till.

Jag vill ha ett framtidsinternet, fast lite på det gamla sättet.

Så att internet kan få vara mer.

Så att internet är roligt och kul och annorlunda.

Man ska få häftiga upplevelser där.

Det ska också finnas plats för små grupper, tycker jag.

Det är i alla fall det jag söker mig tillbaka till.

Sociala medier har blivit för stort för mig.

Min hjärna är inte gjord för att ha de här jättesamtalen i hur stora världsomspännande grupper som helst.

Jag vill tillbaka till lite mindre grupper på nätet.

Där man kanske känner nästan alla, eller väldigt många i alla fall.

Då känner jag att det är dags att lämna gnället och negativiteten.

Det har vi redan börjat göra.

Men nu är det dags att fokusera på det som är positivt och det som vi drömmer om kring internet framöver.

Jag har skrivit en lista över önskningar.

Vad jag söker med mitt internetutforskande framöver.

Jag hoppas att du som lyssnar känner igen dig i det här och också vill följa med på den här resan.

Att upptäcka resten av internet.

Vi börjar med punkt ett.

Jag har skrivit att jag vill ha mer öppna platser att utforska.

Inte fler Facebook, Twitter, Instagram som kräver att du i princip har ett konto för att ens kunna surfa på de här ställena.

Du måste logga in, annars kan du inte tillgodoser i materialet.

Mindre sådana saker och mindre sådana stora platser som också samlar in data om mig.

Som en slags betalning.

Det är ju en slags betalning.

Jag betalar med min data och då får jag vara på de här stängda platserna.

Mindre av det.

Jag vill dock tillägga att jag har inget emot att betala för mig på internet.

För om det är någon som skapar bra saker, skriver grejer, skapar musik, var än och vad gör podcast.

Då kan jag tänka mig att betala.

Så det är inte det jag gör gärna.

Jo, men alltså hellre att du får betala för dig med rena pengar än att du ska betala med din data eller din tid.

Så är det tänker jag i alla fall.

Jag tycker det är fantastiskt med sådana typer av tjänster som Patreon eller där man kan stötta skapare som skapar podcasts eller har nyhetsbrev eller vad det är nu de gör.

Sånt tycker jag är fine.

För det är kul att folk kan tjäna pengar på internet men det behöver inte vara de här stora kolosserna.

Så mer öppenhet kommer jag söka nu.

Som du sa det här, jag vill ha mysiga, sociala små sammanhang som bygger på verklig och genuin interaktion och inte byggs upp av den här like-kulturen.

Precis.

Det har vi väl båda sökt oss lite grann till Discord-kanaler till exempel.

Ja, det kommer vi säkert prata en hel del om.

Just det här att människor skriver utav att de faktiskt är intresserade eller tycker att något är bra.

Det är inte för att de i sin tur ska visa för en algoritm att jag är aktiv här och därför blir jag uppebumpad.

Bort med allting sånt.

Så det, mysiga, sociala sammanhang.

Vad har jag mer här?

Jo, jag vill hitta mer webbsidor men också personer som hittar på nya kreativa grejer med internet.

Vad finns det för spännande där ute som man bara oj, kunde jag göra det här på internet och webben?

Det söker jag.

Det tror jag säkert att du kan komma med lite tips till mig sen.

Och jag vill inte ha något som är algoritmstyrt.

Men de två sista grejerna du sa nu, det handlar mycket om att lära sig att surfa.

Ja.

Att inte skrolla i ett flöde utan att gå tillbaka till att surfa.

Och när jag säger det, det jag menar, det är mycket det här att om man väl hittar en eller ett fåtal personer som kanske har hemsidor där de hittar på häftiga grejer då är det ganska lätt sen att följa och hitta och upptäcka nya personer som gör häftiga saker på nätet.

Och att man liksom följer de här spåren som finns där ute.

Och det tror jag lite grann att vi har glömt bort.

Hur gör man det?

Ja, hur gör man det?

Så det tycker jag vi ska prata om.

För att nu är vi så vana vid att matas i det här flödet istället och få det serverat på silverfat-innehållet.

Precis.

Man ska inte jaga.

Ja, precis.

Jaga våran mat.

Det är roligare, tycker jag i alla fall.

Jag ska bli en jägare ute i den stora internetrymden.

Det känns väldigt Star Wars det här på något sätt.

Ja, precis.

Och slutligen har jag också skrivit här att jag vill ha, jag vill hitta till grejer på internet som är bestående och köttiga i sitt innehåll.

Jag vill inte ha det här snabba och flyktiga.

Jag vill ha saker som är rejäla, som jag kan spendera lite tid till eller att det kräver att jag faktiskt sitter och läser någonting eller är en del av någonting mycket längre än bara en snabb tweet eller en bild på Instagram.

Det kommer nog utmana mig själv som person också.

Eller hur menar du då?

Hur det utmanar mig som person?

Att jag tänker att jag med många fler, av allt det här snabba och flyktiga så blir man ju en viss typ av person som till slut inte riktigt orkar med det här mastiga, för man är så van att bara kunna skumma igenom saker snabbt.

Vidare till nästa grej.

Och ens attention span är väldigt låg.

En sån person vill inte jag vara.

Nej, men jag förstår.

Det är lite som om man kanske har kommit ur fas och inte tränat på ett tag eller tagit promenader på ett tag eller vad det nu är man gör för träning.

Då kan det ju vara lite jobbigt att komma igång igen innan man hittar formen.

Det kanske är lite samma sak här.

Du har varit ifrån rasten av internet ganska länge nu.

Därför kommer det vara en liten startsträcka.

Ja, det handlar om att skapa lite nya vanor och utmana mitt psyke lite grann.

Men låter det som en ganska bra sammanfattning därav?

Ja, men det låter jättekul.

Och jag är ju med dig på den här resan.

Jag kanske på ett vis har tjuvstartat lite.

Jag har kanske alltid fortsatt att se rasten av nätet på något vis.

För jag har inte varit riktigt lika involverad i sociala medier som du har varit.

Men jag vill ju också återupptäcka tillsammans med dig.

Ja, men precis.

Det blir återupptäckande.

Jag kommer upptäcka lite mer och du kommer kanske återupptäcka saker.

Så det tycker jag ska bli en jättekul resa.

Det är ju det som jag hoppas att du som lyssnar kommer hänga med på.

Och är delaktig i den här resan.

Precis.

Vi tar ju jättegärna emot tips om du har snibblat på något häftigt på nätet.

Hör av dig då och dela det så vi kan dela vidare med alla som lyssnar.

När vi fick internet hemma, då var ju internettiden väldigt dyrbar.

För man ringde upp med modem och det kostade per minut.

Och jag tror att jag hade nog inte mer än en timme i veckan som jag fick vara på internet.

Så det gällde ju att planera.

Det är ju helt sjukt egentligen när man tänker på det nu.

Men så var det.

Så när man väl skulle in på internet så var det liksom att vad ska jag göra?

Vad måste jag ha tänkt igenom?

Och då hade jag ju en liten anteckningsbok där jag hade skrivit upp sajter dit jag brukade gå och göra saker.

Så jag tror att vi...

Jag köpte tidningen PC för alla.

Och där hade de ofta lite länktips och då tog jag därifrån och skrev in i den här boken.

Så jag kanske ska börja ha en liten sån nu då.

Precis.

Det är väl en jättebra idé.

Men du, då kanske vi kan sammanfatta den här podden lite.

Jag tänker att den här podden kommer vara för dig som vill upptäcka det enastående öppna internet.

Du som vill ut och utforska nya platser, samlas runt annorlunda lägerhällar och helt enkelt hitta glädjen med att vara på internet.

Det låter fantastiskt kul och mysigt tycker jag.

Ja visst låter det mysigt.

Jag känner mig bara supermysig och glad och peppig.

Jag tänker så här avslutningsvis nu.

Ska vi tipsa varandra lite och lyssna om någonting kul som vi har gjort på internet?

Ja det tycker jag.

Det är väl en bra idé.

Ska du börja eller ska jag börja?

Jag tycker att du börjar.

Jag börjar.

Just det här med att ha kul på internet.

För mig så har internet alltid varit, och fortfarande är det svårt att hitta, den här platsen där man kan göra lite tokiga och sjuka grejer.

Det måste inte alltid vara seriöst.

Så det jag vill tipsa om är en sajt som heter www.wool.wtf

Wool?

Ja, Wool.

Det är ju sork på egenska.

Så det är lite som mol fast wool.

Och adressen eller domänen är www.wool.wtf

Och det är väl liksom namnet på sajten också.

Hur som helst.

Det här är en webbplats som bara är tokig.

Ganska mycket spel och interaktiva upplevelser finns där på den.

Och det släpps nya lite sådär då och då.

Så det här är en sån sajt som man kan återbesöka någon gång i månaden.

För det har alltid hänt någonting nytt då.

Och jag vill inte berätta för mycket vad det är utan det är roligare att få upptäcka det själv.

Det finns till exempel ett spel där du ska stapla pingviner på varandra och försöka bygga ett så högt torn av pingviner som möjligt.

Som man ibland gör.

Och massa annat tokigt.

Så det här är ett ställe att gå till när man vill ha lite kul.

Eller du kanske sitter och väntar på någonting.

Du kanske sitter vid datorn på nätet och väntar på att det ska släppas biljetter till ett evenemang som du ska gå på eller vad det nu är.

Så har du fem, tio minuter som du vill slå ihjäl.

Gå in på den här sajten och spela lite och ha lite roligt.

Är det en person som har den?

Det är en person som är grundaren av den här.

Men nu tror jag att det är flera stycken som bidrar med innehåll till den här sajten.

Kul!

Mycket roligt och bara tokigt.

Men vi kommer ju ha länkarna i våra show notes sen.

Precis, det är det bästa.

Gå in där och klicka bara så.

Nu ska jag ge dig ett tips på något kul som jag har gjort på internet.

Jag tänkte börja med att jag har använt Midjourney väldigt mycket den senaste månaden.

Ja, men det vet jag ju faktiskt att du har gjort.

Det är en artificiell intelligens som man kommer åt via Discord.

Man säger helt enkelt till det här AIN, rita det här.

Vad har jag ritat?

Jag har till exempel sagt till AIN, rita en gammal kvinna som har bin i sitt huvud.

Och då gör han det.

Ja, och det blir ju så himla coolt.

Det är väldigt fascinerande att se hur bra den här AIN faktiskt får ihop häftiga bilder.

Ja, och det är ju något som verkligen, när vi spelar in det här år 2022, det är något som verkligen har exploderat den här sommaren kan man säga.

Vi har gjort jättemycket på det här området som är att ta en bit text och en AI gör konst eller ritar upp en bild utifrån de här instruktionerna.

Det har verkligen exploderat och det händer jättemycket och det blir bättre och bättre från varje vecka.

Det händer jättemycket.

Ofta så ger ju då AIN fyra små förslag.

Och då kan man säga att den här tyckte jag var bra, den kan du förstora upp och göra ännu bättre.

Eller så kan man säga att gör en variant på nummer tre här, för den tyckte jag var åt rätt håll som jag ville, men jag vill ha något annan.

Så kan man jobba med den här AIN för att få fram någonting.

Och man kan ju vara ganska specifikt och säga att jag vill ha en svartvit bild eller jag vill att bilden ska kännas som en renässansmålning eller någonting sånt.

Och vill man ha ett exempel på hur det här kan se ut, då behöver man ju faktiskt inte titta längre än på den här podcastens omslagsbild.

Just det!

Ja, för jag sa till AIN då, Mid Journey, att rita en bild av internetrymden.

Och då fick du det!

Det är helt fantastiskt.

Någonting som egentligen, hur ska man ens rita internet liksom?

Men det är lika detsamma.

Så det ska bli kul att se hur det fortsätter att utvecklas och jag kommer vara där inne ganska mycket och se vad som händer.

Det finns ju också mycket moraliska och etiska frågor kring AI och hur det här används.

Så man kan prata väldigt mycket, mycket, mycket om hur det kommer se ut i framtiden.

De tar våra jobb!

Men avslutningsvis så vill jag säga en grej till kring Mid Journey som jag tyckte var ganska kul, som jag gjorde så sent som igår.

Det var att, jag ska visa dig två bilder här.

Jag ska plocka fram dem bara.

Och så kan du beskriva den första bilden som du har där.

Ja, hur ska man beskriva det?

Det här är alltså, det ser ut lite som en tvål eller någonting.

Jag vet liksom inte riktigt vad det är, men i alla fall så, tvålen eller vad det nu är det har ett tryck på sig och det är en siluett av en stad ungefär.

Så man ser något kyrkton, man ser något hög som ser ut som Batman och sen står det ju någonting här.

Det är ju en text och det är tydliga bokstäver i grön färg och det står ju någonting, men det står ju inget i vettigt men det står Digita Pntiks.

Precis.

Man skulle väl kunna säga att det ser ut lite som en logotyp.

Ja, en logotyp är det ju.

På något slags företag.

Konstigt tvål eller vad det är för någonting.

Ja, och grejen är ju då att, jag läste ett nyhetsbrev igår som hade visat den här och det är ju en person på Twitter, nu kommer jag inte ihåg namnet men vi kommer att ha länken, som jobbade mycket.

Jag tror det faktiskt är en svensk person som har det här Twitterkontot som jobbar lite med AI och tar fram bilder och då hade hon, jag tror det är en hon nu säger jag hon, det kanske inte är det, hen, sagt till den här att precis som man kan säga till AI att gör det här som ser ut så här kan du säga till AI att gör det som är tvärt emot det här.

Och då hade den här personen sagt till AI att gör tvärt emot Marlon Brando skådespelaren, den gamla skådespelaren.

Och då så fick den ut den här bilden.

Då blev det en logotyp på en tvål.

Väldigt spännande, man undrar ju då, hur tänker AI kring det här?

Men sen grejen som är lite speciell är ju att den här personen valde att reverse-engineera den här bilden.

Du kanske kan förklara vad det är för jag är så dålig på...

Jag vet inte vad det betyder i det här sammanhanget, men när man pratar om reverse-engineering till exempel i mjukvara och programmering, då handlar det om att titta på till exempel ett program och förstå hur det programmet faktiskt fungerar.

Lite som att öppna motorhuvuden på en bil och se hur allting hänger ihop.

Då försökte den gå tillbaka till tvärt emot den här bilden.

Och vad fick den här personen framför bilden då?

Jaha, alltså tvärt emot den här?

Ja, precis.

Ja, det är ju...

Det är bara äckligt.

Nej, men det är någon slags väldigt skrammande kvinna, tror jag det är.

Det är en riktig mardrömsbild.

Hon har inga ögon ser det ut som, utan det verkar bara vara gropar nästan istället för där ögonen borde sitta.

Hon har väldigt dålig hy.

Ja, men det ser nästan ut som att hon har någon slags bränsleskada eller någon typ av hudsjukdom.

Jag tycker att hon ser lite ut som en kvinnlig Ossie Åsborn.

Det finns något manligt i den här kvinnan.

Ja, det finns något manligt som ser ut som ganska mycket skäggstubb.

Det är någon slags blandning mellan en man och en kvinna.

Det är ju någonting lite creepy i bakgrunden också.

Det ser ut som något konstigt husdjur eller något gosedjur.

Det är en äcklig bild helt enkelt.

Men det var helt enkelt den här lite groteska kvinnobilden som kom fram när den här personen reverse-engineerade den här logotyp-grejen som var tvärt emot Marlon Brando.

Ja, men när A-Hen skulle rita upp motsatsen till den här logotypen så blev det den här bilden istället.

Och den här personen nu, som du ser, har den här användaren på Twitter döpt till Loeb.

Loeb har blivit lite känd nu på internet, den här groteska kvinnan.

Grejen är att det som är lite mystiskt och lite obehagligt är att sen när användaren har försökt att mixa den här bilden med andra bilder så är Loeb fortfarande alltid kvar.

Och det blir bara värre och groteskare och vidrigare för varje mixning.

Hon lyckas inte ta över bilderna på något sätt.

Det blir den starka grejen, även när man mixar.

Så det här har blivit en liten ghost in a machine-grej.

Alltså, vem är Loeb?

Hur har hon kommit till och varför är hon så himla, vad säger man, inte markant, men hon tar över bilderna.

Och vad har den här artificiella intelligensen fått henne ifrån?

Ja, det är verkligen en modern spekhistoria.

Exakt.

Så jag tyckte det här var lite spännande och hoppas att man får se mer av Loeb.

Det finns ju en hel del bilder att gråta ner sig i.

Eller så vill man inte se bilder.

Men det är väldigt spännande, vi får se framtiden för Loeb helt enkelt.

Väldigt bra tips från dig tycker jag.

Det vill jag verkligen uppmuntra dig som lyssnar att istället för att sitta och rulla där i Instagram-flödet eller Twitter-flödet ta lite tid att experimentera och skapa med de här AI-varianterna som finns därute.

Gå in och se vad du kan skapa för bilder tillsammans med dem.

För det är ju ett samarbete mellan människa och AI kan man säga.

Det är jätteroligt och där kan vi också lägga någon länk till ett bra ställe där man kan komma igång och börja experimentera med det här på ett lätt sätt.

Jättekul.

Så får ni se om Loeb dyker upp i era bilder.

Precis.

Du Sven, var hittar man oss på nätet och hur kommer man i kontakt med oss?

Jag tycker det enklaste sättet är att gå till vår webbplats.

Den finns på hejinter.net.

Just det.

Alltså hejinter.net.

Glasklart.

Där finns också hur man kommer i kontakt med oss.

Om man vill ge tips till oss på att vi ska surfa eller om man har några tankar eller det eller vad som helst helt enkelt.

Och givetvis har vi då vår avsnitt med show notes och alla länkar och kanske eventuellt lite bilder och sånt.

Precis.

Så vi ses där helt enkelt.

Har vi något mer för idag?

Nej, jag tycker inte det utan vi säger bara tack så mycket för att ni har lyssnat.

Stort tack också till den mystiske Frönäs som har gjort musiken som du hör i början och i slutet av det här avsnittet.

Tack, tack.

Och vi säger också så här, hej resten av internet.

Hej, hej.